Trender och stop-loss

Bloggrannen Lundaluppen tar i ett inlägg upp funderingar om stop-loss och avfärdar dem för sin del, efter ett resonemang om att de bygger på pristrender.  Om man ska använda sig av stop-loss eller inte är ett trätoämne lika gammalt som käbblet mellan tekniska och fundamentala analytiker. I Onsdagsfondens barndom skrev jag ett inlägg om just stop-loss som fortfarande känns aktuellt.

stop_loss

Stop-loss är ett sätt att skydda ditt kapital mot kraftiga nedgångar, samtidigt som de ska ge dig möjlighet att vara med och ge vinstgivande placeringar. De ger dig också en tydlig bild av den risk du tar i varje position. Köper du en aktie och stoppar i byrålådan riskerar du i teorin att förlora ditt kapital. Mer sannolikt är att du över en lång placeringstid kommer att få uppleva perioder med 40-50% värdeminskning för att få vara med om en genomsnittlig avkastning på 6-7%. Det är för oss som inte kan eller vill acceptera så stora minskningar av vårt kapital som stop-loss är ett bra alternativ.

Ett fenomen som många långsiktiga placerare drabbas av är att se en placering vars stop-loss överges och därmed avyttras som en helt stängd dörr. Att man kan köpa samma aktie kort tid efter avyttringen verkar vara märkligt svårt att acceptera. På något sätt karakteriserar man stop-lossen som någon form av algoritm som förutsäger framtiden, och vars dåliga träffsäkerhet är ett argument för att inte använda den. Verkligheten är ju den att stop-lossen bara är en mekanism; det viktiga är inte hur väl den fungerat med facit i hand utan hur man agerar när den träffas. Framför allt får man inte behandla en aktie som pestsmittad bara för att den träffat en stop-loss och avyttrats.

jolly_roger

Lundaluppen resonerar en del om pristrender och menar att de inte existerar i det korta perspektivet men däremot finns det fundamentalt drivna trender i det långa perspektivet. Här är jag böjd att hålla med, då det korta perspektivet är så fullt av marknadsbrus, där stora kapitalströmmar skiftar riktning på mikrosekunder, medan prisdiagram i till exempel veckoupplösning ofta visar långa perioder med tydliga trender. De längre pristrenderna är förstås kopplade till de fundamentala trenderna som konjunktur och enklare att agera på för oss placerare. Men att, som Lundaluppen gör, döma ut stop-loss för längre trender med argumentet att den kortsiktiga volatiliteten skulle kräva en långsiktig stop-loss på 40% från nuvarande kurs anser jag högst anmärkningsvärt. Det är som att hoppa bungyjump med en för lång lina…

stop_loss_fail

För en långsiktig placerare fungerar det alldeles utmärkt att använda glidande stop-loss som följer kursen efter volatilitet eller annan parameter och skuggar den på ett avstånd mellan 10-25%. Träffas stop-lossen säljer man, och ser till att ha beredskap för att gå igen om kursen trots allt fortsätter upp. Stop-loss som en försäkring helt enkelt. Är man väldigt obenägen att sälja sina aktier kommer man oundvikligen att lägga en eventuell stop-loss alldeles för långt ifrån nuvarande kurs, och då förlorar den sin mening. Ett gott råd är att ge stop-loss ordentligt svängrum i början och sedan snäva till den vartefter man gör mer och mer vinst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s