Investering är fint, trading är fult

Att vara långsiktig, att satsa på bolag man förstår sig på och som har bra historik med omsättning och vinst, det är fint. Men att placera kortsiktigt, utnyttja prisrörelser och sälja av förlorare är fult. Varför är det så?

Svaret ligger, i mina ögon, på att kortsiktigt är liktydigt med spekulation, och spekulation är per definition fult, i vart fall utåt. Så länge man tjänar på det och ingen vet om det så är det ok. Men alla investeringar är ju egentligen spekulation: i högre vinster, kommande kursuppgångar eller goda utdelningar. Skillnaden mellan investering och trading blir då inte särskilt stor utan det handlar mer om tidsperspektiv.

När jag läser runt på ekonomisajter och bloggar så ser jag många som företräder linjen med att man ska sitta still i båten när det gäller börsen. Argumenten är oftast att börsen svänger men går alltid upp på sikt, det gäller att vara långsiktig och att man ska undvika transaktionskostnader. Vad jag inte kan förstå är oviljan att agera på en marknad där priset är kung. I varje givet ögonblick är en aktie, index, råvara eller ränta värd exakt det som marknadsaktörerna kommit fram till i senaste avslut. Ett iskallt, rationellt beslut om värde, som summerar alla tänkbara förväntningar och analyser av nuläge och framtid. I denna kliniska process av beslutsfattande ska man satsa sina pengar men sedan bara se tiden an? Vad för nytta har man av att argumentera sig blå för ett företag, sektor, eller börsen som helhet, så länge kursen går nedåt och värdet av ens innehav sjunker? Det om något är ett irrationellt beteende, och förklaringen stavas som jag ser det i lika delar av lathet, känsla av hopplöshet eller oviljan att erkänna misstag. Orkar man inte bry sig om börsen ska man inte placera pengar där. Blir man euforisk vid uppgång och likgiltig i nedgång, eller vägrar att ändra i portföljen för att marknaden är sjuk/översåld/irrationell/måste vända snart har man vävt in för mycket känslor i placeringarna för att kunna nå framgång. I bästa fall använder man sitt kapital ineffektivt och får lägre avkastning än man kunnat få, i sämsta fall följer man med en aktie ända till botten.

Själv har jag efter mycket möda och beska erfarenheter kommit till insikt om att trendföljning är en sorgligt underskattad filosofi, särskilt i kombination med en systematisk placeringsstrategi. Att köpa dyrt och sälja dyrare, och framför allt att kunna sälja billigt och sälja billigare är förvisso en mental utmaning, men det är ett koncept som bevisligen drar in stora vinster från många marknader. Det handlar inte om att se sig som långsiktig ägare med stor intresse för ett företags utveckling, utan om att på bästa sätt förvalta sitt kapital så att man når maximal risknivå med kontrollerad risk. Trendföljning och systematisk handel ska dra in pengar, det är det enda syftet. Och det räcker gott för mig när det gäller mitt kapital. Sedan kan jag ha mer ”ädla” mål att uppnå på andra sätt i livet.

Det jag mest vänder mig mot vad gäller standardargumentet att ha is i magen och ”se över sin risknivå” är det faktum att även den mest långsiktige aktie- eller fondsparare riskerar att få en riktigt dålig värdeutveckling på grund av ren otur. Den som månadssparat i en indexfond för OMX-index sedan 1999-12-31 hade till idag fått en genomsnittsvärde för index på 890. Hade man startat i juni 2003 hade snittvärdet varit 898. Idag står index i 826…

För mig är risk detsamma som att förlora pengar, och rådet att se över risknivån är förvisso välmenat men oftast felriktat. Det handlar om att veta när man ska överge förlorare till fonder och aktier, inte när man ska byta från en placering med hög volatilitet till en lägre. Det säger nämligen ytterst lite om den verkliga risken!

Visst kan man ha tur och växla över eller lösa in vinster från långsiktiga placeringar, men risken är för mig alltför stor att marknaden bestämt sig för att gå sur lagom till dess att man tänkt dra nytta av en längre uppgång. Ingen kan förutsäga hur börsen kommer att gå eller välja den bästa aktien eller fonden. Däremot kan alla dra nytta av en tydlig trend och framför allt lära sig att dra nytta av även en nedgång, vilket ju faktiskt är en naturlig fas i en väl fungerande marknad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Å ena sidan, å andra sidan

Idag hittar jag två artiklar som analyserar den fortsatta utvecklingen för Stockholmsbörsen. Ett mycket bra och intressant exempel på hur man kan komma till två helt olika slutsatser om läget och om vi är nära botten eller inte. Läs Claes Folkmars artikel i E24  och Mikael Vilenius artikel i Dagens Industri.

Det är som sagt svårt att sia, särskilt om framtiden! För min del har erfarenheten den hårda vägen lärt mig att prognoser endast är intressanta som diskussionsunderlag. När det kommer till investering och trading så gäller det att lära känna mekanismerna och inte fäkta sig blå i ansiktet för sin uppfattning, när marknaden går åt andra hållet. En marknad kan gå ned till 0 eller rusa till himlen; det viktiga är att man förvaltar sina positioner så att man inte dras med av strömmen utan smidigt följer den. Därför tror jag på att följa trenden, men också på att skydda och effektivt utnyttja mitt kapital. Inte ens en trendföljare har ju rätt alla gånger! 🙂  I själva verket har vi normalt en ytterst medioker träffsäkerhet. Men av tio affärer kan vi ta sju mindre förluster och ändå gå bra med plus tack vare tre vinstaffärer p.g.a. väl uformade metoder för position sizing, exits och riskkontroll.

Med detta inte sagt att trendföljning är det enda koncept som funkar, självklart finns det många som tillämpar andra strategier och lyckas, till exempel swingtrading och värdeinvestering. Men vad vi alla har gemensamt är att det inte är konceptet i sig och de positioner vi tar som avgör framgången, utan hur vi förvaltar dem. Därför är min åsikt att ett passivt köp-och-behåll över tiden är underlägset aktiv och systematisk förvaltning. Och då menar jag inte vanliga aktiefonders skämt till förvaltning…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

”Let the trend be your friend”

I gott sällskap med många andra bygger jag mina placeringar på trend, där jag tar position i trendens riktning. ”Let the trend be your friend” är ju ett gammalt ordstäv inom finansområdet. Trend following eller trendföljning är ett gammalt vedertaget begrepp inom trading. Men vad är egentligen en trend, vad innebär de, finns det något vi kan kalla trender överhuvudtaget och går det att handla på?

Den vetenskapliga synen på börsen får nog sägas i huvudsak stödja den effektiva marknadshypotesen, EMH, i olika grader. Som jag tidigare skrivit så innebär EMH att det är omöjligt att över en längre tid uppnå bättre avkastning än index, eftersom all information är avspeglad i kurserna och trender bara är slumpmässiga. Jag har vare sig kompetens eller empiriska bevis för att motsäga EMH, men min marknadstro är att marknader inte är helt effektiva. Människan har ett så starkt inbyggt flockbeteende och är inte alltid rationell. Därför uppstår det trender och ibland bubblor. Till exempel IT-bubblan, 1500-talets tulpanlökshysteri i Holland, modeskiftningar, växthusdebatten, hög- och lågkonjunkturer, oljepriset. Det finns också många framgångsrika trendföljare, vilket EMH-anhängare skulle avskriva som ett utslag av slump. Slänger man in 100 apor i ett rum med skrivmaskiner under 20 år så finns det alltid en sannolikhet att någon skulle författa en Shakespeare-pjäs…

Att det finns trender är en sak, men hur ska man veta att man är mitt inne i en trend? Det avgörande är förstås att man har något hyggligt objektivt sätt att mäta en trend på. En del trender kan man fånga med blotta ögat, t.ex. diagram, löpsedlar i tidningar, skyltfönster etc. Andra är mer sublima och underliggande, vilket gör de svårare att följa. Trender kan också vara av olika längd: på aktiemarknaden är en klassisk uppdelning av trend primär, sekundär och tertiär. Men när vet man om en trend är det ena eller det andra?

Svaret på den frågan beror för min del på hur jag ser på en trend. För mig innebär en trend på börsen att sannolikheten för att en position i trendens riktning utvecklas positivt är större än att den utvecklas negativt. Inte nödvändigtvis vecka för vecka eller dag för dag, men så länge trenden är intakt så har positionen större sannolikhet att öka i värde. Kan jag då komma in i ett läge när det fortfarande finns utrymme för trenden att fortsätta bör jag ha god möjlighet att systematiskt uppnå vinster. Därför spelar det för mig inte så stor roll hur lång- eller kortvarig en trend är, även om möjligheten att gå med vinst naturligtvis ökar ju länger trenden pågår.

En trend på börsen kan man identifiera på många olika sätt: trendlinjer, glidande medelvärden, ADX, visuell inspektion etc. Det finns ingen ultimat metod som signalerar trend på bästa sätt, lika lite som det finns ”säkra” indikatorer som flaggar för att en trend är över eller på väg att starta. Grundkravet för en trend är att ett aktiepris eller index över tiden ska röra sig åt något håll. Ibland bildas bottnar på högre och högre nivå, vilket talar för en upptrend, men ibland är det svårt att se några bottnar utan priset bara ramlar vidare uppåt.

Min metod för att identifiera trenden är enkelt. Jag utnyttjar ett knippe av glidande medelvärden och studerar sedan dem både i dagsdiagram och veckodiagram. När båda diagrammen signalerar trend så anser jag att det finns en tydlig trend, utan att därför veta hur länge den kommer att pågå. Jag har då min setup klar och kan ta position i trendens riktning varje onsdag. Jag kommer inte att vara med från lägsta pris i en upptrend eller sälja till högsta pris, men utnyttja trenden till att regelbundet köpa dyrt och sälja dyrare.

Som jag tidigare nämnt så tror jag inte att jag är direkt bättre än någon annan på att identifiera trender. Men jag har en plan för hur jag ska agera om jag bedömt trenden rätt (”let your profits run”) och när jag bedömt den fel (”cut your losses short”). Med ett effektivt utnyttjat kapital är min tro att jag ska kunna utnyttja trender, men det återstår att bevisa. Onsdagsfonden är ett sätt att testa min hypotes under verkliga förhållanden.

Naturligtvis kan det vara så att min hypotes om trender är fel och/eller att trender inte uppstår på ett sådant sätt att det över tiden går att utnyttja dem. En annan möjlighet är att trender existerar, men att man måste agera annorlunda för att fånga dem. Det återstår att se när jag fått mer långsiktiga resultat. Jag välkomnar också synpunkter från andra, oavsett om man tillämpar trendföljande handel eller inte.

I den finansiella världen finns det starka och delade åsikter om trendföljning och dess användbarhet. En tung kritiker mot trendföljning är Victor Niederhoffer, med en intressant artikel. En stark förespråkare är turtletrader.com med Michael Covel i förgrunden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
, ,

Vad ska man placera i?

Det blir bara fler och fler instrument att investera eller trada i: aktier, optioner, fonder, CFD etc. Jag tänkte ge min egen högst personliga åsikt om några av dessa, utan att ge en detaljerad beskrivning av hur de fungerar. Sådan information finns ju i mängder om man googlar runt lite.

Oavsett vilket instrument man använder för sina placeringar så krävs det alltid riskkontroll. Visst tar det längre tid att få en kännbar förlust i aktier och fonder än terminer och CFD, men mekanismen är densamma, det är hävstången som skiljer. Så att terminer och CFD skulle vara farliga instrument ställer jag inte upp på, så länge man har en klar handlingsplan för när man ska stoppa ut sig och hur mycket man ska satsa/riskera.

Aktier

+ Enkelt att handla med förutsatt att man handlar i aktieposter

+ Direkt koppling  till prisförändringen på börsen, inga andra parametrar som t.ex. tidsvärde spelar in

– En aktie har bolagsrisk, branschrisk och marknadsrisk. Därför krävs att man investerar i flera sektorer och bolag för att sprida riskerna 

– Krävs ett större kapital för att klara av aktieposter och riskspridning

+ Går att belåna för att få hävstångseffekt

+ Aktier kan blankas för att placera i nedtrend, men det krävs att någon lånar ut aktierna. För de mest omsatta aktierna är det inga problem.

Aktieterminer

+ Ger kraftig hävstång, kräver mindre kapital

– Krav på säkerhet

– Samma trippelrisk som för aktier, riskspridning krävs

– Inte särskilt god omsättning i mer än de absolut mest omsatta aktierna

– En lite längre position kräver att man rullar terminen, d.v.s. avyttrar den som går till lösen och köper en ny

+ Kan både köpa och sälja terminen, vilket gör att man kan placera i både upp- och nedtrend

– Begränsad till svenska aktier hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

– Förluster kan bli stora

Indexterminer

+ Ger kraftig hävstång, kräver mindre kapital men mer än för aktieterminer då det underliggande indexvärdet är så pass mycket större

– Krav på säkerhet

+ Endast marknadsrisk, mindre riskspridning krävs

– En lite längre position kräver att man rullar terminen, d.v.s. avyttrar den som går till lösen och köper en ny

+ Kan både köpa och sälja terminen, vilket gör att man kan placera i både upp- och nedtrend

– Begränsad till OMXS30-index hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

– Förluster kan bli stora

Aktieoptioner

+ Kan ge kraftig hävstång, kräver mindre kapital

– Begränsad risk, maximal förlust känd

– Samma trippelrisk som för aktier, riskspridning krävs

– Inte särskilt god omsättning i mer än de absolut mest omsatta aktierna

– Optionens pris beror på flera andra parametrar förutom aktiepriset, t.ex. volatilitet och tidsvärde. Även om man gissar rätt på aktiens utveckling kan alltså optionens pris förändras på ett sätt som man inte förväntade sig.

– Begränsad till svenska aktier hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

+ Kan utfärdas för att ge vinst i form av indragna premier. Det ställer dock stora krav på säkerheter och riskkontroll.

Indexoptioner

+ Kan ge kraftig hävstång, kräver mindre kapital

– Begränsad risk, maximal förlust känd

+ Endast marknadsrisk, mindre riskspridning krävs

– Optionens pris beror på flera andra parametrar förutom aktiepriset, t.ex. volatilitet och tidsvärde. Även om man gissar rätt på indexutvecklingen kan alltså optionens pris förändras på ett sätt som man inte förväntade sig.

– Begränsad till OMXS30 hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

+ Kan utfärdas för att ge vinst i form av indragna premier. Det ställer dock stora krav på säkerheter och riskkontroll.

Fonder

+ Slipper bekymra sig om val av aktier

+ Kan välja hur stor bransch- och marknadsrisk man vill ha

+ Når väldigt många olika typer av marknader

– Många fonder har dyra förvaltningsavgifter för tveksamt resultat, många fonder har svårt att slå jämförelseindex

– Aktiefonder måste alltid vara fullinvesterade i aktier, kan ej utnyttja nedgångar mer än att köpa fler aktier

– Mindre chanser att påverka placeringen, man får lita på förvaltaren

– Det kan ta flera dagar innan köp och försäljningar har genomförts, svårt att parera snabba och stora kast

CFD (Contract For Difference)

+ Ger kraftig hävstång, kräver litet kapital

– Förlusterna kan bli stora utan riskkontroll

+ Kommer åt många marknader världen över

– Begränsat urval av mäklare, lite för dålig konkurrens

+ CFD avspeglar den underliggande tillgången, men hos de flesta mäklare finns det en spread mellan köp och sälj som mäklaren tjänar pengar på. Vissa erbjuder en direkt marknadskurs, men då får man betala courtage istället

– När man köper en CFD så får man betala ränta så länge man innehar den. Påverka längre innehav negativt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Position sizing

En av de saker som blev en riktig aha-upplevelse för mig för några år sedan var vikten av frågan ”hur mycket”. När man placerar i finansiella marknader är det av avgörande betydelse hur man använder sitt kapital. Satsar man för mycket i en enskild position tar man för stora risker och kan förmodligen inte ta alla de positioner man skulle vilja. Satsar man för lite får man för klent resultat även om placeringen i sig skulle vara framgångsrik.

Återigen är det Van Tharp som haft mest inflytande på mig. Hans beskrivningar av det han kallar position sizing är helt enkelt det bästa jag läst inom det område som kanske vanligen går under benämningen money management, eller kassahantering. I sin bok Trade your way to financial freedom går Van Tharp igenom några av de vanligaste metoderna för att beräkna hur mycket man ska satsa per position, och visar tydligt hur extremt stor skillnad det kan bli mellan de olika beräkningarna allt annat lika (entry, exit).

Jag har valt att beräkna min positionsstorlek genom att kombinera två ansatser: procentuell och volatilitetsjusterad risk. Det är inte så krångligt som det låter…

Jag har bestämt att varje position maximalt får innebära en risk på 2,5% av mitt kapital. Har jag ett kapital på 50.000 kr så får alltså varje position riskera maximalt 1250 kr. Det innebär att jag hanterar alla positioner lika avseende risk.

Då är frågan hur man avgör risken för en position? Det är helt enkelt skillnaden mellan ingångskursen och den initiala stop lossen. Säg att jag köper Ericsson för 74 kr, och räknar fram en första stop loss på 69 kr. Den initiala risken blir alltså 5 kr. Om jag har 50.000 kr i kapital och vill riskera max 2.5% i en position så innebär det att jag kan köpa 250 aktier (1250/5).

Min beräkning av initial stop loss gör jag baserat på volatiliteten. Ju högre volatilitet desto längre avstånd till stop loss, och det gör också att jag kommer att kunna köpa färre aktier eller kontrakt. Volatiliteten är ju ett mått på marknadsrisk, och kan användas som en prognos för hur mycket t.ex. en aktie eller ett index kommer att röra sig i den nära framtiden. Det finns många avancerade teorier om hur man ska beräkna volatilitet, en del menar att man ska titta på den implicita volatiliteten som beräknas genom Black&Scholes formel.

Jag har valt en pragmatisk ansats som är ganska populär hos traders, nämligen att titta på Average True Range (ATR). Det ger mig ett mått på indexets volatilitet som jag enkelt förstår när jag tittar på kursdiagrammet. Det enkla i livet är oftast det bästa i mina ögon! :- Fortsätt läsa

Trist börs

Nedgång i amerikanska sysselsättning och nu högre svensk inflation än väntat. Inte konstigt att börsen blir sur. Att konjunkturcykler fortsätter att vara en del av vår vardag känns ganska lätt att förstå när det är så uppenbart hur faktorer adderar ihop beroende på ”sentiment”. Har minussidan börjat få grepp om analytiker och stora aktörer så blir det lätt så att alla nyheter tolkas negativt och att det bara kan gå åt ett håll. Så börjar de stora förvaltarna av pensionsfonder att ändra sina portföljer och hjulet spinner vidare åt det ena eller andra hållet. Gruppsykologi och flockbeteende är något som utmärker mänskligheten och det sätter förstås sina spår på de marknader vi konstruerar.

För oss som investerar eller tradar på börser så är ju trender oftast något positivt, så flockbeetendet är något vi kan vända till vår fördel. Men om vi inte utnyttjar möjligheten att utnyttja även nedgångsfaser så blir ju förstås läget ett annat. Nedgång är ju lika naturligt som uppgång så man beskär sin potential rätt ordentligt om man placerar i positioner som bara går bra i en uppåttrend. Ett alternativ är förstås att istället söka diversifiering, med råvaror, räntor och valutor.

Med onsdagsfonden siktar jag på att utnyttja trenden, oavsett om den är positiv eller negativ. Däremot är ett framtida mål att utöka antalet marknader jag handlar på för kunna dra nytta av fler trender. En marknad är ju inte särskilt ofta i en tydlig trend och därför behövs det flera att välja mellan för att dra full nytta av en trendföljande strategi. Ju mindre beroende till varandra marknaderna har desto bättre.

Oavsett om det blåser snålt på börsen eller klackarna slår i taket så kan det vara bra att se i backspegeln ibland. Inte för att det förflutna skulle styra framtiden, utan för att ge ett perspektiv på det som sker just nu och få en att inse att det har gått ned och upp även tidigare.  Ibland kan man också få en aha-upplevelse av ”the big picture”!

OMX veckodiagram

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vägen till framgång

Jag har under ett antal år ägnat mig åt trading på fritiden, och under kortare perioder varit aktiv på heltid. Ibland gick det riktigt bra, men av och till så gick utvecklingen mig emot och en enstaka förlust kunde erodera flera månaders vinster. För några år sedan kände jag att det var dags för en förändring och bestämde mig för att lyssna på framgångsrika traders och lära mig hur de gjorde. Det har gett mig en hel del, men jag har också insett att om man ska bli framgångsrik inom trading/investering så måste man hitta ett koncept som passar en själv och sätta upp mål som är realistiska för ens förutsättningar och möjligheter.

En av de bästa teoretikerna inom området att utveckla metoder som passar dig är i mitt tycke tradingcoachen Van Tharp. Jag kan varmt rekommendera hans bok ”Trading your way to financial freedom”. En hemsk titel, men innehållet är vasst och spänner över allt från psykologi till omkullkastande av föreställningar som att det bara gäller att hitta den perfekta metoden att hitta vinnare.

Van Tharpe fick mig att ifrågasätta allt arbete inom börs och finans som jag bedrivit dittills, och verkligen utveckla en tradingmodell som passade mig och mina mål. Den modellen har jag nu förädlat till onsdagsfonden! 

Kärnan i Van Tharps resonemang, om man undantar de psykologiska faktorer han lyfter fram som viktiga att vara observant på, är att det inte är sättet man tar sina positioner på som avgör hur framgångsrik man blir på aktiemarknaden, utan hur man hanterar prisförändringarna när man väl tagit positionen. Att gissa sig fram till ett bra köpläge och sedan hoppas att det går bra är en klart undermålig strategi jämfört med en mer systematisk tradingansats där man tillämpar genomtänkta metoder för när man tar en position, hur mycket man ska satsa, och när man ska kliva av.

Van Tharps sajt är www.iitm.com. Rekommenderas!