Allt du vill veta om placeringsstrategier

Jag skriver ofta om vikten av att ha en strategi för placeringar, och hur väsentligt det är att anpassa den efter din personlighet, din marknadstro, dina mål och din risktolerans och ditt tidsperspektiv. Detta inlägg går igenom alla komponenter i en strategi, och exemplifierar med placeringsstrategin för Onsdagsfonden Sundry för att bli mer konkret. Sundry är en tradingportfölj, som handlar på många marknader (därav namnet),  med ganska kort tidshorisont, från några veckor till några månader.

Utgångspunkt

Innan jag designade strategin gjorde jag en analys av mig själv och vad jag tror om finansiella marknader. Här är några viktiga resultat som styr den vidare utformningen:

  • Jag har en bra disciplin och mentalt tålamod för att kontinuerligt ta och avyttra positioner, utan att bli för känslosamt påverkad.
  • Jag bedömer att marknader i perioder rör sig i trender och att dessa går att utnyttja genom att gå in när en trend bildats. Topp- eller bottenfiske tror jag inte på, det handlar mest om slumpen.
  • Jag anser att priset på ett instrument i varje ögonblick är det rätta och avspeglar den samlade bilden av marknadsaktörernas tro på värdet. Om det är fundamentalt lågt eller högt värderat är i mina ögon ointressant. Priset kan i princip röra sig mellan noll och oändligheten.
  • Jag vill ha tydliga regler för mina placeringar, och inte ta beslut baserat på magkänsla eller andras utsagor.
  • Mitt mål för avkastningen är 20% per år, och jag kan tolerera tillfälliga värdeminskningar på  upp till 40%.

Marknadsval och instrument

Då jag söker efter trender att utnyttja är det naturligt att placera i flera olika marknader, för att få möjligheter till så många trendrörelser som möjligt. Men jag vill också ha en bredd i marknadsvalet för att få en god riskspridning, för om jag bara skulle välja aktier så rör ju de sig som grupp rätt homogent i en allmän börsuppång eller nedgång. Dessutom vill jag undvika att få in bolags och branschrisker, då de känns oförutsägbara. Därför väljer jag börsindex före aktier.

Jag har tid att följa 15-20 marknader dagligen, och efter att studerat kurshistorik för att se korrelationer och trendrörelser blev marknadsvalet följande:

  • Euro Bund
  • Corn
  • Brent
  • Cotton
  • Eurodollar
  • EUR/USD
  • Feeder cattle
  • Gold (XAUUSD)
  • Heating oil
  • Copper High grade
  • Palladium
  • Platinum
  • Rough Rice
  • Soybeans
  • Sugar #11
  • Silver (XAGUSD)
  • 2 Year T-note
  • USD/SEK
  • OMXS30

För att kunna handla dessa olika marknader med ett förhållandevis litet kapital valde jag instrumentet Contract for Difference (CFD). Det ger mig en tydlig koppling till varje marknad, och den inbyggda hävstången är inget problem att hantera med hjälp av min riskkontroll. Motpartsrisken får jag leva med, oavsett om jag väljer CFD, minifutures eller certifikat.

Entry

Fällan att undvika är att lägga allt krut på att hitta den optimala signalen som ger 100% träffsäkerhet, för den existerar inte. A och O är istället att hitta en signal som stämmer överens med din syn på marknaderna, och som passar ihop med de övriga komponenterna i placeringsstrategin. Till exempel är det inte vettigt att ha snäva exitregler om man har en entryregel som bara ger ett fåtal signaler per år.

Min tro är att marknader av och till uppvisar mönster i form av trender, och att trender går att utnyttja. Jag tror också att trender kan inledas och avslutas på ett slumpartat sätt. Dessutom är jag beredd att tolerera ett antal mindre förluster för förmånen att få chansen att utnyttja en långvarigare trend. Till min natur är jag relativt kortsiktig, och siktar generellt på att hålla positioner från några veckor till några månader. Men om jag skulle ha positioner i en aktie som uppvisar en långvarig trend kommer jag att vara kvar så länge trenden är intakt. Jag har inget behov av att köpa billigt och sälja dyrt, utan är tvärtom beredd att köpa dyrt för att sälja dyrare.

Därför vill jag ha en entrysignal som säkerställer att jag inte missar en större trend, och som också låter mig ta ny position om jag blivit utstoppad tidigare. Själva signalfrekvensen måste också vara rätt hög så jag får chansen att komma in igen om jag gjort en exit. Jag ger varje position gott om utrymme att utvecklas med generösa stoploss, så jag behöver inte ha en entrysignal med särskilt god träffsäkerhet. Med andra ord så behöver jag inte lägga kraft på att försöka hitta det absolut bästa priset varje gång jag tar position.

För en trendföljande strategi finns det två huvudvarianter av entrysignal: utbrott eller rekyl. Genom att handla på utbrottssignaler, till exempel när kursen överstiger den högsta högstanoteringen under de senaste 40 dagarna, så kommer man aldrig att missa en större trend. Men antalet falska signaler kan bli stort och ge upphov till kännbara värdeminskningar (drawdowns). Inväntar man rekyler i en tydlig trend så får man attraktaktivare kurser, man köper värde i en trend. Men i en starkt uppåtgående priskurva är det inte säkert att det blir någon större nedgång, så man kan få svårt att få möjlighet att ta position.

I Sundry har jag en enkel utbrottssignal, som ger signal om kursen överstiger den högsta/lägsta noteringen de senaste fem dagarna, förutsatt att trenden är upp/ned. Det ger täta signaler och är en garanti för att jag inte missar några trendrörelser. Riskkontrollen säkerställer att jag inte tar för många/stora positioner. Som de flesta trendföljande signaler ligger träffsäkerheten på 40-50%. Det kan låta lågt, men går utmärkt att basera ett system med god prestanda på. Nyckeln är som vanligt riskkontrollen.

Exit

Att ta en position är enkelt, det svåra är att veta när man ska avyttra den. Jag har tidigare skrivit ett inlägg som handlar mycket om exits, regler för när du ska avsluta en position, och det innehåller mycket matnyttigt.

Grundläggande för att arbeta med exits är att känna din risk, till exempel hur mycket du är beredd att förlora när du köper aktien A. Därför måste du redan från början ha en klar exitnivå där du säljer av om aktien A går ned efter inköp.

I Onsdagsfonden Sundry sätts min första exit baserat på volatiliteten. Ju högre volatilitet desto längre avstånd till stop loss, och det gör också att jag kommer att kunna köpa färre aktier eller kontrakt. Volatiliteten är ju ett mått på marknadsrisk, och kan användas som en prognos för hur mycket t.ex. en aktie eller ett index kommer att röra sig i den nära framtiden. Det finns många avancerade teorier om hur man ska beräkna volatilitet, en del menar att man ska titta på den implicita volatiliteten som beräknas genom Black&Scholes formel.

Jag har valt en pragmatisk ansats som är ganska populär hos traders, nämligen att titta på Average True Range (ATR). Det ger mig ett mått på marknadens volatilitet som jag enkelt förstår när jag tittar på kursdiagrammet. Det enkla i livet är oftast det bästa i mina ögon! 🙂  Man kan se ATR-värdet som ett mått på en akties brus. Varje dag sker ju köp och försäljningar baserat på girighet, rädsla, tvång och glädje, ryktesspridning och matematiska modeller. Kursrörelser som ligger inom detta brus betyder inte så mycket, men om kursen skulle ”sticka iväg” över eller under bruset så kan det vara en signal om att kursutvecklingen är på väg in i ett mer dramatiskt skede.

Om man då stoppar ut sig först när kursen rört sig ofördelaktigt på ett mer kraftfullt sätt än vad bara det rena bruset motiverar så har man i mitt tycke ett vettigt avstånd. Konkret innebär det att jag sätter stop lossen på ett avstånd från ingångskursen som är lika med ATR multiplicerat med en konstant. I tradinglitteraturen brukar periodlängden för ATR sättas till mellan 10 och 30 dagar, och konstanten ligga på mellan 2-5, beroende på tradingsystemets karaktär. En daytrader har extremt snäva stop loss, medan en mer långsiktig investerare vill ha mycket utrymme för att låta positionerna få tid att utveckla sig i rätt riktning.

Denna första exit som ligger på samma prisnivå oavsett hur marknaden utvecklas, kompletteras med ytterligare en exit som släpar med priset. När kursen rör sig kommer exitnivån att höjas, den kan aldrig sjunka för en lång position, omvänt för en kort. Genom att ”hänga” denna exit på ett avstånd av X * ATR från den högsta/lägsta noteringen sedan positionen togs har jag en Chandelier Exit (skapad av Charles ”Chuck” LeBeau). Skillnaden mellan en vanlig släpande exit och Chandelier är att exitnivåerna generellt kommer att ligga lite närmare kursen och även reagera på dagar när kursen går upp kraftigt även om stängningskursen inte gör det. Om priset sedan rekylerar finns det fog för misstanken att vi kommer att få en rekyl, och då finns Chandelier exit där och stoppar ut oss innan för mycket av vinsten försvunnit. Jag tar helt enkelt hem vinster lite tidigare. Skulle kursen fortsätta i ”rätt riktning” har jag ju den fördelen att jag kan ha multipla positioner.

Kom också ihåg att Chandelier-exiten inte bara påverkas av kursen, utan också om volatiliteten. Om kursens svängighet ökar kommer exiten att släpa längre ifrån, men om den minskar kommer den att släpa närmare kursen.

När vinsten i en position nått en viss nivå snävas Chandelier-exiten till genom att använda en mindre konstant att multiplicera ATR med. Skälet är att jag då är beredd att lämna tillbaka en mindre del av vinsten för chansen att hänga med på fortsatt vinstökning. Vid en given vinstnivå avyttrar jag positionen direkt, det är min ”profit target”. Läs mer under Risk/Reward.

Risk/Reward

En gammal sanning om placeringar är att avkastningen ökar i proportion till den risk man tar. Svårigheten är att förstå vilken risk man tar och avgöra vilken avkastning man ska sikta på. Sambandet mellan risk/reward är mycket betydelsefullt och viktigt för oss alla som placerar pengar, oavsett om det är i fonder, långsiktigt aktieägande eller kortsiktigt tradande.

Jag har tidigare skrivit om detta, och det finns flera utmärkta artiklar på nätet om hur man beräknar sin risk, önskad vinst och kvoten däremellan. Till exempel:

Vad du måste veta för att bedöma din risk/reward är följande:

  • Din sannolikhet för att en placering ska sluta med en vinstaffär.
  • Risken du tar i varje placering. Det förutsätter att du har en exit som du respekterar. Kalla risken för R. Om en placering slutar med en förlust blir förlusten alltså 1 R. Är du en så kallad långsiktig investerare som köper och behåller blir din risk lika med din ingångskurs.
  • Den avkastning du siktar på alternativt din bedömning av vad varje vinstaffär genererar, uttryckt i multipel av din risk, R.

Sannolikheten för att en placering ska sluta med vinst kan du bedöma på grundval av din historik av placeringar, alternativt så gör du en uppskattning. För en trendföljande placeringsstrategi är sannolikheten till vinst mellan 40-60%. Har du en ”superindikator” som nästan alltid har rätt ligger träffsäkerheten kanske på upp till 80-85%. Gör du 10 fondköp under ett år kan du räkna med att 5 av dem kommer att ge dig vinst, som en tumregel.

För att dina placeringar då ska ge dig ett noll-resultat som sämst så måste du minst sikta på en risk/belöningskvot på 1 * R. 5 av 10 fondköp ger dig då en vinst på 5*1*R=5R, och 5 fondköp ger dig en förlust på 5*1*R=5R. Summan blir 0. Men om man tittar på varje placering så kommer en del förluster att vara större än 1R och en del vinster att vara mindre än 1R. Därför behöver du också fundera på hur många av dina vinstaffärer som verkligen når upp till vinsten 1R. Även här kan du studera din historik, eller som tumregel anta att hälften av dina vinstaffärer når upp till 1R. Det innebär att du i praktiken behöver sikta på att uppnå en vinst på 2R för varje placering, för att du ska nå genomsnittet på 1R över året.

För att avgöra vilken multipel av R du ska sikta på för att uppnå din önskade avkastning behöver du också göra en uppskattning på hur många affärer du gör per år, och veta hur mycket R är i procent av ditt kapital. Säg att jag för varje placering riskerar maximalt 2% av kapitalet. Jag räknar med att kunna slutföra 12 affärer under ett år. Varje affär har 50% chans att bli en vinnare. Den genomsnittliga vinsten är 2R och den genomsnittliga förlusten är 1R. Då blir resultatet 6*2*R-6*1*R=6R. Avkastningen på kapitalet blir 6*2=12%. För att uppnå detta resultat behöver jag  vid varje placering sikta på att uppnå 4R, eftersom 50% av mina vinster slutar på 2R eller bättre. Du kan göra om denna beräkning från andra hållet, genom att utgå från önskad avkastning och se vilken kombination av antalet affärer, risk per placering och vinstmål du behöver.  Du kommer att märka att höga avkastningskrav ställer stora krav på din placeringsstrategi. 

Matematiken är i grund och botten rätt enkel, och jag hoppas att räkneövningarna inte avskräcker någon från att grundligt analysera utfallet av placeringarna. Att bedöma framgången i termer av belöning i förhållande till risk är en synnerligen nyttig övning som får dig att sätta realistiska mål.

För Onsdagsfonden Sundry är mitt mål för varje placering 3R, det är ”profit target” där jag direkt avyttrar positionen.  Vid en uppnådd vinst av 2R snävar jag till Chandelier-exiten. Jag handlar i snitt på 12 marknader, och räknar med att i varje marknad göra ca 20 affärer per år. Medelvinsten ligger på 2R och medelförlusten på -1R. Min entrygenerator ger en träffsäkerhet på 40%, så antalet R per marknad och år blir 20*(0.4*2R-0.6*R)=4R. För hela portföljen ska ett medelår kunna dra in 48R, och med R på 1.0% av kapitalet ger det en prestanda på 48% avkastning.

Position sizing

En av de saker som blev en riktig aha-upplevelse för mig för några år sedan var vikten av frågan ”hur mycket”. När man placerar i finansiella marknader är det av avgörande betydelse hur man använder sitt kapital. Satsar man för mycket i en enskild position tar man för stora risker och kan förmodligen inte ta alla de positioner man skulle vilja. Satsar man för lite får man för klent resultat även om placeringen i sig skulle vara framgångsrik.

TraderutbildarenVan Tharp har i det här sammanhanget haft väldigt mycket inflytande på mig. Hans beskrivningar av det han kallar position sizing är helt enkelt det bästa jag läst inom det område som kanske vanligen går under benämningen money management, eller kassahantering. I sin bok Trade your way to financial freedom går Van Tharp igenom några av de vanligaste metoderna för att beräkna hur mycket man ska satsa per position, och visar tydligt hur extremt stor skillnad det kan bli mellan de olika beräkningarna allt annat lika (entry, exit).

För Onsdagsfonden Sundry har jag bestämt att varje position maximalt får innebära en risk på 1.0% av mitt kapital. Har jag ett kapital på 100.000 kr så får alltså varje position riskera maximalt 1.000 kr. Det innebär att jag hanterar alla positioner lika avseende risk.

Då är frågan hur man avgör risken för en position? Det är helt enkelt skillnaden mellan ingångskursen och den första exiten som jag beskrivit under Exits ovan. Säg att jag säljer OMXS30 på 1154, och räknar fram en första stop loss på 1204. Den initiala risken blir alltså 50 punkter. Om jag har 100.000 kr i kapital och vill riskera max 1.0% i en position så innebär det att jag kan sälja 20 kontrakt (1.000/50).

För Onsdagsfonden Sundry har jag en extra ”twist” i och med att min första exit beräknas med hjälp av Average True Range. Hur mycket jag ska satsa beror alltså på hur stor volatilitet marknaden har. Ju svängigare marknad, desto vidare exit och mindre storlek blir det för positionen. Med en enkel metod så har jag alltså fått med både marknadsrisk och portföljrisk som styrande parametrar för hur mycket jag ska satsa.

Riskkontroll

Att kontrollera risker nämner jag ofta av den anledningen att det är av fundamental betydelse för att lyckas med en placeringsstrategi. I Onsdagsfonden Sundry har jag ett Excel-blad som jag följer upp dagligen:

Kolumerna är de marknader som jag hra positioner i eller placerat i nyligen.

Break-even risk

Break-evenrisk mäts på avståndet mellan exit och ingångskurs. Som jag nämnt tidigare riskerar jag max 1% av kapitalet per position. Precis när jag tar positionen är break-evenrisken just 1.0%. Men när utvecklingen går åt rätt håll kommer den släpande exiten att närma sig ingångskursen. Till sist så kommer exiten att ligga ovanför (för lång position) eller under (för kort position) ingångskursen, och då blir break-evenrisken 0%.

Det här gör att jag kan ta ytterligare positioner, för jag tillåter 1.5% i max break-evenrisk. Om risken för den första positionen gått ned till 0.5% kan jag ta ytterligare en position och så vidare. 

Market risk

Men att bara titta på break-even risk räcker inte, det skulle leda till alltför många positioner vid en god utveckling, med stor risk för ödesdigra värdeminskningar. För att begränsa risken per marknad måste jag titta på avståndet mellan aktuellt pris och aktuell exit. Om kursen skulle rekylera till exitnivån skulle positionen avyttras och en del av vinsten försvinna. Genom att tillåta maximalt 3.0% marknadsrisk sätter jag ett tak för hur många positioner jag kan ha i en och samma marknad.

Att begränsa marknadsrisken kan också innebära att jag ibland säljer av hela eller delar av en position för att avståndet mellan pris och exit blivit för stort. Så har till exempel fallet varit för US Heating Oil de senaste dagarna, då en kraftig uppgång i kombination med ökad volatilitet gjort att marknadsrisken stigit över tillåtna 3.0% Portföljen får inte vara för beroende av en enskild marknad.

Summan av all marknadsrisk, 11.25% ovan, är ett bra mått på den totala portföljrisken. Så mycket skulle värdet sjunka om alla positioner utvecklades maximalt dåligt och fick stängas. Här styr man hur stor värdeminskning man är beredd att tolerera. För Onsdagsfonden Sundry tillåter jag max 40%.

Volatility

Den sista riskbegränsningen jag har är att titta på volatiliteten. Jag kan beräkna hur mycket den maximala dagsrörelsen för varje marknad skulle påverka kapitalet, och blir det större än 1.0% så får jag stänga hela eller delar av positioner. Portföljen får inte svänga för kraftigt beroende på utvecklingen av en enstaka marknad.

Annonser

6 thoughts on “Allt du vill veta om placeringsstrategier

  1. Klockrent inlägg!

    Tips på nytt inlägg är hur man rent praktiskt bygger sitt eget excelark. Eller du kanske hellre rekommenderar en bok om det?

    (Nu menar jag givetvis inte hur man arbetar i Excel utan snarare lite mer utförligt, och kanske enklare, om hur du konstrurerar ditt eget risksystemet. Inlägget belyser mer informativt.)

    Ska vid tillfälle läsa de artiklar du länkar till. Kan vara så att jag är lite för snabb med denna kommentar :).

    Tackar!

  2. Jag håller på att läsa igenom dina tidigare inlägg i lagom takt. Van Tharp nämns ganska ofta, och jag har blivit ordentligt nyfiken på hans böcker.

    Har du hunnit läsa hans senaste(?) bok ”Super Trader: Make Consistent Profits in Good and Bad Markets”? Jag har lite svårt att välja mellan den och hans tidigare ”Trade Your Way to Financial Freedom”, så en liten jämförelse vore intressant!

    • Hej Markus,

      Jag har inte läst boken, men när jag går igenom innehållsförteckningen verkar det väl som att den fokuserar mycket på det viktiga förberedelsearbetet. Vem är du, vad har du för svagheter/styrkor, vilka mål har du, är de rimliga, etc. Jag skulle nog läsa den andra utgåva av Trade your way to financial freedom, därför att den är mer all-round, och tar upp mycket om konkret placeringsstrategi, utöver den mentala biten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s