Blankarnas fiasko

Dagens Industri redovisar en undersökning om ”blankarnas” val av aktier och drar slutsatsen att de är ena klåpare som till största delen väljer fel aktier att blanka. Att titta på utfallet av en riktig vadslagningstävling som att agera i en rapportperiod innebär är naturligtvis att avgränsa undersökningen mer än lovligt, men ger underlag till säljande rubriker. DagensPS var till exempel inte sena att ta upp nyheten: att ge sig på blankare uppskattas ju av många i läsekretsen.

Att gå kort är lika naturligt som att gå lång. Det innebär inte att man är en större spekulant eller att man ingår i någon slags konspiratorisk klubb, utan helt enkelt att man har en modell som visar att en aktie har större sannolikhet att gå ned än upp. Givetvis förstår man att många placerare inte uppskattar en nedgång och gärna söker syndabockar. Men prissättningen styrs av psykologi, och om aktörernas samlade förväntningar indikerar ett lägre värde så går kursen nedåt. Ibland finns det tydliga anledningar, som dåliga rapporter eller negativa branschnyheter, men oftast är det en så kallad sentimentförändring, vilket är fikonspråk för att marknadspsykologin har ändrat värderingen av en aktie, bransch eller hel marknad.

Du som köper en aktie inför en rapport tar en lika stor risk som den som blankar. Tillämpar du någon form av stoploss så har du begränsat den risken, även om kursrörelsen kan bli kraftig och leda till lite större risk att du får acceptera sämre kurs än stoploss, så kallat slippage. Äger du en aktie som går ned är det meningslöst att skylla på blankare. Det är inte alla andra som går i otakt, det är du. Improvise, adapt and overcome som Clintan säger. Jag har tidigare tagit upp min inställning till blankning och gillar den kommentar jag fick till det inlägget av Peter Eek på Fria Nyheter:

Att tjäna pengar på blankning kan ses som lön för risken blankaren tar för att hindra kurser från att gå till bubbelnivåer. Denna tjänst hindrar också småsparare från att råka gå in i aktier på verklige bubbelnivåer. Tänk om blankarna varit mer aktiva i Ericsson innan 2000-2002. Då hade många sluppit köpa högt och sälja lågt.

Att det skulle finnas blankarklubbar som gemensamt pressar ned en kurs under fair value i oskyldiga bolag är helt befängt:

1.Jag har aldrig sett någon sådan klubb, än mindre varit med
2.Hur tänker man sig att blankarklubben ska köpa tillbaka aktierna utan att driva upp kursen igen? Vem i klubben får köpa billigast?
3.Varför skulle någon vilja ta en sån risk, som blankning innebär, om aktien inte är felvärderad, när det finns så många andra aktier där redovisningen är felaktig, affärmodellen trasig eller värderingen helt enkelt bara för hög pga t.ex. ryktesspridning och budspek? 

Att blanka bidrar till en effektivare marknad, och är viktigt för att undvika bubblor. Väldigt få angriper en uppblåst kursrusning, då är det helt rätt att gå ”all-in” och gärna med full belåning. Men i en nedgång så är kursminskningarna helt plötsligt onaturliga och styrs av ”blankarmaffian”… Som framgångsrik placerare är en av de viktigaste lektionerna att det är du och ingen annan som har ansvaret för vad du gör respektive inte gör.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s