Börserna tog ett rejält kliv uppåt förra veckan och OMXS30-index handlas nu på nivåer som vi inte sett sedan i höstas. Den konsolidering som indexet befunnit sig i de senaste månaderna har brutits och många tecken pekar på börsuppgång framöver. En stor éloge till Peter Eek på Fria Nyheter som tidigt flaggade för en uppgång, baserat på sedvanligt god och skarp analys.
För onsdagsfonderna innebär börsuppgången inte mer än att sannolikheten för långa positioner nu blivit betydligt större. Det viktigaste är fortfarande mer uthålliga trendrörelser. Jag känner ingen som helst stress över att missa eventuella ”tåg”, för med min anti-Martingale-baserade placeringsstrategi har jag goda möjligheter att snabbt utnyttja en positiv trend. Det är inga problem med att missa de första 10-20% av en uppgång om man kan utnyttja 20-30% till över en längre tid. I en sund trend har man ju då dessutom bättre odds för att positionerna utvecklas väl, vilket ökar kapitalet och man får möjlighet att satsa ännu mer. Det är den goda spiralen man vill åt som trendföljare.
De dåliga resultaten för flera av onsdagsfonderna har jag analyserat. Så objektivt som möjligt har jag vänt ut och in på placeringsstrategierna för att få fram vad som felat. Att bara skylla på dåliga marknadsförhållanden går inte, även om alla fonder kommer i svackor. Mina regler för position sizing, stoploss och exits bedömer jag fortfarande vara av allra högsta klass. Det som jag kommit fram till satt käppar i hjulet är hör och häpna entryreglerna. Jag som hävdat att själva beslutet om köp och sälj är det minst viktiga har hårdhänt fått empiriska resultat som pekar på att det i vart fall är lika viktig att ha en god entrysignal som att ha de andra reglerna genomtänkta. Naturligtvs har jag vetat detta, men jag får ändå vara självkritisk och erkänna att jag inte gjort jobbet fullt ut. De entrysignaler jag skapat har stämt för dåligt med den övriga placeringsstrategin. Framför allt har det varit obalans mellan fondernas kortsiktiga profil och entrygeneratorns inslag av långsiktig trendidentifiering. Därför har det blivit för många förlustaffärer i tider av otydliga trendlägen.
Nu har jag en förbättrad entrysignal på plats för Onsdagsfonden Sundry och OMX. Resultaten är mycket uppmuntrande på denna korta tid, och då tänker jag inte i första hand på plus/minus i fondvärdet utan på hur signaler genererats och ordrar genomförts. Nu är dessa fonder komplett designade för sin kortsiktiga natur. Det handlar inte om att övergå till teknisk komplicerade algoritmer utan om att designa en entrygenerator som är i harmoni med övriga delar. Jag har tidigare beskrivit en placeringsstrategi som ett reglersystem, där man stoppar in en signal (entrygenerator) och sedan behandlar den så att utresultatet håller den nivå och jämnhet som behövs för att nå det långsiktiga avkastningsmålet. Med ett bra reglersystem, där man kapar förluster och låter vinsterna växa samtidigt som man klarar av tillfälliga störningar i prisutvecklingen, kan man klara målet även med en insignal av relativ låg kvalitet. Men stoppar man in skräp så får man ut skräp oavsett hur bra reglersystem man har!
Även för Onsdagsfonderna Exakt, Avanza och PPM blir det ändringar av entrygeneratorerna. Det blir en design som passar dessa fonders mer långsiktiga natur. Jag återkommer inom kort med beskrivning.
Att driva Onsdagsfonden har varit en väldigt rolig och synnerligen nyttig erfarenhet. Man får en viss känsla av hur resultatutvecklingen påverkar en som person och framför tränar det förmågan att hålla fokus när man publicerar resultaten öppet. Utvecklingen som sådan har nog inte fört mig längre fram tilll visionen att starta en fond, men placeringsstrategier är ett område som man aldrig uppnår det perfekta resultatet i. Det krävs ödmjukhet och förståelse för att förbättringsarbetet inte är enstaka insatser utan tvärtom en ständigt pågående process. Självklart måste man visa en bra utveckling för att kunna attrahera kapital. Nu har jag hållit på i tio månader och fått ändra en del av de ursprungliga strategierna. Min tro och förhoppning är att grunden nu är lagd för en positiv utveckling. Det hade varit bättre att starta Onsdagsfonden i detta läge, men å andra sidan undrar jag om jag hade nått fram till detta resultat så snabbt utan den nerv och den återkoppling jag fått tack vare bloggen.
Misstag är en del av livet, det som skiljer en vinnare från en förlorare är hur man lär sig av dem. Jag hoppas att jag gjort läxan och stävar vidare med Onsdagsfonden med stor tillförsikt för framtiden.
Jag minns att du för ganska länge sedan skrev i ett inlägg att exit var den svåra biten. Du fick flera kommentarer som höll med. Jag var den enda som tyckte att entry var det svåra, och det tycker jag fortfarande eftersom jag då inte har några tydliga referenser. När du säljer har du ju din entry att förhålla dig till och en stoploss på tex 5% blir enkel att beräkna.
Intressant att du ändrat dig lite på denna punkten.
Jag tror verkligen att du har rätttillvägagångssätt i ditt strategibyggande. Först det logiska resonemanget, sedan det praktiska testet, analys och slutligen förändring. Det är viktigt att vara metodisk.
tack
/peter
Nils, jag anser fortfarande att entry är det lättaste, men har som sagt fått en nyttig läxa när det gäller hur man anpassar den så att den är i harmoni med de övriga delarna som exits. Om en aktie under 5 år går från 100 kr till 300 kr så kan du göra fina pengar oavsett om du hoppar in vid till exempel 120 kr eller 200 kr. Det som kommer att avgöra avkastningen på lång sikt är hur du hanterar de gånger när kursen går dig emot. Många sitter kvar med en aktie efter att den vänt ned, i hopp om att det snart ska vända. På det viset kan stora vinster snabbt krympa och till och med vändas till förlust.
Stoplossen beräknar jag alltid relativt ingångkurs och volatilitet den dag jag tar position.