Vad är en god fond?

Läser i Dagens Nyheter att Stefan Krook, grundaren av Glocalnet och God El, startat upp fondbolaget God Fond. Konceptet är att bedriva en aktiefond och skänka vinsten till välgörenhet. Det är ett vällovligt syfte, men man kan ju lika gärna skänka sina pengar direkt utan att ta omvägen via ett bolag. Krook motiverar sig så här:

”De pengar som skänks är de som i ett ”vanligt” bolag hade gått till aktieägarna. Ingenting, frånsett en relativt låg förvaltningsavgift, tas från själva fondens avkastning.

– Det är inte spararens pengar, utan det som i vanliga fall hade varit bankens pengar.”

Men om jag köper andelar för 10.000 kr i en fond så menar jag nog att det är mina pengar. Att fondbolag i gemen ser det som sin egen inkomstgenerator som man mjölkar förvaltningsintäkter från oavsett utveckling är ett eländigt systemfel i branschen. Jag tycker att tanken om välgörenhet är riktigt bra, men i begreppet god fond borde man också kunna rymma mer respekt och ödmjukhet för andelsägarna.

Med en förvaltningsavgift på 0,85% och en inriktning på att vara ett fond-i-fond-bolag så har God Fond tyvärr lagt grunden för kapitaldränering. För även om de fonder man köper är billiga indexfonder så kommer den totala kostnaden att utgöra en andel av insatta medel som över tiden kommer att bli högst påtaglig. Man anammar också utan att tveka den ohemula principen om fast förvaltningsarvode oavsett utveckling eller fondkapital. Enligt artikeln krävs det 500 miljoner i kapital för att gå runt. Då drar man alltså in 4,25 miljoner per år i förvaltningsintäkt, och det är inte så mycket att säga om. Men i takt med att fondkapitalet ökar kommer intäkterna att göra det och snart kommer man att kunna betala väldigt mycket i välgörenhet om man inte sänker fondavgiften.

Det är också tråkigt att God Fond låst sig till att vara en aktiefond. Ännu ett alternativ som kan gå jättebra när börsen går upp, men som utsätter kapitalet för full risk och gör det vanskligt att placera i för den som inte har extremt lång tidshorisont. Man behöver inte anamma principen om en avancerad hedgefond för att skapa absolut avkastning och vara aktsam om sitt kapital. Det räcker så bra med konceptet att avstå börsplaceringar i tider av negativ börs och vice versa. Det hade gett en extra dimension åt begreppet god fond.

Jag är en varm anhängare av att få betalt för prestation, och då ska det handla om att man skapat vinster för andra. Inte för att man lyckades slå något enskilt sektorindex eller gick bättre än andra förlorare, när resultatet ändå var negativt. Det är en föraktlig konstruktion i finansindustrin, oavsett om det tillämpas i AP-fonder, AMFSeb Trygg Liv Gamla, Skandia Liv, AIG eller andra företag som varit på tapeten de senaste dagarna. I ett normalt företag kan man få bonus om resultatet överstiger en viss nivå, om man kapat ledtider eller på andra sätt gjort en insats som gör att slutresultatet blir positivt. Det är endast i mäklar- och finansbranschen som man får bonus för att man gått mindre dåligt än en konkurrent trots att man fortfarande gjort förlust. Bonus är ett bra verktyg för att uppmuntra ansträngningar och prestationer, och stärka gruppkänslan. Men den ska konstrueras med sunt förnuft, vilket det ofta finns gott om på små och medelstora företag. Jag är övertygad om att Veckans Affärsers Cecilia Aronsson kan få mängder av exempel på goda bonusar därifrån. Men i takt med storleken verkar det sunda förnuftet föra en allt mer tynande tillvaro, särskilt i de stora finans- och mäklarhusen. Det blir en ond cirkel, där dåliga exempel tas som förebild för andra att haka på ännu mer förvirrade konstruktioner. Så får vi en ersättningskarusell där styrelser och nyckelpersoner, som lider av svårartad inavel, tävlar om att ge varandra de mest bisarra förmånliga avtal och bonusar, allt med motiveringen att det alltid finns någon annan som har det bättre.

Med ett förvaltningsarvode om 20% av uppnådd avkastning får man en bra fördelning mellan insats och belöning. Den fasta avgiften ska i mina ögon vara 0%. Vill man säkerställa kostnadstäckning ska man göra det genom ett normalt, affärsmässigt påslag på sina kostnader. Det är dags att låta förvaltningsavgiften spegla de verkliga kostnaderna istället för att hålla kvar vid de Stureplansberäknade procentsatserna. Självklart kan även en modell med vinstprovision innebära att intäkterna blir för stora sett till kapitalet, men då är det ju bara att dela ut överskottet till andelsägarna. För att klara av ett kommande sämre år ska man förstås först reservera kapital i någon form av balansfond. Att ha en mekanism för extra goda syften möter heller inget hinder, till exempel kan 1% av uppnådd vinst skänkas till välgörenhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s