Månadsspara gärna – men inte i aktiefonder

Hur ofta får du inte rådet att månadsspara så fort det gäller fonder? Särskilt om det kommer från personer närstående till fondbranschen, som förstås har ett egenintresse av att säkra framtida förvaltningsavgifter. Månadsspara ska vara ett utmärkt sätt att sprida riskerna på, men är det verkligen så?

För att titta lite närmare på detta har jag simulerat en renodlad aktieindexfond som gått precis som OMXS30 sedan 30 september 1986 fram till i fredags. Vår månadssparare startade denna dag med att köpa andelar för 1.000 kr och fortsatte sedan med det fram till och med nu. En titt på värdeutvecklingen:

månadssparande 1986-2014

De turbulenta åren i slutet av 80- och början av 90-talet klarade månadsspararen sig stabilt, men när börsen började klättra rejält i mitten av 90-talet ökade svängningarna av värdet ordentligt. Månadsspararen har fått vara med om både toppar och dalar, och har till och med i dag haft en tämligen medioker utveckling, med en total värdeökning på 360% på 28 år.

Jämför vi med engångsinvesteraren, som satte in månadsspararens totalt sparade belopp samma månad som månadsspararen började, ser värdeutvecklingen ut så här:

engångssparande 1986-2014

Inte så olikt månadsspararen, eller hur? Svängningarna blir förstås större, liksom den totala värdeutvecklingen (969% idag), men att månadssparande skulle vara den bästa metoden för fondsparande kan diskuteras. Svängningarna blir mindre för månadsspararen, men det blir också avkastningen. Båda exemplen ovan har inte räknat med effekten av aktieutdelningar, vilket förstås gör att avkastningen blir onaturligt låg, men det saknar betydelse för jämförelsen.

Vad ligger då bakom de stora svängningar som vi ser för både månadsspararen och engångsinvesteraren? Naturligtvis det faktum att de båda legat med sitt kapital placerat i aktiemarknaden i alla marknadslägen under 28 år. Månadsspararen får ett par år med påtaglig utjämningseffekt, där regelbundna köp drar ned ingångskursen vid en börsnedgång och vice versa. Efter ett antal månadsköp så ökar den totala summan han eller hon har i fonden, vilket kontinuerligt reducerar utjämningseffekten till dess den är försumbar. Vid kraftiga börsnedgångar tar det som synes lika lång tid för månadsspararen att få tillbaka värdet på sin placering som det gör för engångsinvesteraren. Här ligger ett fundamentalt problem för både månadsspararen och engångsinvesteraren: de får förlita sig till turen när det gäller att ta ut sitt kapital. Tur om man tog ut pengarna t.ex. sommaren 2007, otur om man behövde dem hösten 2002. För båda spararna bestämmer börsen när det är lämpligt att ta ut pengarna och inte de själva.

Vad är då ett vettigt alternativt till båda dessa? Jo, att endast ha sitt kapital placerat i aktier och fonder under perioder då trenden är positiv, och sälja av så snart den verkar slå om till negativ. Det är inget hokus-pokus som kräver en kristallkula eller ständig bevakning. Enkla trendföljande modeller och indikatorer går utmärkt att använda sig av. Hade man fel om trendvändning så är det bara att köpa in sig igen när börsen återigen stiger. Man har kanske förlorat några procents värdeökning, men i gengäld slipper man sitta kvar när det stora raset kommer.

Detta är äkta aktiv förvaltning, som man enkelt utför själv, i fondsparande såväl som PPM och tjänstepension. Månadsspara gärna, men inte i aktiefonder! Använd den tekniken för att samla ihop ett kapital som du sedan kan placera på börsen i goda tider. Du lär inte få några uppmuntrande ord från din bank eller fondbolag över denna strategi, men det beror ju på att du kommer att betala dem betydligt mindre förvaltningsarvode, där de får sina bonusar ifrån.

8 thoughts on “Månadsspara gärna – men inte i aktiefonder

  1. Jämförelsen att sätta in allt sitt sparkapital 1986 känns ganska knepig. All form av sparande sker regelbundet. Vi får vår lön varje månad, vi får pensionsavsättningar månads eller årsvis osv osv. Dvs vi ackumulerar kapital över tiden.

    • Cristoffer,

      Håller med om att allt sparande sker regelbundet, men när man sparat ihop en slant är det inte ovanligt att man gör en investering. Kanske har man sparat ihop en slant som man sedan vill placera på börsen till exempel. Och att sparande är regelbundet ser jag inte gör jämförelsen knepig. Det jag ville belysa var hur ihåligt argumentet att det alltid är bra att månadsspara i fonder är. Efter en kort tid kommer man att ha likadana svängningar och tid att återhämta sitt kapital efter värdeminskning som engångsinvesteraren.

  2. Ping: Långsiktigt sparande, slump och avkastning « Onsdagsfonden

  3. Ping: Lägg gärna alla ägg i samma korg, om du kontrollerar korgen « Onsdagsfonden

  4. Ping: Soffliggare, ligg lugnt kvar, eller? « Onsdagsfonden

  5. Ping: Månadsspara, så löser sig allt « Onsdagsfonden

  6. Hej, det var så många fel så vet inte var jag ska börja. Men den största bristen är att du jämför en engångsinsättning 1986 med regelbunden insättning under typ 28 år. Avkastningen blir förstås bättre ju mer och ju längre man har pengarna i aktier. Det har inget med månadssparande att göra. Det andra är utbetalningen som knappast görs som en klump utan rimligen sprids över ytterligare 5-20 år. Mvh

    • Hej MW,

      Tack för din kommentar och konstruktiva kritik. Jag håller med om att exempel är lite skruvat, men för många är valet mellan att satsa ett större kapital som engångsinsättning eller att sprida ut det över tid, ofta med månadssparande. Då gäller det oftast kortare tid. Tanken bakom mitt inlägg var att visa att månadssparande inte är någon säker väg till avkastning ens över längre tid. Man kan ju mäta resultatet mot börsutvecklingen, och det är det som jag syftade på. Att utbetalningen nödvändigtvis skulle spridas ut över ytterligare år är jag inte överens om, det finns många sparanden där kapitalet används på en gång för husköp eller andra kostsamma projekt. Bortsett från detta vet jag inte vad alla de andra felen du syftar på avser.

      Att avkastningen blir bättre ju längre man har pengarna exponerade på börsen är en vanlig åsikt bland långsiktighetens förespråkare, och visst ser man att det finns en poäng i det för sparande på mer än 20 år. Dock är inte heller det immunt mot en börsnedgång på 50% som vi återkommande fått. För kortare sparhorisont än så, till exempel 10 år, har slumpen baserat på val av tidsperiod en avgörande inverkan på resultatet om man bara sitter passiv, oavsett om man engångs- eller månadssparar. Det är inte en slump att många av förespråkarna för långsiktighet nått en avsevärd förmögenhet först efter ett långt liv och kanske 30-40 års sparande där ränta-på-ränta-effekten varit avgörande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s