Att tajma börsen är inte att förutspå

Det vanligaste argumentet mot äkta aktiv förvaltning – att sikta mot att vara exponerad mot aktier/aktiefonder när börsen går upp och stå utanför när börsen går ned – är att det är omöjligt att tajma marknader. Den som försöker förutspå när vi nått en toppen eller en botten är dömd att misslyckas jämfört med den som köper och behåller. Och jag håller helt med, det är en fåfäng och fruktlös väg att gå. Men det är heller inte alls vad aktiv förvaltning handlar om! Det är ett missförstånd som de flesta experter och sparekonomer tyvärr allt som oftast gör sitt bästa för att cementera.

En riktigt aktiv förvaltning innebär att man har en metod för att ta placeringar och en metod för att avyttra dem. Metoderna kan baseras på mycket, men kristallkulan är utesluten. Det handlar om att identifiera ett vettigt köpläge på börsen och samtidigt ha en plan för att hantera utfallet, vare sig det blir positivt eller negativt. Aktiv förvaltning bygger inte på att vara bäst på att förstå när det är köpläge eller när det ska rasa, utan istället på metodik med sunt förnuft och disciplin nog att följa den,

Låt mig ge ett exempel på en enkel placeringsstrategi som jag inte tror någon kan hävda bygger på spådomar. Vi utgår från Stockholmsbörsens OMXS30-index, från 1990 till idag, och köper en gratis indexfond för alla pengar vi har när gårdagens högstanotering är den högsta på X dagar. Det är ett lika klassiskt som enkelt utbrottssystem, en primitiv trendföljande metod som ser till att vi inte missar någon upgång men som också kan ge många falska signaler. Låt oss komplettera med en exitmetod som innebär att vi avyttrar placeringen när stängningskursen är lägre än Y% från den högsta kursnoteringen sedan vi köpte.

Nedanstående diagram visar utvecklingen för denna strategi, med X satt till 66 dagar (=3 börsmånader) och Y satt till 10%. En buy-and-hold strategi visas som jämförelse, där man gick all in och sedan satt på sina händer. Inga utdelningar är medräknade, vilket inte innebär några signifikanta avvikelser då båda strategierna handlar på OMXS30-index och även den aktiva förvaltningen oftast ligger placerad i indexfonden.

Några observationer:

• Värdena på X och Y kan man förstås laborera med för att hitta den kombination som under en given tid skulle gett störst avkastning. Det är dock en vansklig ansats som lätt leder till att man ställer in sin strategi på något som fungerat historiskt men som inte fungerar alls särskilt väl i framtiden. Om man istället testar robustheten, så att olika kombinationer ger liknande förhållanden i avkastningskurvan är man på mer säker mark.
• Bäst är att hitta en logisk balans mellan placeringsstrategins olika parametrar och även anpassa den till din placeringshorisont. Med 3 månaders tillbakablickande får vi en köpindikator som är ganska långsam, men också genererar färre felaktiga signaler än en kortare period. Att ha en exit på 10% ger ett rätt stort utrymme för placeringarna att utvecklas i, vilket är logiskt med tanke på köpsignalen. 100 dagars tillbakablickande i kombination med en snäv exitparameter på till exempel 3% vore ologiskt. För en kortsiktig placerare är 3 månader alldeles för lång tid, medan en riktigt långsiktig placerare kanske siktar på 6 eller till och med 12 månader för att få med de riktigt stora rörelserna.
• Ingen av dessa metoder kan sägas baseras på spådom, men däremot på att utnyttja sannolikheter. Om dagens kursnotering är den högsta under X dagar är sannolikheten större för fortsatt uppgång än nedgång. Blir utfallet det minst sannolika fångar exitmetoden up oss.
• Metoderna är medvetet designade i väldigt enkla format, för att belysa hur lite aktiv förvaltning har med spådom eller komplicerade algoritmer att göra. Köpsignalen kan enkelt vässas, till exempel genom att basera på den på Onsdagsfondens trendindikator. Även exitmetoden kan enkelt skärpas till genom att bygga in volatilitet och snäva till exitnivåerna ju större vinst man har upparbetad.
• En aktiv förvaltning ger inte ständigt bättre resultat än en passiv i de korta perspektiven. Men så fort vi inkluderar en rejäl börsnedgång blir skillnaderna dramatiskt till den aktiva förvaltningens fördel. Här har vi också anledningen till att vi tack vare äkta aktiv förvaltning kan välja själva när vi vill använda vårt sparade kapital, till skillnad från den passive som snällt får vänta in att börsen vänder och hämtar igen förlorad mark. Aktiv förvaltning skyddar kapital.
• Att kunna köpa en indexfond för OMXS30 under dagen innebär att man får använda sig av börshandlade fonder som XACT OMX. En aktiv förvaltning går utmärkt att använda sig av även för vanliga fonder, men då rekommenderar jag att använda veckodata, med tanke på trögheten i att lägga köp- och säljordrar.