Man får leken tåla, Mats Odell

I en artikel i DN refereras till en utvärdering av AP-fonderna som Finansdepartementet gjort. Finansmarknadsminister Mats Odell riktar kritik mot AP-fonderna, som ju tappade sammanlagt 194 miljarder kr under 2008.

– Det är alldeles tydligt att när det gäller den aktiva förvaltningen är resultatet minst sagt otillfredsställande, sa finansmarknadsminister Mats Odell vid en pressträff på torsdagen.

Men kan det gå på annat sätt med det uppdrag och den inriktning som AP-fonderna har? Läs till exempel lite om regelverket som regeringen beskriver det:

AP-fondernas övergripande mål är att förvalta fondkapitalet på ett sådant sätt att det blir till största möjliga nytta för pensionssystemet. Fonderna ska långsiktigt maximera avkastningen i förhållande till risken i placeringarna. Fonderna ska eftersträva neutralitet mellan generationer i sin placeringsverksamhet. Det innebär bland annat att fondernas risker inte får minimeras på kort sikt om det medför en ökad risk att pensionerna ska påverkas negativt för kommande generationer.

Upp till 70% av de fyra första AP-fondernas kapital får placeras i aktier, där man alltså inte får dra ned risknivån som man vill. Pensionsöverenskommelsen som ledde fram till AP-fonderna har haft orealistiska förväntningar på avkastningar, men så länge börserna utvecklats väl så har man inte klagat. Med ett år som i fjol blir det snabbt kalla fötter, men hur kan det komma som en överraskning att en aktiefond, som en AP-fond huvudsakligen är, kommer att gå dåligt när börsen gör det?

Jag har i tidigare inlägg kritiserat placeringsstrategierna för AP-fonderna och försökt konkret visa på vad lite Onsdagsfonds-regler för att förvalta kapitalet skulle kunna innebära. Snabbt fick jag på huvudet av kommentatorer som på olika sätt menade att jag inte förstod vad jag skrev om och att det är orealistiskt att avyttra de stora aktieinnehaven. Debatten kan följas i inläggen:

 Jag menar fortfarande att det är huvudlöst att låta hundratals miljarder stå på spel för att söka maximal avkastning när man begränsar marknadsurvalet genom att till exempel inte tillåta råvaror och framför allt genom att inte tillämpa riktigt aktiv förvaltning. Det handlar om att kasta ut förlorare och behålla vinnare, inte om att behålla den förlorare som går minst dåligt. Tycker man att det är omöjligt att avyttra aktier när man äger stora poster i börsnoterade företag får man anpassa portföljen och sprida kapitalet över flera börser så att andelen per bolag blir mer lätthanterlig. Sunt placerande bygger på sunt förnuft, och inte en massa mumbo-jumbo om strategisk tillgångsallokering. Trots alla hundratals miljoner i förvaltningsarvoden som AP-fonderna betalat så hade det varit en bättre affär att sätta in allt kapital på till exempel Ikano-banken!

Till sist så tycker jag det är bra att Odell tar tag i debatten om AP-fondernas kostnader. I finansbranschen är ersättningsnivåerna vanligtvis bisarra, man kan ta hur mycket betalt som helst för i grund och botten enkla sysslor. AP-fonderna har alla möjligheter att utmana branschens konservativa dogmer och gå i bräschen för förbättrade ersättningssystem. Tyvärr lyser detta med sin frånvaro och anledningen är densamma som alltid: ”vi måste följa branschens ersättningssystem, annars förlorar vi de bästa medarbetarna”. Med tanke på ett tapp på 194 miljarder under förra året och en förvaltning som sedan starten inte klarat målen är väl frågan om det inte vore bättre med en liten rotation på AP-fondernas kontorskammare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s