Ny entry-justering

Onsdagsfonderna går knackigt i samband med att OMXS30 konsoliderar. För en trendföljande strategi är det oundvikligt att man hamnar i tider av sämre utveckling, då man är beroende av trender. Det gäller därför att hålla förlusterna nere i sämre tider och dra full nytta av trender när det uppstår. Jag har under den senaste tiden sett över mina strategier och identifierat en hämsko i setup- och entry-delen, alltså regelverken för under vilka förutsättningar och när i tiden/pris jag ska ta position. Trendindikatorn i veckotrenden är ett utmärkt trendfilter men är så pass eftersläpande att det inte lämpar sig för den mer kortsiktiga inriktning som jag har i framför allt Onsdagsfonden OMX och Exakt. Dessutom har jag mer och mer känt av behovet att få en tydligare metod för när jag kliver in och tar en position.

Därför förändrar jag dessa delar av placeringsstrategin för Onsdagsfonden OMX och Sundry med omedelbar verkan. Jag slår ihop setup och entry så att jag tar position om kursen under dagen stiger eller sjunker tillräckligt mycket för att  tyda på att den står inför en kortare eller längre kursrörelse. Vad som är tillräckligt mycket bestäms av den aktuella volatiliteten. Trendindikatorn kommer också att avgöra hur mycket rörelse som behövs för att jag ska gå lång eller kort. I en befintlig uppåttrend kommer det att krävas mindre rörelse för att gå lång och vice versa. En del av er kanske känner igen tekniken från den engelska termen ”Volatility Based Breakout”.

Det låter kanske lite krångligare än vad det är, ändringen är av mindre natur. Alla andra delar i strategin är opåverkade. Målet är att snabbare kunna dra nytta av kortare trendrörelser, samtidigt som jag behåller förmågan att utnyttja mer långvariga trender.

Annonser

3 thoughts on “Ny entry-justering

  1. Det är inte roligt att komma ur fas med börsens svängningar. Ett sätt som intresserar mig är att helt enkelt gå på längre signaler, men det ger ju ganska dåligt underlag till en blogg.

    Min senaste variant är att titta på tre olika medeltal på index och ge dem olika exponeringsvärde.
    50-dagars=25%, 100-dagars=25% och 200-dagars=50%.
    Detta innebär att om t.ex. 50-dagars och 100 dagars medelvärde lutar uppåt får jag vara i marknaden till max 25%+25%=50%. För att jag ska kunna vara exponerad till 100% måste samtliga dessa medelvärde luta uppåt.

    Denna variant gör att du bara är fullt exponerad när förutsättningarna är som bäst. Översatt till dagens börs skulle du då ligga på exponeringsgraden 0-25% eftersom 50-dagars är svagt ner och 100-dagars svagt upp. Men det är mikroskopiska lutningar och därför skriver jag 0-25%.

    Vad tror du om detta exponeringsfilter?

  2. Det var en intressant tanke, och spontant känns det rätt. Dessa medelvärden är robusta och visar tydligt de underliggande trenderna. Med glidande medelvärden får man ju alltid en eftersläpning och därför är det svårt att hitta en metod som funkar för mer kortsiktiga placeringar. Utnyttjar man dock längre medelvärden som trendfilter, vilket du ju gör här, så blir de mycket användbara.

    Man skulle ju också kunna tänka sig att bara gå in om alla tre medelvärdena pekar uppåt, men då kan man förstås ha gått miste om en del av trenden. Men i och med att du sätter exponering 50% på det längsta medelvärdet så siktar du på de riktigt stora trendrörelserna, vilka du också kommer att fånga.

    Till denna setup behöver du någon form av entry, alltså beslut om när du tar position förutsatt att minst något av medelvärdena pekar uppåt.

  3. Eftersom risken normalt ökar ju kortare medeltal du använder, tycker jag att exponeringsvärdet bör vara lägre där. Sen måste man ju också bestämma sig för om det är kursens genombrott av medelvärdeskurvan eller lutningen på den som ska styra. Jag tror nog mer på det förra eftersom det ger mer distinkta signaler. Kanske är det bäst att, som du föreslår, helt gå på 200-dagars. Det är inte alltid det blir bättre av att zooma in på detaljer (men kanske roligare).

    Som entry gillar jag RP (Relativ Prestanda) och en fördelning på kanske fyra värdemässigt lika stora delar. Detta är enkelt att administrera när man är fullt investerad men ev lite knepigare om man bara delvis är det.

    Om varje position ska utgöra 25% och medeltalen pekar på en exponering på 25% så kanske man bara ska köpa ett bolags aktier och se de andra 75% av portföljvärdet som aktiva positioner i ränta. På detta sätt tas alltid alla positioner i fjärdedelar av portföljvärdet. I lägen då man är 100% i marknaden, börsen ser stabil ut och man ligger på orealiserade vinster är det kanske vettigt att belåna med ytterligare en fjärdedels portföljvärde och komma upp i exponeringen 125%.

    Mitt primära mål är att aldrig förlora realiserade och skattade vinster. Oskattade vinster är billigare att förlora och kan därför användas för att täcka upp vid ev belåning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s