Att vara långsiktig, att satsa på bolag man förstår sig på och som har bra historik med omsättning och vinst, det är fint. Men att placera kortsiktigt, utnyttja prisrörelser och sälja av förlorare är fult. Varför är det så?
Svaret ligger, i mina ögon, på att kortsiktigt är liktydigt med spekulation, och spekulation är per definition fult, i vart fall utåt. Så länge man tjänar på det och ingen vet om det så är det ok. Men alla investeringar är ju egentligen spekulation: i högre vinster, kommande kursuppgångar eller goda utdelningar. Skillnaden mellan investering och trading blir då inte särskilt stor utan det handlar mer om tidsperspektiv.
När jag läser runt på ekonomisajter och bloggar så ser jag många som företräder linjen med att man ska sitta still i båten när det gäller börsen. Argumenten är oftast att börsen svänger men går alltid upp på sikt, det gäller att vara långsiktig och att man ska undvika transaktionskostnader. Vad jag inte kan förstå är oviljan att agera på en marknad där priset är kung. I varje givet ögonblick är en aktie, index, råvara eller ränta värd exakt det som marknadsaktörerna kommit fram till i senaste avslut. Ett iskallt, rationellt beslut om värde, som summerar alla tänkbara förväntningar och analyser av nuläge och framtid. I denna kliniska process av beslutsfattande ska man satsa sina pengar men sedan bara se tiden an? Vad för nytta har man av att argumentera sig blå för ett företag, sektor, eller börsen som helhet, så länge kursen går nedåt och värdet av ens innehav sjunker? Det om något är ett irrationellt beteende, och förklaringen stavas som jag ser det i lika delar av lathet, känsla av hopplöshet eller oviljan att erkänna misstag. Orkar man inte bry sig om börsen ska man inte placera pengar där. Blir man euforisk vid uppgång och likgiltig i nedgång, eller vägrar att ändra i portföljen för att marknaden är sjuk/översåld/irrationell/måste vända snart har man vävt in för mycket känslor i placeringarna för att kunna nå framgång. I bästa fall använder man sitt kapital ineffektivt och får lägre avkastning än man kunnat få, i sämsta fall följer man med en aktie ända till botten.
Själv har jag efter mycket möda och beska erfarenheter kommit till insikt om att trendföljning är en sorgligt underskattad filosofi, särskilt i kombination med en systematisk placeringsstrategi. Att köpa dyrt och sälja dyrare, och framför allt att kunna sälja billigt och sälja billigare är förvisso en mental utmaning, men det är ett koncept som bevisligen drar in stora vinster från många marknader. Det handlar inte om att se sig som långsiktig ägare med stor intresse för ett företags utveckling, utan om att på bästa sätt förvalta sitt kapital så att man når maximal risknivå med kontrollerad risk. Trendföljning och systematisk handel ska dra in pengar, det är det enda syftet. Och det räcker gott för mig när det gäller mitt kapital. Sedan kan jag ha mer ”ädla” mål att uppnå på andra sätt i livet.
Det jag mest vänder mig mot vad gäller standardargumentet att ha is i magen och ”se över sin risknivå” är det faktum att även den mest långsiktige aktie- eller fondsparare riskerar att få en riktigt dålig värdeutveckling på grund av ren otur. Den som månadssparat i en indexfond för OMX-index sedan 1999-12-31 hade till idag fått en genomsnittsvärde för index på 890. Hade man startat i juni 2003 hade snittvärdet varit 898. Idag står index i 826…
För mig är risk detsamma som att förlora pengar, och rådet att se över risknivån är förvisso välmenat men oftast felriktat. Det handlar om att veta när man ska överge förlorare till fonder och aktier, inte när man ska byta från en placering med hög volatilitet till en lägre. Det säger nämligen ytterst lite om den verkliga risken!
Visst kan man ha tur och växla över eller lösa in vinster från långsiktiga placeringar, men risken är för mig alltför stor att marknaden bestämt sig för att gå sur lagom till dess att man tänkt dra nytta av en längre uppgång. Ingen kan förutsäga hur börsen kommer att gå eller välja den bästa aktien eller fonden. Däremot kan alla dra nytta av en tydlig trend och framför allt lära sig att dra nytta av även en nedgång, vilket ju faktiskt är en naturlig fas i en väl fungerande marknad.
Läs även andra bloggares åsikter om långsiktig, kortsiktig, spekulation, investering, trading, börsen, aktie, index, pris, trendföljning, placeringsstrategi, risk, risknivå
