Investering är fint, trading är fult

Att vara långsiktig, att satsa på bolag man förstår sig på och som har bra historik med omsättning och vinst, det är fint. Men att placera kortsiktigt, utnyttja prisrörelser och sälja av förlorare är fult. Varför är det så?

Svaret ligger, i mina ögon, på att kortsiktigt är liktydigt med spekulation, och spekulation är per definition fult, i vart fall utåt. Så länge man tjänar på det och ingen vet om det så är det ok. Men alla investeringar är ju egentligen spekulation: i högre vinster, kommande kursuppgångar eller goda utdelningar. Skillnaden mellan investering och trading blir då inte särskilt stor utan det handlar mer om tidsperspektiv.

När jag läser runt på ekonomisajter och bloggar så ser jag många som företräder linjen med att man ska sitta still i båten när det gäller börsen. Argumenten är oftast att börsen svänger men går alltid upp på sikt, det gäller att vara långsiktig och att man ska undvika transaktionskostnader. Vad jag inte kan förstå är oviljan att agera på en marknad där priset är kung. I varje givet ögonblick är en aktie, index, råvara eller ränta värd exakt det som marknadsaktörerna kommit fram till i senaste avslut. Ett iskallt, rationellt beslut om värde, som summerar alla tänkbara förväntningar och analyser av nuläge och framtid. I denna kliniska process av beslutsfattande ska man satsa sina pengar men sedan bara se tiden an? Vad för nytta har man av att argumentera sig blå för ett företag, sektor, eller börsen som helhet, så länge kursen går nedåt och värdet av ens innehav sjunker? Det om något är ett irrationellt beteende, och förklaringen stavas som jag ser det i lika delar av lathet, känsla av hopplöshet eller oviljan att erkänna misstag. Orkar man inte bry sig om börsen ska man inte placera pengar där. Blir man euforisk vid uppgång och likgiltig i nedgång, eller vägrar att ändra i portföljen för att marknaden är sjuk/översåld/irrationell/måste vända snart har man vävt in för mycket känslor i placeringarna för att kunna nå framgång. I bästa fall använder man sitt kapital ineffektivt och får lägre avkastning än man kunnat få, i sämsta fall följer man med en aktie ända till botten.

Själv har jag efter mycket möda och beska erfarenheter kommit till insikt om att trendföljning är en sorgligt underskattad filosofi, särskilt i kombination med en systematisk placeringsstrategi. Att köpa dyrt och sälja dyrare, och framför allt att kunna sälja billigt och sälja billigare är förvisso en mental utmaning, men det är ett koncept som bevisligen drar in stora vinster från många marknader. Det handlar inte om att se sig som långsiktig ägare med stor intresse för ett företags utveckling, utan om att på bästa sätt förvalta sitt kapital så att man når maximal risknivå med kontrollerad risk. Trendföljning och systematisk handel ska dra in pengar, det är det enda syftet. Och det räcker gott för mig när det gäller mitt kapital. Sedan kan jag ha mer ”ädla” mål att uppnå på andra sätt i livet.

Det jag mest vänder mig mot vad gäller standardargumentet att ha is i magen och ”se över sin risknivå” är det faktum att även den mest långsiktige aktie- eller fondsparare riskerar att få en riktigt dålig värdeutveckling på grund av ren otur. Den som månadssparat i en indexfond för OMX-index sedan 1999-12-31 hade till idag fått en genomsnittsvärde för index på 890. Hade man startat i juni 2003 hade snittvärdet varit 898. Idag står index i 826…

För mig är risk detsamma som att förlora pengar, och rådet att se över risknivån är förvisso välmenat men oftast felriktat. Det handlar om att veta när man ska överge förlorare till fonder och aktier, inte när man ska byta från en placering med hög volatilitet till en lägre. Det säger nämligen ytterst lite om den verkliga risken!

Visst kan man ha tur och växla över eller lösa in vinster från långsiktiga placeringar, men risken är för mig alltför stor att marknaden bestämt sig för att gå sur lagom till dess att man tänkt dra nytta av en längre uppgång. Ingen kan förutsäga hur börsen kommer att gå eller välja den bästa aktien eller fonden. Däremot kan alla dra nytta av en tydlig trend och framför allt lära sig att dra nytta av även en nedgång, vilket ju faktiskt är en naturlig fas i en väl fungerande marknad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Månadsuppföljning juni 2008

Tiden går snabbt och Onsdagsfonden har redan varit igång en månad. Värdeökningen blev 12,7%, en väldigt bra siffra. Under månaden har OMXS30 haft en starkt negativ utveckling, vilket gynnat fondens positioner i sålda CFD:s. När börsen rör sig i en entydig riktning som stämmer överens med min trendindikator så ska Onsdagsfonden gå riktigt bra, och det har den verkligen gjort nu. Det kommer månader med betydligt blygsammare värdeökningar och enstaka månader med mindre värdeminskningar, när trenden är inne i ett omslagsläge, är diffus eller slagig. Över ett år är målet minst 20% värdeökning som jag skrivit tidigare.

Som jag också skrivit tidigare håller jag noga koll på risknivåerna, så att jag inte tar för många och för stora positioner. Ju större risk jag tar desto större värdeökning får jag när allt går bra, men det motsatta gäller förstås också, att fonden blir mer utsatt när marknaden går mot positionerna. Jag kommer att dra ned på risknivån något i takt med att fondkapitalet ökar.

Avslutningsvis är det viktigt att vara medveten om att värdeökningen endast är på papperet. Jag riskerar en del av uppnådda vinster för att få chansen att utöka dem. Om börsen skulle vända upp kraftigt kommer fondresultatet att kortsiktigt försämras ordentligt. Till exempel skulle en uppgång till nuvarande exitnivå  ( OMXS30 908 ) innebära att värdeökningen sjönk till mer modesta 3,5%. Förvisso också en rätt bra siffra om man översätter den till årsavkastning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vad är risk II

För fondsparare tycker jag att risk är detsamma som sannolikheten att förlora pengar. Ju större sannolikhet för att förlora pengar och ju mer pengar jag blir av med när jag förlorar, desto större risk i en fond. Det är ju i kontosaldot jag ser risknivån i mitt fondsparande, inte i en massa tabeller om volatilitet, standardavvikelse eller annat ”mumbojumbo” som fondbolagen ändå bara försöker frisera så mycket de kan. Som Jonas Lindmark skrev i en utmärkt artikel från 2006 så kan fonders deklarerade risknivå sjunka efter en period med börsuppgång. Vad säger det om sannolikheten för att man ska förlora pengar? Inte ett smack! Mer troligt är som Lindmark skriver att efter en lång tids börsuppgång väntar en nedgång, så den verkliga risken har i själva verket ökat. Så kan det bli när den finansiella intelligentian skriver om verkligheten. Statistik är intressant, men den kan tyvärr alltid användas till att passa egna syften.

Det bästa sättet att minska risken i mina ögon är att se till att minimera förluster och låta vinsterna växa. Enkelt att säga, svårare att göra förstås. Med en placeringsstrategi och en handlingsplan för hur man agerar i alla situationer, i kombination med ett sunt sätt att utnyttja sitt kapital, har man kommit en mycket god bit på väg. Kan man dessutom dra nytta av både börsuppgång som nedgång så har man skaffat sig ett ännu bättre läge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Går det för bra?

Jag startade Onsdagsfonden när börsen var på väg ned och fallet har verkligen accentuerats de senaste dagarna. Fondresultatet har därmed verkligen fått en strålande utveckling på kort tid, men jag känner att det är otroligt viktigt att inta en ödmjuk inställning. Det är inte bara tur och inte bara skicklighet, utan mest en tillfällighet att börsen fortsatte i en markant nedåtriktad trend vartefter jag tagit positioner. Det är i tydliga trender som fonden ska gå bäst och det gör den nu. Det hade lika gärna kunnat vara ett läge där börsen rört sig försiktigt eller fram och tillbaka.

Vad som är riktigt viktigt är att alltid följa upp resultaten med ett kritiskt öga. Dagsutvecklingen ska man inte dra några växlar på, det kan som jag skrivit tidigare svänga ordentligt inom marknadsbruset. Mer betydelsefullt är att se hur risknivån ter sig i takt med att fler positioner tas. Just nu har jag tre positioner som tillsammans gör att fondvärdet svänger påtagligt i takt med att börsen gör det. Svängningar är ju lika med risk, men en viss risknivå måste jag och är jag beredd att acceptera för att nå resultat. Jag har ju regeln om att max riskera 2,5% av kapitalet per position och max 7,5% av kapitalet totalt. I och med att börsen utvecklats i en för positionerna gynnsam riktning så har risken i fonden snabbt sjunkit efter varje position.

Naturligtvis är det roligt idag när fonden ökar med dryga 5% i värde när OMXS30 sjunker med 3,3%, men lika tråkigt kommer det att vara när index går upp. Placeringsstrategin gör att jag kan hålla känslorna utanför, men det finns all anledning att fortlöpande utvärdera utvecklingen och svängningarna och kanske skruva på vissa parametrar vid behov. Spontant känner jag redan nu att fonden kanske tar något för stor risk per position och även totalt. Det är en följd av att jag använder relativt litet kapital; hade jag haft större kapital eller förvaltat andras pengar i en ”riktig” fond hade nivåerna definitivt varit lägre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Benchmark II: Avanza Zero with a twist

Funderade i natt (!) på ytterligare ett benchmark, som addresserar knepigheten med att veta hur man ska hantera ett vanligt fondsparande. Jag kommer därför att starta upp ytterligare ett fiktivt fondsparande, där man månadsparar 1.000 kr men där man i övrigt följer Onsdagsfondens regler om entry, position sizing och stoppar. När trendindikatorn säger positiv trend så kommer jag alltså att köpa andelar i Avanza Zero till ett antal som bestäms av aktuell risk, det blir en unik position. När en stopp för en position träffas kommer den att säljas. Om trenden är negativ så köper jag inga andelar utan lägger månadssparandet i ett bankkonto.

På detta sätt får jag testa min tes om att det ska löna sig bättre att aktiv förvalta sitt fondsparande med tydliga och enkla regler, än att fortsätta spara oavsett börsutveckling. Konceptet blir som sagt väldigt likt det för Onsdagsfonden, det är instrumentet som skiljer: en indexfond istället för CFD. Jag har här nackdelen att inte kunna utnyttja negativa trender mer än till att samla bankränta. Men om det blir en lyckosam utveckling så har jag visat på ett konkret och tydligt sätt att hantera fonder på i olika börsklimat, till skillnad från fondbolagens standardråd om att ”fortsätt spara för att jämna ut inköpskurserna”, ”se över din risknivå”, och ”spara på lång sikt”.

Denna ”OnsdagsAvanza”-fond startade igår med en månadsinsättning på 1.000 kr som gick in på ett vanligt bankkonto med 4% ränta då trenden är negativ. Återkommer med uppföljning precis som för Onsdagsfonden och benchmark.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,