Efter ett mer eller mindre långvarigt sparande börjar tiden närma sig då man vill använda pengarna. Kanske är det en av livets största investeringar, bostadsköpet, som hägrar. Eller är det drömresan, bilen eller renoveringen. Oavsett vilket så vill man försäkra sig om att pengarna räcker till, gärna med marginal. Det vore ju för trist om en börsnedgång skulle radera 30-40% av kapitalet lagom till dess att man ska sälja.
Så hur gör man för att ge pengarna en bra chans att växa samtidigt som man vill minimera risken för värdeminskning vid börsnedgång? Ja, experternas standardsvar brukar vara att växla över till tryggare sparande i god tid innan du planerar att ta ut kapitalet. Och det låter väl sunt, men det finns några frågetecken. Till exempel vad god tid räknas som? Är det 1-2 år, 4-5 år eller annan tid?
Ju längre den goda tiden är, desto större risk för att man går miste om värdefull avkastning när det skulle gett den största värdeökningen. Ju kortare, desto större blir risken för att en börsnedgång just innan man växlar till tryggare sparande drar ned avkastningen rejält. Med en fast definition på vad god tid är kommer man att vara beroende av tur med börsutvecklingen för att uppnå god avkastning. Generationsfonder är uppbyggda på detta statiska tankesätt.
Ett alternativ till god tid, eller inbromsning som den gode Claes Hemberg kallar det, är att tillämpa en enkel exitmetod och snäva till exiten ju närmare man kommer tidpunkt för önskat uttag. Använder man till exempel en exitmetod som Chandelier-exiten så följer den ju kursen på ett visst avstånd. Man är med andra ord beredd att lämna tillbaka en del av den upplupna vinsten för att kunna få vara med om framtida avkastning. När det är 1-2 år kvar till planerat uttag minskar man faktorn i Chandelier-exiten, till exempel med hälften, så att exitnivån kommer närmare kursen. Det krävs alltså mindre kursnedgång innan man säljer av sin placering.
Har man inte haft någon exitmetod så kan man börja med en nu! Tycker man Chandelier-exiten är för komplicerad kan man göra det enklast möjligt genom att sätta en exit på 15% under den högsta noteringen från det att man började, till exempel 15% under den högsta kursen för Stockholmsbörsens OMXS30-index om man sparar i en svensk indexfond. När det är 2 år kvar till uttag snävar man till exiten genom att beräkna den som 7.5% under högsta nivån. När det är 1 år kvar snävar man till den ytterligare till 5% under högsta nivån.
Varför dessa procenttal? Det är en ansats att hitta en balans mellan avkastning och risk, baserad på att 10% är en historiskt god uppskattning av en normal så kallad korrigering, då kurserna efter en längre uppgång går ned till ett läge där köpintresset ökar igen. Mer än 10% nedgång kan betyda en längre/större börsnedgång. 5% nedgång är ett mått på en klassisk rekyl, när säljtrycket på grund av vinsthemtagningar leder till en tillfällig paus i pågående uppgång, men där priserna sedan fortsätter upp. En nedgång på mer än 5% indikerar risk för en korrigering eller värre.
När det är mer än 2 år kvar till uttag är det logiskt att ha en exit som baseras på en normal korrigering, med marginal. I detta exempel är marginalen 50%, alltså 15% under högsta notering. Likadant när man snävar till den för att passa en normal rekyl, med samma marginal, alltså 7.5%. Under det sista året vill man skydda kapitalet maximalt och tar då bort marginalen från en normal rekyl, alltså 5%.
Genom en exitmetod kan man alltså i princip sitta kvar med sina placeringar hela vägen fram till planerat uttag utan att behöva våndas över om man ska växla över till tryggare sparande och i så fall när. Vad god tid är beror på hur börsen utvecklas och är alltså dynamiskt med en exitmetod. Men vad händer då om exitnivån träffas? Ja, förutom det självklara i att man säljer av sin placering och lägger det i tryggt sparande som till exempel korträntefond, så beror det på hur långt det är till planerat uttag. Ligger det inom 1,5 år så blir rådet att fortsätta ha kapitalet i tryggare sparande. Kortare tid än så innebär alltid en risk för att en börsnedgång drar ned på avkastningen i för hög grad, även om man använder exitmetoder. Har man mer än 1,5 år kvar till planerat uttag går man in i aktiefonder igen när omständigheterna verkar vara de rätta, till exempel att Onsdagsfondens trendindikator visar att börstrenden är positiv. Naturligtvis använder man då en exitmetod återigen för den nya placeringen.
Onsdagsfonden 
Bra inlägg, igen. Det är kul när du ger din syn på det H skriver på avanza.
Tricket för att hålla koll på sin exitnivå borde då vara att veta när man köpte. Men när började jag investera om jag månadsköper?
Ännu en anledning att lära sig att gå in 100% vid samma tillfälle. Istället för att köpa för 5-10% åt gången som jag.
Tack Patrik,
Om man månadssparar anser jag att man utökar sin befintliga placering, och därför bör exiten beräknas från och med det första köptillfället. Har man inte koll på det så kan man ta den högsta noteringen sedan befintlig trend startade, vilket för OMXS30 är 1720. När man kliver ur så fortsätter man förstås att månadsspara, men i ett tryggt alternativ tillsammans med kapitalet från försäljningen. Sedan kliver man in med allt kapital när omständigheterna (trenden) är de rätta.
Månadssparande är en bra metod för att öka sitt kapital regelbundet, men när det väl är placerat är min åsikt att det ska placeras i en klump efter ens entry- och exitstrategi.