Investering är fint, trading är fult

Att vara långsiktig, att satsa på bolag man förstår sig på och som har bra historik med omsättning och vinst, det är fint. Men att placera kortsiktigt, utnyttja prisrörelser och sälja av förlorare är fult. Varför är det så?

Svaret ligger, i mina ögon, på att kortsiktigt är liktydigt med spekulation, och spekulation är per definition fult, i vart fall utåt. Så länge man tjänar på det och ingen vet om det så är det ok. Men alla investeringar är ju egentligen spekulation: i högre vinster, kommande kursuppgångar eller goda utdelningar. Skillnaden mellan investering och trading blir då inte särskilt stor utan det handlar mer om tidsperspektiv.

När jag läser runt på ekonomisajter och bloggar så ser jag många som företräder linjen med att man ska sitta still i båten när det gäller börsen. Argumenten är oftast att börsen svänger men går alltid upp på sikt, det gäller att vara långsiktig och att man ska undvika transaktionskostnader. Vad jag inte kan förstå är oviljan att agera på en marknad där priset är kung. I varje givet ögonblick är en aktie, index, råvara eller ränta värd exakt det som marknadsaktörerna kommit fram till i senaste avslut. Ett iskallt, rationellt beslut om värde, som summerar alla tänkbara förväntningar och analyser av nuläge och framtid. I denna kliniska process av beslutsfattande ska man satsa sina pengar men sedan bara se tiden an? Vad för nytta har man av att argumentera sig blå för ett företag, sektor, eller börsen som helhet, så länge kursen går nedåt och värdet av ens innehav sjunker? Det om något är ett irrationellt beteende, och förklaringen stavas som jag ser det i lika delar av lathet, känsla av hopplöshet eller oviljan att erkänna misstag. Orkar man inte bry sig om börsen ska man inte placera pengar där. Blir man euforisk vid uppgång och likgiltig i nedgång, eller vägrar att ändra i portföljen för att marknaden är sjuk/översåld/irrationell/måste vända snart har man vävt in för mycket känslor i placeringarna för att kunna nå framgång. I bästa fall använder man sitt kapital ineffektivt och får lägre avkastning än man kunnat få, i sämsta fall följer man med en aktie ända till botten.

Själv har jag efter mycket möda och beska erfarenheter kommit till insikt om att trendföljning är en sorgligt underskattad filosofi, särskilt i kombination med en systematisk placeringsstrategi. Att köpa dyrt och sälja dyrare, och framför allt att kunna sälja billigt och sälja billigare är förvisso en mental utmaning, men det är ett koncept som bevisligen drar in stora vinster från många marknader. Det handlar inte om att se sig som långsiktig ägare med stor intresse för ett företags utveckling, utan om att på bästa sätt förvalta sitt kapital så att man når maximal risknivå med kontrollerad risk. Trendföljning och systematisk handel ska dra in pengar, det är det enda syftet. Och det räcker gott för mig när det gäller mitt kapital. Sedan kan jag ha mer ”ädla” mål att uppnå på andra sätt i livet.

Det jag mest vänder mig mot vad gäller standardargumentet att ha is i magen och ”se över sin risknivå” är det faktum att även den mest långsiktige aktie- eller fondsparare riskerar att få en riktigt dålig värdeutveckling på grund av ren otur. Den som månadssparat i en indexfond för OMX-index sedan 1999-12-31 hade till idag fått en genomsnittsvärde för index på 890. Hade man startat i juni 2003 hade snittvärdet varit 898. Idag står index i 826…

För mig är risk detsamma som att förlora pengar, och rådet att se över risknivån är förvisso välmenat men oftast felriktat. Det handlar om att veta när man ska överge förlorare till fonder och aktier, inte när man ska byta från en placering med hög volatilitet till en lägre. Det säger nämligen ytterst lite om den verkliga risken!

Visst kan man ha tur och växla över eller lösa in vinster från långsiktiga placeringar, men risken är för mig alltför stor att marknaden bestämt sig för att gå sur lagom till dess att man tänkt dra nytta av en längre uppgång. Ingen kan förutsäga hur börsen kommer att gå eller välja den bästa aktien eller fonden. Däremot kan alla dra nytta av en tydlig trend och framför allt lära sig att dra nytta av även en nedgång, vilket ju faktiskt är en naturlig fas i en väl fungerande marknad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Å ena sidan, å andra sidan

Idag hittar jag två artiklar som analyserar den fortsatta utvecklingen för Stockholmsbörsen. Ett mycket bra och intressant exempel på hur man kan komma till två helt olika slutsatser om läget och om vi är nära botten eller inte. Läs Claes Folkmars artikel i E24  och Mikael Vilenius artikel i Dagens Industri.

Det är som sagt svårt att sia, särskilt om framtiden! För min del har erfarenheten den hårda vägen lärt mig att prognoser endast är intressanta som diskussionsunderlag. När det kommer till investering och trading så gäller det att lära känna mekanismerna och inte fäkta sig blå i ansiktet för sin uppfattning, när marknaden går åt andra hållet. En marknad kan gå ned till 0 eller rusa till himlen; det viktiga är att man förvaltar sina positioner så att man inte dras med av strömmen utan smidigt följer den. Därför tror jag på att följa trenden, men också på att skydda och effektivt utnyttja mitt kapital. Inte ens en trendföljare har ju rätt alla gånger! 🙂  I själva verket har vi normalt en ytterst medioker träffsäkerhet. Men av tio affärer kan vi ta sju mindre förluster och ändå gå bra med plus tack vare tre vinstaffärer p.g.a. väl uformade metoder för position sizing, exits och riskkontroll.

Med detta inte sagt att trendföljning är det enda koncept som funkar, självklart finns det många som tillämpar andra strategier och lyckas, till exempel swingtrading och värdeinvestering. Men vad vi alla har gemensamt är att det inte är konceptet i sig och de positioner vi tar som avgör framgången, utan hur vi förvaltar dem. Därför är min åsikt att ett passivt köp-och-behåll över tiden är underlägset aktiv och systematisk förvaltning. Och då menar jag inte vanliga aktiefonders skämt till förvaltning…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vad ska man placera i?

Det blir bara fler och fler instrument att investera eller trada i: aktier, optioner, fonder, CFD etc. Jag tänkte ge min egen högst personliga åsikt om några av dessa, utan att ge en detaljerad beskrivning av hur de fungerar. Sådan information finns ju i mängder om man googlar runt lite.

Oavsett vilket instrument man använder för sina placeringar så krävs det alltid riskkontroll. Visst tar det längre tid att få en kännbar förlust i aktier och fonder än terminer och CFD, men mekanismen är densamma, det är hävstången som skiljer. Så att terminer och CFD skulle vara farliga instrument ställer jag inte upp på, så länge man har en klar handlingsplan för när man ska stoppa ut sig och hur mycket man ska satsa/riskera.

Aktier

+ Enkelt att handla med förutsatt att man handlar i aktieposter

+ Direkt koppling  till prisförändringen på börsen, inga andra parametrar som t.ex. tidsvärde spelar in

– En aktie har bolagsrisk, branschrisk och marknadsrisk. Därför krävs att man investerar i flera sektorer och bolag för att sprida riskerna 

– Krävs ett större kapital för att klara av aktieposter och riskspridning

+ Går att belåna för att få hävstångseffekt

+ Aktier kan blankas för att placera i nedtrend, men det krävs att någon lånar ut aktierna. För de mest omsatta aktierna är det inga problem.

Aktieterminer

+ Ger kraftig hävstång, kräver mindre kapital

– Krav på säkerhet

– Samma trippelrisk som för aktier, riskspridning krävs

– Inte särskilt god omsättning i mer än de absolut mest omsatta aktierna

– En lite längre position kräver att man rullar terminen, d.v.s. avyttrar den som går till lösen och köper en ny

+ Kan både köpa och sälja terminen, vilket gör att man kan placera i både upp- och nedtrend

– Begränsad till svenska aktier hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

– Förluster kan bli stora

Indexterminer

+ Ger kraftig hävstång, kräver mindre kapital men mer än för aktieterminer då det underliggande indexvärdet är så pass mycket större

– Krav på säkerhet

+ Endast marknadsrisk, mindre riskspridning krävs

– En lite längre position kräver att man rullar terminen, d.v.s. avyttrar den som går till lösen och köper en ny

+ Kan både köpa och sälja terminen, vilket gör att man kan placera i både upp- och nedtrend

– Begränsad till OMXS30-index hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

– Förluster kan bli stora

Aktieoptioner

+ Kan ge kraftig hävstång, kräver mindre kapital

– Begränsad risk, maximal förlust känd

– Samma trippelrisk som för aktier, riskspridning krävs

– Inte särskilt god omsättning i mer än de absolut mest omsatta aktierna

– Optionens pris beror på flera andra parametrar förutom aktiepriset, t.ex. volatilitet och tidsvärde. Även om man gissar rätt på aktiens utveckling kan alltså optionens pris förändras på ett sätt som man inte förväntade sig.

– Begränsad till svenska aktier hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

+ Kan utfärdas för att ge vinst i form av indragna premier. Det ställer dock stora krav på säkerheter och riskkontroll.

Indexoptioner

+ Kan ge kraftig hävstång, kräver mindre kapital

– Begränsad risk, maximal förlust känd

+ Endast marknadsrisk, mindre riskspridning krävs

– Optionens pris beror på flera andra parametrar förutom aktiepriset, t.ex. volatilitet och tidsvärde. Även om man gissar rätt på indexutvecklingen kan alltså optionens pris förändras på ett sätt som man inte förväntade sig.

– Begränsad till OMXS30 hos de flesta mäklare

– Rätt dyrt courtage

+ Kan utfärdas för att ge vinst i form av indragna premier. Det ställer dock stora krav på säkerheter och riskkontroll.

Fonder

+ Slipper bekymra sig om val av aktier

+ Kan välja hur stor bransch- och marknadsrisk man vill ha

+ Når väldigt många olika typer av marknader

– Många fonder har dyra förvaltningsavgifter för tveksamt resultat, många fonder har svårt att slå jämförelseindex

– Aktiefonder måste alltid vara fullinvesterade i aktier, kan ej utnyttja nedgångar mer än att köpa fler aktier

– Mindre chanser att påverka placeringen, man får lita på förvaltaren

– Det kan ta flera dagar innan köp och försäljningar har genomförts, svårt att parera snabba och stora kast

CFD (Contract For Difference)

+ Ger kraftig hävstång, kräver litet kapital

– Förlusterna kan bli stora utan riskkontroll

+ Kommer åt många marknader världen över

– Begränsat urval av mäklare, lite för dålig konkurrens

+ CFD avspeglar den underliggande tillgången, men hos de flesta mäklare finns det en spread mellan köp och sälj som mäklaren tjänar pengar på. Vissa erbjuder en direkt marknadskurs, men då får man betala courtage istället

– När man köper en CFD så får man betala ränta så länge man innehar den. Påverka längre innehav negativt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,