Placerar man i fonder och aktier är köpbeslutet ofta det man laddar för. Vad ska man köpa, när, för hur mycket, har vi fått en köpsignal? Men lika viktigt är säljbeslutet: när tar man hem en vinst eller inkasserar en förlust?
Många förståsigpåare hävdar att säljbeslutet oftast tas av de nervösa spararna som inte klarar minsta vindpust på börsen innan de kliver ur, och sedan många gånger har förtvivlat svårt att ta sig tillbaka på börsen igen för att låta sitt kapital växa i denna bästa av trädgårdar. Till exempel Claes Hemberg målar ofta denna bild och ifrågasätter förnuftet i att sälja fonder. Istället ska man enligt honom alltid vara placerad i aktiefonder, för där är man garanterad den bästa avkastningen.
Nu är det ju så att börsen långt ifrån garanterat ger en god avkastning under just den sparperiod du valt. Har du otur kan du få en riktigt dålig avkastning på dina pengar, trots att du placerat dem i 10 år. Börsen är ingen säker penningmaskin. Istället för att förlita sig på turen med börsens utveckling förespråkar jag egen aktiv förvaltning, där man efter en given placeringsstrategi förvaltar sina placeringar och köper och säljer utan att fastna i egna eller andras tankar om det är köp- eller säljläge på börsen. Jag skyr medvetet det så omhuldade månadssparandet, som låter fint i teorin, men som i verkligheten faller platt till marken och bara är ett sätt för finansindustrin att kunna säkra regelbundna intäktsströmmar. Eller tror verkligen sparekonomerna och rådgivare/försäljare att ett månadssparande kommer att ge positiva utjämningseffekter efter 12 månaders sparande, när den 13:e månaden innebär att portföljen ökar med ”hela” 1/12?
De flesta experter hånar egen aktiv förvaltning med samma argument: det är omöjligt att tajma toppar och bottnar, småspararen gör alltid fel. Men det hindrar inte många från att komma med råd som har sitt ursprung i aktiv förvaltning: dra ned på risken, satsa på säkrare placeringar inför pensionen, sälj av halva innehavet, etc. Ett, om än intressant, riktigt hyckleri, som Hasse Eriksson på DN Ekonomi är ett belysande exempel på. Aktiv förvaltning är inte samma sak som att förutspå eller alltid ha rätt, vilket förefaller enormt svårt för många att ta in i resonemanget.
Ett annat argument mot aktiv förvaltning är det som Hemberg tar upp i sitt blogginlägg: den som säljer fonder och aktier gör det chansartat och i affekt, och löper stor risk att sedan stå utanför alldeles för länge.
Det är här det är så viktigt med en placeringsstrategi, vilken inte behöver vara alls komplicerad. När man säljer gör man det för att kurserna har kommit ner till en nivå där man ska sälja enligt sin exitstrategi. Därefter är man direkt beredd att köpa in sig igen, förutsatt att samma läge uppstår som när man senast köpte. Kanske har man en trendindikator som fortfarande är positiv, kanske inväntar man en ny högre kurs, eller annan händelse. Oavsett så har man en plan både för köp och sälj som man följer utan att blanda in känslor i besluten. Det är inte raketforskning, och jag tror, till skillnad från Hemberg och många andra experter, att de flesta som placerar på börsen har förmåga att fatta både köp- och säljbeslut, bara man har en plan med tydliga regler och undviker att fastna i fällan av girighet, rädsla och viljan att alltid ha rätt.
Det kan av och till kosta en och annan procent i värdetapp när man säljer och sedan köper in sig lite dyrare, därför att nedgången bara visade sig vara en mindre korrektion. Men genom denna försäkringskostnad undviker du att exponera dina surt förvärvade slantar för börsens eroderande krafter under en utdragen nedgång.
Det får också den positiva effekten att du stabiliserar och jämnar ut din värdeökningskurva på riktigt, till skillnad från myten om månadsinsättningar. Missförstå mig rätt, månadssparande är jättebra, men inte om man tror att det är ett säkert sätt att uppnå god avkastning på börsen. Köp för månadsbeloppet enligt placeringsstrategin, vilket ska innebär att du bara köper aktier och fonder när du är placerad på börsen, och sätter pengarna på sparkonto eller räntefond när du sålt av placeringarna efter exit.
Onsdagsfonden 
Det är just din kritiska inställning till övriga ”placerare” (eller säljare av sig själva som varumärken som man även kan kalla dessa) som gör att din blogg blir extra läsvärd. Ja — samt även idén om trender som även jag tror på då detta trots allt är något som väldigt enkelt kan styrkas historiskt. De enkla sanningarna är ofta de rätta.
Tack Nameless,
Jag anstränger mig för att vara konstruktiv i min kritik, så det inte bara blir motvallsgnäll. Det finns ju alltid olika uppfattningar, precis som det finns köpare och säljare på börsen, men vissa ”sanningar” tenderar i mina ögon att få stå lite för oemotsagda. En naturlig följd av den inavel bland experter som frodas av massmedia, som i stort sett alltid måste ha med Hemberg eller Mårder när privata placeringar och börsen ska diskuteras, och där journalisterna i stort sett aldrig konfronterar deras mantran.
”Därefter är man direkt beredd att köpa in sig igen, förutsatt att samma läge uppstår som när man senast köpte. Kanske har man en trendindikator som fortfarande är positiv, kanske inväntar man en ny högre kurs, eller annan händelse.”
Jag trodde jag fattade tills du skriver ”inväntar ny högre kurs” jag har hela tiden trott att köpa ska man försöka göra när kurserna är låga, inte höga, och sälja, när de om möjligt är så höga som man bara kan nå, eller med så lite tapp som möjligt?
Vad är det jag inte förstår?
Kan du förtydliga är du snäll!
Tack för intressant läsning!
Nybörjaren 😉
Hej Berith,
Nils hann före mig! 🙂 Köp dyrt för att sälja dyrare är betydligt enklare och i längden det som fungerar, jämfört med det klassiska köp billigt och sälj dyrt. Det senare låter bra, men bygger på att man ska ha en uthållig tur med tajming, vilket enligt min erfarenhet inte är möjligt. Men som Nils säger, köper man dyrare än igår köper man ofta i en positiv trend.
Skillnaden mellan att ”köpa dyrare och sälja dyrare” mot ”köpa billigt och sälja dyrt” är att risken går ned betydligt om man endast köper när man faktiskt har indikationer på var det faktiskt barkar. Detta får lite effekten av att man ”skimmar ytan”; mer konkret att man låter andra stå för de stora svängarna och minimerar sin egna risk mot börsen.
Att köpa billigt och sälja dyrt är ändå bara att glömma för det är ingen som lyckas med det ändå. Risken är dessutom överhängande att man då någon gång lyckas pricka helt fel och då tar det istället flera år att ta sig tillbaka till dit man började.
Hear, hear! 🙂
Om du köper till allt lägre kurs, handlar du MOT trenden. Om du handlar till allt högre kurs vet du att du handlar MED trenden. Det är lättare att få avkastning när börsen är optimistisk.
Jag tror att du är lite väl kritisk mot månadssparande, men det kanske beror på att vi har olika uppfattning om vad månadssparande innebär. För min del betyder månadssparande att du tar en del av din förvärvsinkomst varje månad och avsätter till sparande. Vad detta sparande går till är mindre viktigt – det kan handla om buffertsparande, amorteringar eller avsättningar till långsiktiga investeringar. I detta avseende anser jag att månadssparande är bra, rent av nödvändigt: För att öka din nettoförmögenhet, speciellt i början, måste du spendera mindre pengar än du får in – skillnaden blir ditt månadssparande.
Det jag antar att du syftar på är regelbundet köp av fonder oavsett börsklimat? Här är jag kluven – för egen del investerar jag så brett som möjligt i billiga indexfonder, och använder dessutom egna verktyg för att ta fram enkla trend-indikatorer, för att kunna avgöra om jag ska vara investerad eller inte – om trendindikatorerna indikerar negativt flyttar jag positionen till något säkrare, som t.ex. korta räntefonder. För min del innebär med andra ord allokeringen av mina investeringsbara tillgångar något annat än månadssparandet i sig.
Dock är detta möjligt främst därför att jag har en bakgrund inom mjukvaru-utveckling, så det har inte varit speciellt svårt för mig att skapa dessa verktyg. För människor som har en annan bakgrund är det nog lite jobbigare. Visst skulle det vara möjligt att istället förlita sig på andra källor, som t.ex. denna blogg. Det finns även andra ”fristående” källor, vissa gratis och andra mot en avgift. Sedan finns det väl antagligen privata rådgivare hos bankerna, samt offentliga rådgivare i diverse medier. Vem ska man lita på? Vad vinner de på att ge sina råd? Bankrådgivarna kanske tar ut en avgift, men får säkert provision om de säljer bankens egna produkter, anonyma rådgivare kanske är ute efter att påverka kurserna för egen vinning snarare än att hjälpa sina medmänniskor…
Dessutom ska man inte förringa nackdelarna med trendföljning: Man kommer alltid tappa värde i trendvändningarna – när en positiv trend vänder till negativ, kommer kursen vara signifikant lägre än toppvärdet innan man säljer av, och när negativ trend vänder till positiv kommer kursen vara signifikant högre än bottenvärdet innan man köper. Detta innebär att man, pga falska signaler, med stor sannolikhet kommer ha ett sämre resultat än index i en positiv trend. På en relativt volatil marknad är det dessutom inte omöjligt att man går med förlust även om marknaden i sig har en positiv utveckling – det är inte omöjligt att kursen snabbt gått upp 20-30-40 % lagom tills att du fått signal att köpa in dig, bara för att sedan vända nedåt igen 10-20 % och därmed trigga en säljsignal.
Så varför använder jag mig av trendföljning om jag är så säker på att jag inte kommer prestera lika bra som index i en positiv trend? Som du själv ofta skriver, så ser jag det som en form av försäkringskostnad. Jag är beredd att avstå från några procents avkastning i en positiv trend, för att därmed kunna bespara mig de stora förlusterna i de kommande börskrascherna.
Hej Anders,
Tack för din kommentar, mycket intressant! Självklart är månadssparandet en kanonmetod för att samla ihop ett sparkapital. Det är i marknadsföringen av månadssparande i aktiefonder det slår snett, där det av många experter beskrivs som ett nästan riskfritt sätt att ligga placerad på börsen över tid. Det är snudd på en bedräglig beskrivning med tanke på den extremt snabbt avtagande utjämningseffekten.
Trendföljning har fördelar liksom nackdelar precis som du skriver. Det behöver dock inte alls vara komplicerat. Man kan till exempel bestämma sig för att köpa om veckans kurs är högre än föregående, om börsen är på plus för året, eller den senaste månaden. Det enkla är ofta det bästa, och framför allt gäller det att undvika försäljare maskerade till rådgivare. Lägger man sedan till en exitmetod styr man risk och avkastning på ett bra sätt. Jakten på att i varje läge slå index leder ofta till överdriven aktivitet och/eller risktagning. Det avgörande för att slå index i det långa loppet är att undvika de långvariga nedgångarna, och där är försäkringen som exitmetoden skapar väl värd sin kostnad. Ska man betala för något så är det i första hand en bra exitmetod, inte en trendindikator eller annan köp/sälj-signalgenerator.
Pingback: Grekland, börsras och placeringar « Onsdagsfonden