Kapitalförvaltning och sunt förnuft

Jag har fått en hel del mothugg på mina inlägg om AP-fonderna och deras förvaltning. Det är alltid roligt med en frisk debatt, man lär sig mycket av det. Kritiken jag fått kan summeras till att:

  1. Jag är en glad amatör som inte förstår finansiella marknader och instrument nog bra för att kunna föra resonemang om placeringsstrategier för stort kapital
  2. Det är alltid lätt att vara klok i efterhand, och att tala om hur man skulle ha gjort med facit hand
  3. AP-fonderna har en sådan enorm kapitalstorlek att det är omöjligt att aktivt förvalta portföljerna

Åt den första punkten är inte mycket att säga. Jag är inte civilekonom, men har en gedigen akademisk utbildning som i vart fall gör att jag kan ta till mig av kunskap och kritik även om fenomen på den finansiella arenan. Och alla som framför åsikter om något ämne på ett sansat och konstruktivt sätt förtjänar att bemötas på likadant sätt, vilket ett par kommentatorer nog glömt bort.

Att vara klok i efterhand är lätt, det håller jag med om. Jag har hållit på med aktiv förvaltning mer än 10 år och öppet publicerat mina strategier och resultat sedan juni 2008. Det handlar inte om att ha bäst spåkula utan om att ha en plan för olika utfall av placeringarna. Min metodik garanterar självklart inte fantastiska resultat, marknader är inga kassamaskiner som man kan plocka bara man har rätt formel! Däremot går det att skydda sitt kapital och ändå få del av värdeökningar genom aktiv förvaltning. Den principen har alla möjlighet att följa, men man gör det förstås på olika sätt beroende på situation, egenskaper, kapital etc.

Den tredje punkten tycker jag själv är viktigast! AP-fonderna är stora, riktigt stora. Vid halvårsskiftet 2008 var det samlade kapitalet uppe i 879 miljarder (nu är det betydligt mindre…). Motsäger storleken en aktiv förvaltning? Inte i mina ögon, sunt förnuft upphör inte att fungera bara för att man har gott om pengar, trots att man ibland ser flagranta exempel på hur man ignorerar det. En grundförutsättning är att anpassa val av marknader och instrument så att de är tillräckligt likvida för att man ska kunna köpa och sälja även stora positioner. All världens aktiemarknader räcker nog mer än väl till även för att placera tusentals miljarder.

En annan grundförutsättning är en robust placeringsstrategi som skyddar kapital och använder det effektivt. Det är inte någon kortsiktig trading jag pratar om, utan försiktiga begränsningsregler där man ser till att inte kapitalet eroderas för mycket vid en kraftig marknadsnedgång. Med mitt exempel på stoploss om 25% lär det vara ont om tillfällen när man avyttrar positioner, med undantag för en allmän börsnedgång som den vi såg under 2007 och 2008. Men i sådana förhållanden ska man ju inte vara särskilt hårt exponerad i aktier.

Jag har också tagit upp hur man med en enkel riskbaserad position sizing kan få till klart hanterbara aktieinnehav. Maximalt 60% av AP-fondernas kapital får placeras i aktier. Om 10% av dessa 527 miljarder per den 30/6 2008 skulle ha allokerats för den svenska börsens OMXS30-aktier så hade det alltså varit drygt 50 miljarder. Med en max tillåten risk om 0,1% eller 50 miljoner per position så hade antalet aktier att köpa och sälja varit klart rimligt att hantera. Räkna gärna själva på att ta 0,25 av valfri OMXS30-aktie och sedan dela 50 miljoner med den siffran. Skulle man idag ha köpt Volvo B så hade det blivit ca 4,6 miljoner aktier att köpa. De senaste fem dagarna har antalet omsatta aktier varit i snitt 18 miljoner. Sedan är det inte förbjudet att sprida köp eller försäljningar över några dagar…

Jag får ändå ge kritikerna rätt i att AP-fonderna på sikt får svårt att uppnå en fungerande aktiv förvaltning, och det beror på att man är så handikappad av att inte kunna placera på enormt likvida marknader som råvaror och valutor. Här måste det till en förändring om vi inte ska fortsätta få se enstaka år som drastiskt urholkar värdet av våra pensionsbuffertar.

Avslutningsvis noterar jag att egentligen ingen kritiserar AP-fonderna för deras insatser under 2008. Tycker verkligen alla att ett tapp på -24% på ett år är acceptabelt? Eller att sammantaget visa en årlig avkastning på 1,6% (inflationsjusterat) mellan 2001 till mitten av 2008 enligt SvD ? Har ni läst på AP-fondernas hemsidor och tagit del av deras avancerade portföljmodeller. Mycket skrik för lite ull i mina ögon, men enligt finansteorin så är det tydligen ett helt ok resultat. Jag köper inte det, lika lite som jag köper dålig utveckling i fonder. I vanliga aktiefonder finns dock en rejäl begränsning i att de alltid måste ligga fullinvesterade i aktier. AP-fonderna har inte den hämskon och borde klara sig betydligt bättre. Men kanske beror den uteblivna kritiken på att så många är itutade att aktier på sikt alltid går upp och att det gäller att se saker långsiktigt för att lyckas. Dessutom vet väl alltid finansproffsen bäst… Tyvärr så får ett enskilt dåligt år en stor inverkan på pensionssystemet. Dessutom krävs det en rejäl uppgång för att kompensera för att man tappat en fjärdedel av kapitalet. Det kan alltså dröja ett tag innan buffertstabiliteten är tillbaka.

Annonser

3 thoughts on “Kapitalförvaltning och sunt förnuft

  1. Ping: Se och lär, AP-fonderna! « Onsdagsfonden

  2. Ping: Man får leken tåla, Mats Odell « Onsdagsfonden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s