Bästa fonderna 2016

Som vanligt har jag inga råd att ge den som söker svaret på vilka de bästa fonderna att placera i är för det nya året. Kanske är det några av de tre senaste årens vinnare bland Sverigefonderna, till exempel Carnegie Småbolagsfond, DNB Sweden Microcap och Lannebo Småbolag som fortsätter att gå bra. Eller är det läge att tro på revansch för förra årets förlorare, där vi hittar diverse Brasilien- och råvarufonder?

Placerar du pengar på börsen är det för att få avkastning under en viss spartid och få möjlighet till att realisera drömmar eller säkra trygghet vid pension. Det optimala valet av fond kommer alltid att vara omöjligt att uppnå och risken är att du får uppleva en periods eufori bara för att sedan vara med om ett börsfall som raderar halva värdet av ditt sparande. Därför blir mitt råd återigen att följa börstrenden, skydda ditt ditt kapital med exits och satsa på billiga fonder som tydligt följer börsen och bakar in bolagsutdelningar. I praktiken skapar du din egen blandfond, som pendlar mellan 100% i en billig aktieindexfond och 100% i en billig räntefond. Börstrenden och exitmetoden avgör när du ska ligga i det ena eller det andra.

Långsiktighet och regelbundet sparande kan låta som enkla och säkra metoder för en bra avkastning, men fungerar bara för väldigt långa sparhorisonter, minst 15-20 år. För ett vardagssparande med sikte på 5-10 år kommer en börsnedgång på 50% att vara förödande och ofrånkomligen leda till att du får vänta in en återhämtning på börsen innan du kan ta ut ditt kapital med förväntad avkastning. Månadssparande räddar inget i detta sammanhang, annat än fondbolagens intäkter av förvaltningsavgifter.

I dagsläget är börstrenden enligt Onsdagsfondens trendindikator negativ både för Sverige och världen. Därför finns det ingen anledning att ligga i aktiefond just nu. Istället för att köpa billigt och sälja dyrt, vilket är lika enkelt att säga som omöjligt att genomföra, bör du sikta på att köpa dyrt och sälja dyrare. Satsa i en vinnande marknad istället för att försöka fånga fallande knivar.

Börsen fortsätter nedåt

Börsnedgången fortsätter och återigen ser vi hur människans flockbeteende återspeglas på de finansiella marknader som hon skapat. Också intressant att se hur så kallade svarta svanar dyker upp, denna gång i form av en fuskande biltillverkare.

För dig som sparar med en väldigt lång tidshorisont, minst 20 år, finns ingen direkt anledning att bry sig, om inte för att öka på innehavet i aktier och aktiefonder nu när de blivit lite billigare. Men för den som sparar med ett mål mer i närtid, från 5-15 år är det nödvändigt att ha en strategi för att skydda sitt kapital, likaväl som man använder det effektivt. Den strategin borde ha fått dig att kliva ur aktiemarknaden för ett tag sedan, och nu bara avvakta rätt läge för återinträde. Med min strategi Onsdagsfonden PPM blev jag med hela årets uppgång, vilket var mindre lyckat, men nu är kapitalet skyddat från vidare nedgång. Den som hade en bättre exitmetod har sparat många kronor jämfört med den som bara suttit passiv.

Den alltid lika publicitetshungrige sparekonomen Claes Hemberg fortsätter oförtrutet att håna och baktala egen äkta aktiv förvaltning och likställer det med en fåfäng jakt på toppar och dalar. I ett av sina senaste alster får han riktig hybris och börjar jämföra sina åsikters tyngd med professor Hans Rosling. De går inte att ifrågasätta helt enkelt, även om han vagt hänvisar till ”statistik” och arrogant bortser från konkreta exempel som motsäger hans utsagor. För han ser minsann 800 000 konton på Avanza, och där kan han se mönstret att fler insättningar är bättre… Undrar om han ens funderar över hur insättningarna görs, och hur många av kontona som tillämpar aktiv förvaltning.

Om man vill använda sitt kapital vid en given tidpunkt är det en ytterst riskfull strategi att vara passiv och förlita sig på börsens långsiktiga utdelningstillväxt. Ett börsras lagom till dess att man planerat att ta ut pengarna, eller växla dem till säkrare sparande, kan snabbt radera ut 30-60% av värdet, vilket drar ned totalavkastningen till låga nivåer. Då får man svälja den beska verkligheten eller förlänga tiden till planerat uttag med några år.

Vill du få en jämnare värdetillväxt och undvika förödande börsnedgångar är egen äkta aktiv förvaltning ett effektivt sätt. Du prickar inte bottnar och toppar, men ser till att ligga utanför börsen vid större nedgångar och ligga i aktier under uppgångar. Hur bra än regelbundet sparande eller upprepade insättningar låter ger det ingen säker väg till avkastning annat än vid väldigt lång sparhorisont, vilket Hemberg alldeles felaktigt framhåller.

Onsdagsfonden Good Options klarar sig väl på det stormande havet, men behöver vidta justera befintliga positioner om OMXS30-indexet faller ned till i närheten av 1340 inom de närmaste tre veckorna. I vanlig ordning kommer en sådan justering att kortsiktigt dra ned andelsvärdet något.

”Säljer jag går börsen upp, köper jag går den ned”

Det svåraste med att aktivt förvalta sina placeringar i aktier och aktiefonder är inte att utforma reglerna i placeringsstrategin, utan att följa dem. Vi har alla mentala ”program” som kickar igång under vissa förutsättningar, till exempel flockbeteende, girighet, rädsla, viljan att ha rätt. Hur bra och tydliga regler för våra placeringar vi än har betyder de inte ett dyft om vi inte också förmår att disciplinerat följa dem, och därmed undertrycka mäktiga mekanismer i vår hjärna.

När man till exempel sålt av en placering, som jag gjorde i Onsdagsfonden PPM efter träffad exitnivå nyligen, är det en naturlig instinkt att önska kurserna neråt. Man söker bekräftelse på att det man gjorde var rätt, att man låg före marknaden och kunde hantera sitt kapital bättre än andra aktörer. Stiger kurserna får självförtroendet en törn och tvivlen börjar infinna sig. Men bara för att jag har en exitnivå som träffats betyder det naturligtvis inte att kurserna direkt ska backa, lika lite som jag kan förvänta mig att de ska stiga så fort jag köper. Finansiella marknader är inga enkla pengamaskiner som ger säker avkastning i alla lägen, oavsett om man agerar kort- eller långsiktigt, och med eller utan strategi. Hur kurserna utvecklas är inget man kan påverka, men man kan se till att använda sitt kapital effektivt – att låta det vara exponerat mot aktier när trenden är positiv, och skydda det genom att stå utanför aktier när börstrenden är negativ. Genom att sikta på de stora rörelserna och vara beredd på att ibland ta kostnader i form av upprepade försäljningar och köp, vilket lätt uppstår när börsen rör sig slagigt eller snabbt upp och ned, kommer man att få en god och jämn avkastning över tid.

Ändå så fokuserar många på det extremt kortsiktiga och söker efter indikatorer eller analyser som ska ge en närapå säker signal om när det är rätt att köpa och när man ska sälja. Det kan vara 200 dagars glidande medelvärden, ränte- och valutaanalyser, vilken mäklare som säljer och köper, förutsägelser baserat på tekniska formationer eller företagsanalyser. Allt har det gemensamt att träffsäkerheten – andelen vinstgivande affärer – är rätt medioker, särskilt ju mer kortsiktig rörelse man försöker fånga. Den som skryter om en träffsäkerhet på 80-90% håller med stor sannolikhet på med så kallat arbitrage eller har väldigt glest, månader eller år, mellan köp- och säljsignalerna. En medioker indikator, precis som Onsdagsfondens trendindikator, går alldeles utmärkt att använda, bara man utformar resten av sin placeringsstrategi på ett bra sätt runt den, till exempel med riskhantering och exits. Och återigen, ju längre tidsperspektiv man studerar, desto mer nytta av sin indikator får man.

I det korta perspektivet får man räkna med att ofta ”ha fel”, till exempel genom att en försäljning efter exit visade sig ske just som kurserna var på väg upp igen efter en snabb rekyl nedåt. Då är det bara att svälja stoltheten – undertrycka det mentala behovet av att alltid ha rätt – och snabbt kliva in igen när omständigheterna är de rätta, till exempel att börstrenden kan betecknas som positiv. Vid behov upprepas denna procedur flera gånger, och man får se depåvärdet minska med flera procentenheter innan belöningen kommer. Det är priset man får betala för att aldrig missa en uppgång och aldrig vara med om en utdragen nedgång. Experter som allas vår Claes Hemberg brukar hävda att en sparare som säljer oftast dröjer åratal med att gå in igen, men då har han eller hon sålt av dunkel anledning, vilket tyder på avsaknad av strategi. Då vet man förstås inte när man ska gå in igen. Håller man sig till regeln att aldrig köpa något som man inte direkt vet vid vilken nivå man ska sälja klarar man detta galant, förutsatt att man håller de mentala programmen i styr. Här hjälper det att lyssna mindre på mer eller mindre självutnämnda experter och rådgivare och mer på sig själv och de regler man satt upp.

Hur det blir med den fortsatta börsutvecklingen är som alltid omöjligt att förutse. Kanske kommer vi tillbaka till en mer stabil börsuppgång, i den gynnsamma lågräntemiljön, när oron för Grekland och Kina lagt sig. Eller så blir det en djupare nedgång, där dagens turbulens bara är toppen av ett isberg och den grundläggande oron för att vårt moderna finansiella system är på väg att haverera under dignande skulder och sedeltryckeri besanna.

Att placera sitt sparkapital baserat på vad man tror kommer att hända kan ge fin utdelning om man gissat rätt, men får förödande konsekvenser när det slår fel. Agera istället på vad som sker och ha en plan för hur du ska ta och förvalta placeringar i både upp- och nedgång så har du en betydligt stabilare bas. Det är inte en enkel väg, ibland halkar du efter i utvecklingen och tvivlen växer. Men förmår du hålla dig till en sund strategi kommer belöningarna att bli påtagliga jämfört med den som förlitar sig på tur, även om man maskerar det som långsiktighet.

Självbedrägeri och Grekland

Nu när Greklandskrisen förefaller kulminera fylls sociala medier av inlägg som varierar från jubel för att man gick ”bear” i fredags till sorg och förvirring från de som ligger kvar i aktier och aktiefonder och nu frustrerat söker råd om vad man ska ta sig till. I det läget finns det anledning att varna för en form av självbedrägeri som är förödande för placeringar på finansiella marknader: viljan att alltid ha rätt.

Sanningen är att den som placerar pengar på börsen under en längre tid alltid kommer att få vara med om förluster. Utan detta axiom skulle ingen marknad existera. Köpare och säljare slåss alltid om rätt pris, och i varje sekund enas de om just detta. Men timmen efter kan priset ligga på en helt annan nivå, styrd av de beteendemönster placerare uppvisar, som de mänskliga varelser de i grund och botten är. Att konsekvent förutspå hur dessa snabba ändringarna är en utopi, något som är omöjligt i längden.

Istället för att försöka putsa sin kristallkula så blank som möjligt och slå sig för bröstet om hur rätt man har gäller det att skaffa sig verktyg för att hantera utfallet av de risker man ofelbart tar när man placerar på börsen. Det gäller att hålla förlusterna små och samtidigt låta vinsterna växa. Ett av de bästa sätten enligt min mening är att ha en placeringsstrategi som klart och tydligt talar om:

• Vad man ska placera i (marknader, aktier, fonder, etc.)
• När man  ska köpa (entry)
• För hur mycket man ska köpa (position sizing).
• När man ska sälja (exitstrategi)

Har man en sådan strategi på plats och är mentalt förberedd på att följa den kan man luta sig tillbaka och agera på det som sker, inte vad löpsedlar och inlägg med stora rubriker skriker ut kan komma att hända.

Till sist, kom ihåg att det är ohyggligt svårt att manövrera i det dagliga bruset. Idag åker kurserna upp och ned, och det finns ingen anledning att agera om man inte är en extremt kortsiktig placerare. Invänta istället stängning av dagen, eller veckan vilket jag varmt rekommenderar, innan du fattar beslut. Var mentalt förberedd på att detta tålamod ibland kommer att kosta ett antal procent i värdeminskning, men var också förvissad om att du ofta kommer att tjäna på det. Men låt inte dina placeringar offras på långsiktighetens altare. Att ha tålamod är inte samma sak som att vara passiv, ha is i magen eller sitta still i båten. Stänger marknaden där du är placerad en dag eller en vecka under din exitnivå ska du omedelbart lägga en säljorder, och sedan vara beredd att köpa in dig igen när din entrymetod så säger.

Grekland, börsras och placeringar

Kurserna på börserna världen över darrar till i takt med informations- och ryktesspridningen om Grekland. Debatten går i höga vågor om vad som kan komma att hända och hur man ska agera. Till exempel har Gottodix förtjänstfullt skrivit ett inlägg i ämnet. Hur ska man göra med placeringarna, aktier som fonder: är det sälj- eller köpläge, eller ska man vara passiv och förlita sig på långsiktighetens förmåga att skapa avkastning?

Mitt svar är enkelt: ha en strategi och följ den. Du ska veta vad du ska köpa, varför och när. På samma sätt ska du ha klart för dig när du ska sälja. Utan strategi är du en spelare, en gambler, som måste ha lycka med Fru Fortuna för att nå ett bra resultat på sikt. Att basera köp- och säljbeslut på att analysera världsekonomin, bolagsresultat, nationer nära bankrutt, centralbankers gigantiska penninginjektioner etc. är något som många verkar föredra. Problemet här är att variablerna i stort sett är oändliga och även om man gissar rätt i hur saker och ting utvecklas är det långt ifrån säkert att det avspeglas i kurserna på börser och andra finansmarknader på det sätt man tänkt sig. Dessutom infinner sig lätt en viss utmattning när det gäller att hela tiden samla information och värdera den. Åtminstone jag är rätt trött på att höra Grekland i den ekonomiska debatten.

En del brukar hävda att all tillgänglig information finns inbakad i priserna på aktier. Det är då ett argument för att marknaderna är effektiva och att det inte går att förutsäga kommande utveckling baserat på hur priset rört sig. Flera studier har visat att marknader långt ifrån är 100% effektiva, särskilt inte på kort sikt, men det finns ändå en viktig poäng i att studera priset. För varje sekund sätts ju priset av köpare och säljare som agerar på vad de tror om den kommande utvecklingen baserat på läget just nu. Information tillkommer, omvärderas och beslut om köp eller sälj fattas baserat på varje ny värdering. Mänskligt flockbeteende, rädsla och girighet driver kurserna långt ut på ”kanterna” av en tänkt normal avkastningskurva.

I denna miljö är det extremt svårt att navigera efter egen analys av informationsflödet. Det dagliga bruset blir så pass högt, särskilt när marknaden är turbulent, att det inte går att se den stora bilden av vart man är på väg. För att skydda sitt kapital behöver man lyfta blicken och slå fast bevakningsnivåer där man köper och säljer. Att arbeta med veckodata och genomtänkta entry- och exitstrategier är kraftfulla verktyg för att åstadkomma just detta. Då undviker man att besvikelsen över eller rädslan för att sparade pengar sjunker i värden skapar oro och frustration, vilket lätt slår över i förhastade beslut.

Så följ gärna med i informationsflödet, gör egna prognoser för hur Grekland, EU, IMF och ECB kommer att lösa problemen, räkna på bolagsvärderingar och utdelningstillväxt, men låt inget av detta styra när du ska sälja. Slå istället fast en exitstrategi som tar dig ut från börsen när kursen sjunkit tillräckligt mycket, och ha sedan full beredskap att gå in igen. Trendföljning, veckodata och Chandelier-exit är enkla men kraftfulla metoder som jag varmt rekommenderar. Men framför allt är det du som måste ha modet och uthålligheten att stå för din egen aktiva förvaltning och följa de regler du har satt upp i din strategi. Om kurserna sjunker ordentligt en dag och nyhetsredaktionerna skickar ut den ena dramatiska pressreleasen efter den andra, avvakta ändå till stängningen av veckan för att se vilka beslut din strategi säger åt dig ska fattas.

När växlar man till tryggare sparande?

Efter ett mer eller mindre långvarigt sparande börjar tiden närma sig då man vill använda pengarna. Kanske är det en av livets största investeringar, bostadsköpet, som hägrar. Eller är det drömresan, bilen eller renoveringen. Oavsett vilket så vill man försäkra sig om att pengarna räcker till, gärna med marginal. Det vore ju för trist om en börsnedgång skulle radera 30-40% av kapitalet lagom till dess att man ska sälja.

Så hur gör man för att ge pengarna en bra chans att växa samtidigt som man vill minimera risken för värdeminskning vid börsnedgång? Ja, experternas standardsvar brukar vara att växla över till tryggare sparande i god tid innan du planerar att ta ut kapitalet. Och det låter väl sunt, men det finns några frågetecken. Till exempel vad god tid räknas som? Är det 1-2 år, 4-5 år eller annan tid?

Ju längre den goda tiden är, desto större risk för att man går miste om värdefull avkastning när det skulle gett den största värdeökningen. Ju kortare, desto större blir risken för att en börsnedgång just innan man växlar till tryggare sparande drar ned avkastningen rejält. Med en fast definition på vad god tid är kommer man att vara beroende av tur med börsutvecklingen för att uppnå god avkastning. Generationsfonder är uppbyggda på detta statiska tankesätt.

Ett alternativ till god tid, eller inbromsning som den gode Claes Hemberg kallar det, är att tillämpa en enkel exitmetod och snäva till exiten ju närmare man kommer tidpunkt för önskat uttag. Använder man till exempel en exitmetod som Chandelier-exiten så följer den ju kursen på ett visst avstånd. Man är med andra ord beredd att lämna tillbaka en del av den upplupna vinsten för att kunna få vara med om framtida avkastning. När det är 1-2 år kvar till planerat uttag minskar man faktorn i Chandelier-exiten, till exempel med hälften, så att exitnivån kommer närmare kursen. Det krävs alltså mindre kursnedgång innan man säljer av sin placering.

Har man inte haft någon exitmetod så kan man börja med en nu! Tycker man Chandelier-exiten är för komplicerad kan man göra det enklast möjligt genom att sätta en exit på 15% under den högsta noteringen från det att man började, till exempel 15% under den högsta kursen för Stockholmsbörsens OMXS30-index om man sparar i en svensk indexfond. När det är 2 år kvar till uttag snävar man till exiten genom att beräkna den som 7.5% under högsta nivån. När det är 1 år kvar snävar man till den ytterligare till 5% under högsta nivån.

Varför dessa procenttal? Det är en ansats att hitta en balans mellan avkastning och risk, baserad på att 10% är en historiskt god uppskattning av en normal så kallad korrigering, då kurserna efter en längre uppgång går ned till ett läge där köpintresset ökar igen. Mer än 10% nedgång kan betyda en längre/större börsnedgång. 5% nedgång är ett mått på en klassisk rekyl, när säljtrycket på grund av vinsthemtagningar leder till en tillfällig paus i pågående uppgång, men där priserna sedan fortsätter upp. En nedgång på mer än 5% indikerar risk för en korrigering eller värre.

När det är mer än 2 år kvar till uttag är det logiskt att ha en exit som baseras på en normal korrigering, med marginal. I detta exempel är marginalen 50%, alltså 15% under högsta notering. Likadant när man snävar till den för att passa en normal rekyl, med samma marginal, alltså 7.5%. Under det sista året vill man skydda kapitalet maximalt och tar då bort marginalen från en normal rekyl, alltså 5%.

Genom en exitmetod kan man alltså i princip sitta kvar med sina placeringar hela vägen fram till planerat uttag utan att behöva våndas över om man ska växla över till tryggare sparande och i så fall när. Vad god tid är beror på hur börsen utvecklas och är alltså dynamiskt med en exitmetod. Men vad händer då om exitnivån träffas? Ja, förutom det självklara i att man säljer av sin placering och lägger det i tryggt sparande som till exempel korträntefond, så beror det på hur långt det är till planerat uttag. Ligger det inom 1,5 år så blir rådet att fortsätta ha kapitalet i tryggare sparande. Kortare tid än så innebär alltid en risk för att en börsnedgång drar ned på avkastningen i för hög grad, även om man använder exitmetoder. Har man mer än 1,5 år kvar till planerat uttag går man in i aktiefonder igen när omständigheterna verkar vara de rätta, till exempel att Onsdagsfondens trendindikator visar att börstrenden är positiv. Naturligtvis använder man då en exitmetod återigen för den nya placeringen.

All in på börsen – så länge du har en strategi

Det förefaller vara ovanligt många som brottas med ångest över om det är rätt tid att placera på börsen nu eller inte. Sparkonton som ger klen avkastning, avundsjuka blickar mot fonder som gått upp med 15-20% bara i år, låga räntor som fortsätter elda på börsuppgångar. Ja, inte saknas det anledningar att placera på börsen. Men tänk om vi nu är nära toppen och en börsnedgång står för dörren? Är det inte bästa att vänta?

När experter tar upp denna tvekan handlar svaren väldigt ofta om långsiktighet och stegvisa köp. Vad gäller långsiktigheten lutar de sig åt historisk data som kan visa att aktier över tid ger 6-8% avkastning årligen. Problemet är bara att den siffran inte går att lita på för annat än extremt långsiktigt sparande, minst 15-20 år. För kortare spartider än så kommer inverkan av turen eller oturen med tajmingen av köp göra att utfallet ser väldigt olika ut, alltifrån extremt god avkastning till riktigt dålig, till och med efter 5 eller 10 år.

Patentlösningen från sparekonomer och andra rådgivare är att spara stegvis. Med andra ord månadsspara eller om man har ett större kapital, dela in det i delar och placera på börsen under en period av alltifrån några kvartal till några år!

Det här rådet har sitt ursprung i en uppfattning att det är en bra affär att köpa under en längre period, så man köper både dyrt och billigt. Dock visar det sig att den så kallade utjämningseffekten som stegvisa köp gör avtar så snabbt att den metoden inte alls är särskilt konkurrenskraftig jämfört med att engångsspara. När det kommer till kritan erkänner också en del experter att stegvisa köp mycket har med den mentala biten hos en placerare att göra. Det är helt enkelt ”för jobbigt” för en vanlig placerare att uppleva känslan av att ha allt kapital placerat på en gång och få se det svänga i värde upp och ned.

Pengar placerar man på börsen för att de ska växa snabbare än på sparkonto eller räntefond. Månadssparande är ett utmärkt sätt att samla ihop ett kapital från en stadig inkomst. Men det finns det ingen logik i att avvakta med börsplaceringen bara för att man ska känna sig mer mentalt trygg, oavsett om det är ett månadssparande eller stegvis köp med större kapital. Självfallet ska man inte heller köpa för alla pengar och sedan blunda och hoppas det blir en bra affär. Hur börsen kommer att gå framöver vet ingen, och det är inget vi kan påverka, hur gärna vi skulle vilja kunna göra prognoser som alltid går in.

Vad vi kan göra är att sätta upp ett enkelt regelverk som talar om vad vi köper, när vi köper, när vi säljer och när vi sedan köper igen. Om vi förmår följa dessa regler oavsett hur börsen går kan vi utan ångest, rädsla, girighet och andra känslor använda allt vårt kapital för att få maximal utväxling.  All in med strategi!

Vad vi vinner är en jämnare värdeutvecklingskurva, tack vare att vi ser till att undvika de större börsnedgångarna. Vi kommer definitivt inte att slå index varje år, men över tid gör vi det. Strategin är densamma oavsett om man placerar 10 000, 100 000 kr eller 1 miljon. Har man större kapital kan man fundera på att placera i olika marknader. Då menar jag inte andra aktiebörser, utan råvaror, valutor och räntor. Här finns det alltifrån enkla alternativ som fonder till mer avancerade som certifikat, CFD:s och terminer. Då behöver man också komplettera sin strategi med det som kallas för position sizing, konsten att beräkna hur mycket jag ska satsa i varje placering för att ha en balanserad risk.

Nu räcker det för de flesta av oss med att placera i aktiefonder. Låt oss säga att jag har 1 miljon som jag vill placera under 3-5 år för att få god avkastning.

Med min trendföljande strategi vill jag vara exponerad på börsen när trenden är positiv. Därför köper jag idag en aktiefond, till exempel SPP Aktiefond Sverige, för hela kapitalet. Gratisalternativen Avanza Zero och Nordnets Superfonden Sverige går tyvärr bort på grund av insättningsgränser utanför premiepensionssystemet. Samtidigt som jag köper börjar jag beräkna en exitnivå, och använder då en Chandelier-exit. När denna exitnivå underskrids eller om trenden slår om till negativ säljer jag direkt alla andelar i aktiefonden och köper istället en korträntefond, förslagsvis Spiltan Räntefond Sverige. När börstrenden åter är positiv upprepar jag bytet, fast åt omvänt håll.

Jag kommer vid några perioder att byta från aktiefond till räntefond och tillbaka upprepade gånger, vid sidledes börsutveckling när trendläget är oklart. Det är en billig försäkringskostnad för att vara säker på att undvika de jobbiga börsfallen som kan sänka värdet med 40-50%. Visst har börsen en förmåga att återhämta sig, men den processen kan ta ett antal år. Är du beredd att vänta in börsen för att kunna använda dina sparade pengar, istället för vid en tidpunkt du själv valt?

All in är en term som brukar stå för en extrem risktagning. I kombination med en sund placeringsstrategi, som man ovillkorligen följer, är det bara ett sätt att maximera effekten av börsens tillväxt på dina sparade pengar.

Det kan låta tilltalande att sprida ut sina köp och få bra genomsnittskurser, men i verkligheten åstadkommer du inte mer än något mindre svängningar under en inledande period, samtidigt som du går miste om den värdeökning du skulle fått om du varit maximalt exponerad. Stegvisa köp blir fortfarande bara ett sätt att förlita sig på turen. Bättre att själv aktivt förvalta genom att agera på vad som händer, istället för att vänta och se.

Varför du inte ska sälja hälften

Med en bra exitstrategi för dina placeringar åstadkommer du tre saker:

• Begränsa förluster
• Låta vinsterna växa
• Minimera delen av vinsten som du ”lämnar tillbaka”

Förlusten begränsar du genom att ha en initial stop loss som skyddar dig om kursen utvecklas i fel riktning. Vinsterna låter du växa med en exit som följer med prisutvecklingen uppåt, en så kallande glidande exit. För att inte lämna tillbaka för stor del av den vinst du uppnått snävar du till den glidande exiten allt eftersom du uppnår vinstnivåer. Utan att vara beredd på att ge upp en del av upparbetad vinst kommer du inte att få möjligheten att låta vinsterna växa vidare.

En vanlig exitstrategi som ofta förespråkas av experter och rådgivare är att avyttra placeringar stegvis, till exempel genom att sälja hälften när man uppnått en viss vinst. Tanken är att låsa in en vinst och skydda dina pengar. Tyvärr går denna strategi på tvärs mot målen med en bra exitstrategi, på grund av att du står med maximal insats när du har som störst risk och minimal insats när utvecklingen går i din favör. Istället för att låsa in vinster låser du in större förluster än om du hade avyttrat hela placeringen vid ett tillfälle. Med stegvis försäljning som exitstrategi får du något som skenbart och kanske intuitivt verkar vettigt, tack vare att metoden masserar vår rädsla och behov av att alltid ha rätt. I själva verket genererar denna metod över tid stora förluster och små vinster.

Avanzas sparekonom Claes Hemberg illustrerar hur experter ofta råder till stegvis försäljning i sitt inlägg om hur man ska hantera sina placeringar i Kina-fonder, efter en kraftig uppgång. Istället för att följa hans råd att sälja hälften kan man använda en enkel glidande exit som till exempel Chandelier-exiten, och snäva till den mer ju större vinst man sitter med. Löser exiten ut har man förstås en plan för när det är dags att gå in igen.

Exitstrategi är en utomordentligt viktigt del av en placeringsstrategi. Väl på plats ser den till att du slipper oroa dig över om det är säljläge eller inte, du har alltid exitnivån klar för dig. Slarva inte bort denna fördel genom att följa expertråd som kan kännas bra för stunden men som ger betydligt sämre resultat på sikt.

Att sälja är lika naturligt som att köpa

Placerar man i fonder och aktier är köpbeslutet ofta det man laddar för. Vad ska man köpa, när, för hur mycket, har vi fått en köpsignal? Men lika viktigt är säljbeslutet: när tar man hem en vinst eller inkasserar en förlust?

Många förståsigpåare hävdar att säljbeslutet oftast tas av de nervösa spararna som inte klarar minsta vindpust på börsen innan de kliver ur, och sedan många gånger har förtvivlat svårt att ta sig tillbaka på börsen igen för att låta sitt kapital växa i denna bästa av trädgårdar. Till exempel Claes Hemberg målar ofta denna bild och ifrågasätter förnuftet i att sälja fonder. Istället ska man enligt honom alltid vara placerad i aktiefonder, för där är man garanterad den bästa avkastningen.

Nu är det ju så att börsen långt ifrån garanterat ger en god avkastning under just den sparperiod du valt. Har du otur kan du få en riktigt dålig avkastning på dina pengar, trots att du placerat dem i 10 år. Börsen är ingen säker penningmaskin. Istället för att förlita sig på turen med börsens utveckling förespråkar jag egen aktiv förvaltning, där man efter en given placeringsstrategi förvaltar sina placeringar och köper och säljer utan att fastna i egna eller andras tankar om det är köp- eller säljläge på börsen. Jag skyr medvetet det så omhuldade månadssparandet, som låter fint i teorin, men som i verkligheten faller platt till marken och bara är ett sätt för finansindustrin att kunna säkra regelbundna intäktsströmmar. Eller tror verkligen sparekonomerna och rådgivare/försäljare att ett månadssparande kommer att ge positiva utjämningseffekter efter 12 månaders sparande, när den 13:e månaden innebär att portföljen ökar med ”hela” 1/12?

De flesta experter hånar egen aktiv förvaltning med samma argument: det är omöjligt att tajma toppar och bottnar, småspararen gör alltid fel. Men det hindrar inte många från att komma med råd som har sitt ursprung i aktiv förvaltning: dra ned på risken, satsa på säkrare placeringar inför pensionen, sälj av halva innehavet, etc. Ett, om än intressant, riktigt hyckleri, som Hasse Eriksson på DN Ekonomi är ett belysande exempel på. Aktiv förvaltning är inte samma sak som att förutspå eller alltid ha rätt, vilket förefaller enormt svårt för många att ta in i resonemanget.

Ett annat argument mot aktiv förvaltning är det som Hemberg tar upp i sitt blogginlägg: den som säljer fonder och aktier gör det chansartat och i affekt, och löper stor risk att sedan stå utanför alldeles för länge.

Det är här det är så viktigt med en placeringsstrategi, vilken inte behöver vara alls komplicerad. När man säljer gör man det för att kurserna har kommit ner till en nivå där man ska sälja enligt sin exitstrategi. Därefter är man direkt beredd att köpa in sig igen, förutsatt att samma läge uppstår som när man senast köpte. Kanske har man en trendindikator som fortfarande är positiv, kanske inväntar man en ny högre kurs, eller annan händelse. Oavsett så har man en plan både för köp och sälj som man följer utan att blanda in känslor i besluten. Det är inte raketforskning, och jag tror, till skillnad från Hemberg och många andra experter, att de flesta som placerar på börsen har förmåga att fatta både köp- och säljbeslut, bara man har en plan med tydliga regler och undviker att fastna i fällan av girighet, rädsla och viljan att alltid ha rätt.

Det kan av och till kosta en och annan procent i värdetapp när man säljer och sedan köper in sig lite dyrare, därför att nedgången bara visade sig vara en mindre korrektion. Men genom denna försäkringskostnad undviker du att exponera dina surt förvärvade slantar för börsens eroderande krafter under en utdragen nedgång.

Det får också den positiva effekten att du stabiliserar och jämnar ut din värdeökningskurva på riktigt, till skillnad från myten om månadsinsättningar. Missförstå mig rätt, månadssparande är jättebra, men inte om man tror att det är ett säkert sätt att uppnå god avkastning på börsen. Köp för månadsbeloppet enligt placeringsstrategin, vilket ska innebär att du bara köper aktier och fonder när du är placerad på börsen, och sätter pengarna på sparkonto eller räntefond när du sålt av placeringarna efter exit.

Ta köp- och säljsignaler med stora nypor salt

Många gånger när man läser bedömningar om var börsen är på väg talas det om stöd- och motståndsnivåer, där köp- eller säljsignaler genereras. Jag använder mig ju själv av olika nivåer, som exits där jag avyttrar en placering. Samtidigt som jag använder en trendindikator som signalerar positiv, neutral eller negativ börstrend. Det finns förstås ingen exakt vetenskap som med hög träffsäkerhet kan förutspå hur börsen kommer att gå framöver, även om det finns många som gärna pekar ut avgörande områden. Man stöder sig på resonemanget om psykologi, där stöd uppstår för att många tidigare har köpt in en aktie eller en fond och tidigare sett den stiga i pris från denna nivå. Omvänt för motstånd.

Även om stöd och motstånd flera gånger ger kursreaktioner i förväntad riktning är det inget att förlita sig på. I en starkt positiv trend tenderar de flesta motstånden att brytas när den starka köpsidan trummar på. Omvänt i en kraftig börsnedgång räcker inte många stöd till för att bromsa eller stanna upp rörelsen nedåt. Det viktiga med nivåer och indikatorer är inte deras träffsäkerhet, utan vad du gör med den information de ger dig. Får du en köpsignal, vad köper du, för hur mycket och när kliver du av. Får du en säljsignal, säljer du allt, går du kort etc. Att lägga pengar eller för mycket ansträngning på att hitta den fantastiska indikatorn som ska hjälpa dig att fatta rätt placeringsbeslut i alla lägen är bortkastat. Finansiella marknader drivna av mänskligt beteende är för komplexa för att med hög träffsäkerhet kunna beskrivas med modeller, oavsett hur komplicerade de är. Det gäller särskilt ju kortare tidsperioder man studerar. I längre tidsperspektiv ser man de större rörelserna tydligare. Kan man fånga in lejonparten av dem är mycket vunnet.

Jag använder trendindikatorn som en temperaturmätare på placeringsmiljön. Är den positiv är det fritt fram att köpa aktier och fonder. Är den negativ är det säkra placeringar som gäller. Bara för att trendindikatorn slår om från positiv till negativ så är det inte ett säkert tecken på en kommande nedgång, en säljsignal. Kurserna kan lika gärna bara rekylera under en kortare tid för att sedan sticka iväg igen. Det viktiga är inte hur bra köp- och säljsignaler du tycker dig ha, utan hur du hanterar det verkliga utfallet av de placeringar du gör baserat på signalerna. Det är då exits har en så avgörande betydelse, för att både ta hem vinst och begränsa en förlust. Att en exit träffas innebär naturligtvis inte heller att kursen kommer att börja falla, men det är en signal om att avyttra den aktuella placeringen för att ta hem en fin vinst eller begränsa en förlust, och sedan förbereda sig på nästa köp om kursen fortsätter upp.

Det är talande hur många placerare som blir nervösa så fort kurserna rekylerar med 5-10%. Om de i förväg funderat på vilken avkastning de vill uppnå, hur mycket de kan tolererar att tillfälligt förlora, och under vilken period och sedan designat en exit som passar hade de sluppit oroa sig och bara agerat på vad som sker. När man klivit ur en position är det naturligtvis inget som hindrar att man går in igen när man tycker sig ha fått en köpsignal eller ser en förnyad positiv trend. Återigen bestämmer man en exit och vet även denna gång när man ska avyttra. Så ser egen aktiv förvaltning ut, och man slipper ställa frågan om man ska sitta lugnt kvar i båten eller sälja allt.

Sedan kan man diskutera hur egen aktiv förvaltning står sig i förhållande till den berömda långsiktigheten där man alltid sitter passiv. Det är en annan diskussion. Låt mig bara konstatera att 50% kursnedgång kräver 100% uppgång för att uppnå nollresultat.