The definitive guide to position sizing

Jag har kommit en bra bit i Van Tharps senaste bok, som jag nämnde för ett tag sedan. Ju mer jag läser om position sizing, desto mer inser jag vilken stor inverkan det har på utfallet i trading/investering. Van Tharp är en erkänd auktoritet på området, och har en i mina ögon unik förmåga att kombinera matematiska och statistiska analyser med gedigen erfarenhet av hur tradingvärlden fungerar.

Boken är inte helt lättläst och jag tycker att herr Van Tharp kunde ha putsat lite mer på disposition och en tydlig röd tråd. Icke desto mindre så finns det gott om guldkorn att ta till sig. Position sizing är för Van Tharp i stort sett frikopplat från hur man tradar/investerar. Det handlar enligt honom om att beräkna sina insatser så att man når sina mål. Att sätta målen är inte så enkelt som det låter. Visst vill man till exempel tjäna så mycket pengar som möjligt på sin portfölj, men vilken risk är man beredd att ta? Är det ok att satsa på 100% värdeökning ett år och då samtidigt utsätta sig för en potential värdeminskning någon gång under året på 80%? Vilken sannolikhet för en sådan hemsk värdeminskning är man beredd att tolerera.

För att kunna utveckla en bra metod för position sizing gäller det också enligt Van Tharp att man verkligen känner sin placeringsstrategi. Inte genom att man kan reglerna för det, utan så att man förstår hur avkastning versus risk fördelar sig. Van Tharp använder sig ju flitigt av begreppet R för varje positions risk. Resultatet av varje affär kan sedan beskrivas relativt R, t.ex. en vinst på 3 R eller en förlust på 2 R. Tittar man på resultaten uttryckt i R över ett år kan man dra många statistiska slutsatser av systemets karaktär, vilka man sedan kan utnyttja för att optimera sin position sizing.

För min del har jag fått ett kvitto på att Onsdagsfondens strategi med positioner som jag adderar till när marknaden utvecklas i rätt riktning är effektiv och marknadslogisk. Problemet som jag upptäckte med den strategin var ju att det gick att ha ett stort antal positioner i samma instrument, något som gjorde värdeutvecklingen extremt känslig för marknadssvängningar. Juli månad var ju ingen höjdare milt uttryckt. De åtgärder som jag införde var helt rätt enligt Van Tharp: att införa ett vinstmål samt att snävare maximera tillåten risk per marknad. Men jag har också fått inspiration till ytterligare en regel som syftar till att begränsa den maximala totala risken per marknad.

Risk per position definieras ju som ingångskurs – aktuell exitkurs. Om marknaden utvecklas positivt så kommer risken efter ett tag att vara 0, när exitkursen överstiger ingångskursen (för en lång position, omvänt i en kort position). Men om då marknaden utvecklas väldigt positivt så kommer man att ha många öppna positioner och ändå låg sammanlagd risk. Här stod Onsdagsfonden OMX i mitten av juli, och sedan blev det ett dramatiskt fall när index brakade uppåt.

För att balansera adderandet av positioner krävs det ett genomtänkt sätt att ”subtrahera” positioner. Utöver det vinstmål jag redan infört så rekommenderar Van Tharp att man övervakar marknadens totala risk i portföljen. Den definieras som skillnaden mellan aktuell kurs och exitkurs, summerat över alla positioner. Denna risk kan alltså aldrig bli 0. Om man till exempel begränsar den risken till 3% av portföljvärdet så riskerar man inte att tappa mer än 3% av kapitalet om marknaden skulle tvärvända. Naturligtvis kan man förlora lite mer om det blir ett kraftigt språng, men risken är hur som helst begränsad.

Denna regel införs med omedelbar verkan i placeringsstrategin.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Varför en onsdag?

En del har säkert reagerat över att jag använder onsdagar som signal för att ta ny position. Mitt bland allt resonemang om placeringsstrategi, position sizing och exits så verkar Onsdagsfonden gå in i marknaden på en höft. Är det verkligen seriöst?

Ja, det är i högsta grad seriöst! Som jag tidigare skrivit så anser jag att entry-delen av en placeringsstrategi, alltså de regler man sätter upp för att ta en position i marknaden, är den minst viktiga. Trots alla hoppingivande böcker som skrivits om superindikatorer och fantastiska resultat så är realiteten den att de allra flesta indikatorer ger köp- och säljsignaler med en högst modest träffsäkerhet. Trendföljande indikatorer som glidande medelvärden, MACD etc ger signaler som ligger på runt 40-50%, d.v.s. i nivå med slantsingling. Visst kan det finnas indikatorer som ligger på en högre träffsäkerhet, men dessa uppstår då i gengäld mer sällan och är därför svårare att handla på. Tricket ligger inte att hitta den bästa metoden att avgöra när man ska kliva in på marknaden, utan om att hantera utfallet den ger på bästa sätt.

Marknadsföringen av ”topp-presterande” system för börsen baseras på kurvanpassning och optimering på tidigare data. Om du fått för dig att köpa ett sådant system finner du snart att det inte alls ger den prestanda du fått dig förespeglat. En annan viktigt anledning till att dessa system inte fungerar är att de inte är anpassade för din personlighet, kompetens, kapital och miljö.

För att få en fungerande placeringsstrategi krävs det att man först utgår från vilka mål man har med det och sedan designar ett koncept som passar det. För Onsdagsfonden är det upprepade positioner i trendens riktning, som alla får ganska gott om utrymme att utvecklas (=vida stoploss). 

I mina ögon har jag en bra metod för att analysera trendläget i och med min trendindikator. Den ger entydigt besked om trenden är upp, ned eller obestämbar. Med andra ord så har jag en vettig setup, anpassad till mitt koncept. Sedan finns det en mängd entry-signaler att välja på: skärande medelvärden, break-outs, oscillatorer etc. Men ingen av dem ger som sagt en särskilt imponerande träffsäkerhet. Därför kändes det som slöseri med resurser att brottas med parameterinställningar. Jag har heller ingen tro på att jag ska kunna utveckla en indikator som slår beprövade tekniker. Därför valde jag helt sonika att göra det så enkelt som möjligt: beslut om positioner varje onsdag beroende på vad trendindikatorn säger. På så sätt undviker jag alla möjligheter till optimering eller kurvanpassning, fällor som man annars lätt hamnar i. Förvisso har jag på skoj testat olika dagar att ta position, men det har inte givit någon signifikant skillnad… 🙂

När beslut om position väl är fattat varje onsdag så kliver de övriga delarna i placeringsstrategin in och ser till att jag utnyttjar kapitalet effektivt (position sizing), att jag begränsar och kontrollerar min risk (stoploss) och att jag låter vinsterna växa (exits). Summan av alla dessa delar är oerhört mycket mer betydelsefulla än en enskild köp/sälj-signalgenerator.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mer om position sizing

En av de mest underskattade delarna i en placeringsstrategi är position sizing. En som alltid understryker hur viktigt det är att svara på frågan hur mycket man ska satsa är Van Tharp, som jag refererat till flera gånger. När det gäller position sizing är han en frontfigur i tradingvärlden. Nu har han släppt en ny bok, Definitive Guide to Position Sizing. Det lär bli en djupdykning i ämnet och jag har naturligtvis beställt den. Priset är, som alltid när det gäller Van Tharp, rätt högt. För den som är intresserad av ämnet återkommer jag om någon månad med en recension.

Läs gärna Van Tharps ”säljbrev” om sin nya bok, där han förklarar varför han anser att man ska lägga så stor vikt vid position sizing: http://www.iitm.com/Definitive-Guide-to-Position-Sizing.htm

För mig blev studierna av position sizing och skifte av fokus från vinstprocent till risk och mål en vändpunkt i tradingen, på ett mycket positivt sätt. Jag rekommenderar verkligen att lägga ned en del av den tid du vanligen avsätter till aktieanalyser och köpbeslut på dessa områden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Å ena sidan, å andra sidan

Idag hittar jag två artiklar som analyserar den fortsatta utvecklingen för Stockholmsbörsen. Ett mycket bra och intressant exempel på hur man kan komma till två helt olika slutsatser om läget och om vi är nära botten eller inte. Läs Claes Folkmars artikel i E24  och Mikael Vilenius artikel i Dagens Industri.

Det är som sagt svårt att sia, särskilt om framtiden! För min del har erfarenheten den hårda vägen lärt mig att prognoser endast är intressanta som diskussionsunderlag. När det kommer till investering och trading så gäller det att lära känna mekanismerna och inte fäkta sig blå i ansiktet för sin uppfattning, när marknaden går åt andra hållet. En marknad kan gå ned till 0 eller rusa till himlen; det viktiga är att man förvaltar sina positioner så att man inte dras med av strömmen utan smidigt följer den. Därför tror jag på att följa trenden, men också på att skydda och effektivt utnyttja mitt kapital. Inte ens en trendföljare har ju rätt alla gånger! 🙂  I själva verket har vi normalt en ytterst medioker träffsäkerhet. Men av tio affärer kan vi ta sju mindre förluster och ändå gå bra med plus tack vare tre vinstaffärer p.g.a. väl uformade metoder för position sizing, exits och riskkontroll.

Med detta inte sagt att trendföljning är det enda koncept som funkar, självklart finns det många som tillämpar andra strategier och lyckas, till exempel swingtrading och värdeinvestering. Men vad vi alla har gemensamt är att det inte är konceptet i sig och de positioner vi tar som avgör framgången, utan hur vi förvaltar dem. Därför är min åsikt att ett passivt köp-och-behåll över tiden är underlägset aktiv och systematisk förvaltning. Och då menar jag inte vanliga aktiefonders skämt till förvaltning…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I betraktarens öga

En intressant del av det mänskliga psyket är viljan att alltid ha rätt och att försöka hitta mönster. Det gäller inte minst inom finansvärlden, där det finns gott om så kallade tekniska analytiker som utifrån gammal kursdata försöker hitta mönster och samband som ska tala om hur börsen kommer att gå framöver. Jag har själv fuskat en hel del inom det området, men förkastat det mesta. Inte för att jag tycker att allt är rappakalja, utan för att beslutet om att ta en position inte är det viktigaste. Som jag skrivit om flera gånger tidigare finns det all anledning att lägga kraft på det man kan styra: exits, position sizing, val av instrument etc. Därmed inte sagt att entrysignalen inte är viktig, men den är inte allt, vilket man gärna förleds att tro när finansnissarna ger råd. När såg du senast en analytiker, mäklarhus eller ett marknadsbrev som rekommenderar köp också skriva ut stop loss, vinstmål och hur mycket man bör satsa..?

Ett problem med teknisk analys, precis som för fundamental analys, är att slutsatserna man drar beror helt och hållet på vem som gör analysen. En artikel i Dagens Industri visar detta med all tydlighet, där Dawid Myslinski från Redeye gör sin tolkning. Det är väldigt intressant att studera kommentarerna, som handlar om allt från att tekniska analys (TA) bara är hokus-pokus till att Dawid räknat eller tolkat fel.

Att presentera sådana här artiklar är förstås medvetet populistiskt, man masserar några mentala ”erogena zoner”. I mina ögon har sådana här resonemang ingen signifikans för de placeringar man gör. Väldigt få, om än någon har över tiden särskilt god träffsäkerhet om hur börsen ska gå de närmaste månaderna. Det vettigaste man kan göra är att utgå från att man inte gissar bättre än slumpen och anpassa sin handlingsplan efter det. Med andra ord, köper man aktier eller en fonder så är sannolikheten att de ska utvecklas väl bara omkring 50%. Då gäller det att snabbt kliva av de köp som utvecklas dåligt och låta vinsterna växa i de köp som går bra.

Till sist konstaterar jag att börsen gör en fullt naturlig rekyl idag, men att avståndet till exits för Onsdagsfonden fortfarande är betryggande. Fonden kommer idag att ta ytterligare en position genom att sälja CFD-kontrakt, eftersom trendindikatorn fortfarande signalerar nedtrend och det är onsdag! Återstår att se om den positionen utvecklas positivt eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Benchmark II: Avanza Zero with a twist

Funderade i natt (!) på ytterligare ett benchmark, som addresserar knepigheten med att veta hur man ska hantera ett vanligt fondsparande. Jag kommer därför att starta upp ytterligare ett fiktivt fondsparande, där man månadsparar 1.000 kr men där man i övrigt följer Onsdagsfondens regler om entry, position sizing och stoppar. När trendindikatorn säger positiv trend så kommer jag alltså att köpa andelar i Avanza Zero till ett antal som bestäms av aktuell risk, det blir en unik position. När en stopp för en position träffas kommer den att säljas. Om trenden är negativ så köper jag inga andelar utan lägger månadssparandet i ett bankkonto.

På detta sätt får jag testa min tes om att det ska löna sig bättre att aktiv förvalta sitt fondsparande med tydliga och enkla regler, än att fortsätta spara oavsett börsutveckling. Konceptet blir som sagt väldigt likt det för Onsdagsfonden, det är instrumentet som skiljer: en indexfond istället för CFD. Jag har här nackdelen att inte kunna utnyttja negativa trender mer än till att samla bankränta. Men om det blir en lyckosam utveckling så har jag visat på ett konkret och tydligt sätt att hantera fonder på i olika börsklimat, till skillnad från fondbolagens standardråd om att ”fortsätt spara för att jämna ut inköpskurserna”, ”se över din risknivå”, och ”spara på lång sikt”.

Denna ”OnsdagsAvanza”-fond startade igår med en månadsinsättning på 1.000 kr som gick in på ett vanligt bankkonto med 4% ränta då trenden är negativ. Återkommer med uppföljning precis som för Onsdagsfonden och benchmark.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Första uppföljningen

Börsen tar ett glädjeskutt upp och min korta position minskar i värde. Jag skulle förstås ljuga om jag sa en dags utveckling inte påverkar mig, självklart hade det varit roligare med en flygande start för fonden. Men mitt mål är att lämna känslorna utanför och ta förluster med samma disciplin som vinster. Därför försöker jag låta bli att känna glädje eller sorg över börsens svängningar, utan fokusera på vad som händer och agera därefter.

Även i en tydlig trend så kommer det ju att finnas mer eller mindre långvariga rekyler, och ibland kommer man att råka ut för det faktum att det man trodde var en tydlig trend i själva verket inte alls var så tydligt, eller att man i värsta fall placerade strax innan ett trendbrott. Det är då det är så viktigt med position sizing och stoppar, så att man inte dränerar sitt kapital respektive hänger kvar i förlustgivande positioner.

Det känns rätt skönt att inte behöva sitta och ”önska ned” börsen bara för att jag skulle tjäna på det, utan istället veta att går det mig emot så vet jag exakt när jag ska kliva av och sedan satsa på nya tåg.

Om strategin leder till förväntade positiva resultat eller inte är omöjligt att utvärdera förrän det gått åtminstone tre månader som jag skrivit tidigare.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Position sizing

En av de saker som blev en riktig aha-upplevelse för mig för några år sedan var vikten av frågan ”hur mycket”. När man placerar i finansiella marknader är det av avgörande betydelse hur man använder sitt kapital. Satsar man för mycket i en enskild position tar man för stora risker och kan förmodligen inte ta alla de positioner man skulle vilja. Satsar man för lite får man för klent resultat även om placeringen i sig skulle vara framgångsrik.

Återigen är det Van Tharp som haft mest inflytande på mig. Hans beskrivningar av det han kallar position sizing är helt enkelt det bästa jag läst inom det område som kanske vanligen går under benämningen money management, eller kassahantering. I sin bok Trade your way to financial freedom går Van Tharp igenom några av de vanligaste metoderna för att beräkna hur mycket man ska satsa per position, och visar tydligt hur extremt stor skillnad det kan bli mellan de olika beräkningarna allt annat lika (entry, exit).

Jag har valt att beräkna min positionsstorlek genom att kombinera två ansatser: procentuell och volatilitetsjusterad risk. Det är inte så krångligt som det låter…

Jag har bestämt att varje position maximalt får innebära en risk på 2,5% av mitt kapital. Har jag ett kapital på 50.000 kr så får alltså varje position riskera maximalt 1250 kr. Det innebär att jag hanterar alla positioner lika avseende risk.

Då är frågan hur man avgör risken för en position? Det är helt enkelt skillnaden mellan ingångskursen och den initiala stop lossen. Säg att jag köper Ericsson för 74 kr, och räknar fram en första stop loss på 69 kr. Den initiala risken blir alltså 5 kr. Om jag har 50.000 kr i kapital och vill riskera max 2.5% i en position så innebär det att jag kan köpa 250 aktier (1250/5).

Min beräkning av initial stop loss gör jag baserat på volatiliteten. Ju högre volatilitet desto längre avstånd till stop loss, och det gör också att jag kommer att kunna köpa färre aktier eller kontrakt. Volatiliteten är ju ett mått på marknadsrisk, och kan användas som en prognos för hur mycket t.ex. en aktie eller ett index kommer att röra sig i den nära framtiden. Det finns många avancerade teorier om hur man ska beräkna volatilitet, en del menar att man ska titta på den implicita volatiliteten som beräknas genom Black&Scholes formel.

Jag har valt en pragmatisk ansats som är ganska populär hos traders, nämligen att titta på Average True Range (ATR). Det ger mig ett mått på indexets volatilitet som jag enkelt förstår när jag tittar på kursdiagrammet. Det enkla i livet är oftast det bästa i mina ögon! :- Fortsätt läsa