Långsiktighetens altare

Är aktieplaceringar avsedda att vara långsiktiga, och framför allt till för att se till att företag får tillgång till riskkapital och därmed gynnar samhällsutvecklingen? Eller är de till för att ge placeraren god avkastning, och ska köpas/säljas på ett sätt som skapar det? För min del är svaret givet, jag är intresserad av att få en god utveckling på mitt kapital. Hade jag haft riktigt mycket pengar så hade jag säkert varit intresserad av att äga en större del av ett eller flera bolag, och kunna påverka styrningen. Men nu är det mina pengar för drömmar och projekt som ligger inom en horisont av 5-15 år det handlar om, och då är jag mig själv närmast.

Cristoffer, på den välskrivna och initerade bloggen Life of a Stockman, kommenterade mitt inlägg om Cecilia Aronssons artikel på Veckans Affärer. Han understryker att det viktigaste med aktier inte är handeln utan att det primärt handlar om att finansiera företag. Jag vet inte om jag är beredd att hålla med, prissättningen i sig har en stor betydelse vid t.ex. företagsköp. Dessutom förvaltas ett ansenligt antal tusentals miljarder världen över i fonder, vars utveckling styrs av aktiekurserna. Men det är inte detta som är det viktiga, det är istället frågan om kortsiktigheten i aktieplaceringar ger negativa effekter för samhällsutvecklingen. Naturligtvis är det inte så. Det företag som behöver riskkapital från börsen kan få det från många olika håll. Pengar ser inte olika ut, eller har olika moraliskt värde bara för att de kommer från en kort- eller långsiktig placerare. Om man har ett attraktivt prospekt, kan presentera spännande framtidsvisioner, står inför en turn-around eller på annat sätt locka in pengar så får bolaget framgång. Här är det snarast en fördel att det finns gott om kortsiktiga placerare, som kan tänka sig att teckna i en emission, sälja med förhoppningsvis vinst och sedan delta i en ny nyemission.

Ändå så sätter sig företrädare för långsiktiga aktieplacerare gärna på piedestal och framhäver hur mycket mer de bidrar till långsiktiga värden. Citatet från Cristoffers artikel är talande:

”Om inte ex. Ericsson hade haft ansvarstagande aktieägare 2002 när bolaget var i en akut krissituation så hade företaget gått omkull, det hade varken varit bra för Sverige, anställda, samhällsekonomin eller aktieägarna. En ”liten” summa pengar kunde rädda företaget vilket säkerligen gynnat de flesta intressenter så här i efterhand. Situationer som Ericssons 2002 kommer i denna lågkonjunktur bli ganska vanligt kan jag tro, många företag kommer behöva omfinansiera sig med mer eget kapital och det är verkligen inte så lätt som att presentera ett attraktivt prospekt.”

En ansvarstagande aktieägare är en långsiktig aktieägare alltså… Jag vet rätt många som satsade pengar i Ericssons nyemission för att man såg en god möjlighet att tjäna bra med pengar på ett par års sikt. De tänkte nog inte i första hand på Ericssons väl och ve, även om de naturligtvis ville att det skulle gå bra för företaget så att de tjänade på en stigande aktiekurs. Men oavsett vilket så deltog de i räddningsaktionen, precis lika ansvarstagande som en långsiktig ägare. Det är klart att det inte är lätt att få in kapital i en nyemission, du ber ju om pengar som ska riskeras i en verksamhet du inte styr över. Men klarar du inte att få fram ett attraktivt prospekt är du rökt.

Vad jag försöker få fram är att jag har svårt att se motsättningen mellan att söka god avkastning genom aktiv förvaltning och företagens behov av riskkapital. En marknad som sätter bästa möjliga marknadsvärde, och med många aktörer som kan tänka sig att satsa i flera företag borde vara gynnsamt för samhällsutvecklingen, även om det inbegriper att man säljer aktier titt som tätt.

Annonser

3 thoughts on “Långsiktighetens altare

  1. Jag kan hålla med om att det viktigaste med aktier inte är handeln utan att det primärt handlar om att finansiera företag. Men för att kapitalförsörjningen ska fungera tillräckligt bra krävs det att andrahandsmarknaden fungerar smidigt. Att försvåra kortsiktig handel skrämmer iväg en del av det potentiella riskkapital. Det gynnar ingen, allra minst företagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s