Mer om position sizing

En av de mest underskattade delarna i en placeringsstrategi är position sizing. En som alltid understryker hur viktigt det är att svara på frågan hur mycket man ska satsa är Van Tharp, som jag refererat till flera gånger. När det gäller position sizing är han en frontfigur i tradingvärlden. Nu har han släppt en ny bok, Definitive Guide to Position Sizing. Det lär bli en djupdykning i ämnet och jag har naturligtvis beställt den. Priset är, som alltid när det gäller Van Tharp, rätt högt. För den som är intresserad av ämnet återkommer jag om någon månad med en recension.

Läs gärna Van Tharps ”säljbrev” om sin nya bok, där han förklarar varför han anser att man ska lägga så stor vikt vid position sizing: http://www.iitm.com/Definitive-Guide-to-Position-Sizing.htm

För mig blev studierna av position sizing och skifte av fokus från vinstprocent till risk och mål en vändpunkt i tradingen, på ett mycket positivt sätt. Jag rekommenderar verkligen att lägga ned en del av den tid du vanligen avsätter till aktieanalyser och köpbeslut på dessa områden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

5 thoughts on “Mer om position sizing

  1. Jag tycker att det är lämpligt att dela in portföljen i fyra eller fem värdemässigt lika stora delar. Från att vara helt likvid investerar man en del i taget och med kravet att den senaste delen måste ha avancerat några procent. Har den inte det avvaktar man eller säljer och börjar om.

    Stiger första delen investerar man i en ny position med den andra osv.

    Tanken är att man ”aldrig” ska förlora mer än sin stopploss på 1/5 (eller 1/4) av portföljvärdet. Sitter man sedan fullinvesterad i fem lika stora positioner och börsen fortsätter att trenda upp är jag inte främmande för att belåna till en ny lika stor position (ny del). Samtidigt ökar jag då per automatik diversifieringen från fem till sex bolag och sänker därmed risken en aning vilket är önskvärt i en belåningssituation.

    I förlängningen riskerar man alltså (i normalfallet) inget annat än orealiserade (korta?) vinster. I praktiken innebär detta att istället för att periodisera köpen i tiden, ”periodiserar” man köpen i procent. I en riktig BULL-situation blir man därför fullinvesterad på kortare tid, vilket också är önskvärt.

    Backar börsen blir man successivt utstoppad ur sina positioner. Hittar man inga lämpliga placeringsalternativ blir dessa delar cash-positioner – den enda position som jag tycker att man kan ha flera av samtidigt.

    Ja, detta är inte Van Tharp kanske men den som är välvillig kan se det som en vidareutveckling.

  2. Ingen har förstås det optimala svaret på hur man bäst utnyttjar sitt kapital, så dina och Van Tharps tankar är lika intressanta! 🙂

    Jag gillar konceptet med att du satsar mer ju större framgång du får. En anti-martingalestrategi som ger grundförutsättningen för att lyckas. Däremot är jag mer tveksam till att dela in portföljen i fasta delar. Olika aktier skiljer sig ju åt i pris, volatilitet och marknadskorrelation. Att köpa Ericsson för samma pengamängd som Astra är att ignorera dessa skillnader.

    Min bedömning är att det är bättre att beräkna storleken på den position du tar efter risk eller volatilitet. Ett vanligt sätt är att sätta en maxgräns på 1-3% av portföljvärdet för en position och sedan beräkna risken som avståndet mellan ingångskurs och första stoploss. På det sättet får du också effekten att du kan ta större positioner i takt med att portföljen ökar i värde.

    I Onsdagsfonden tillämpar jag denna teknik, men i och med att mina stoploss beräknas efter instrumentets volatilitet får jag också med finessen att varje position varierar efter hur mycket instrumentet rör sig. Volatilitet är ju ett mått på osäkerhetsgrad, så ju osäkrare marknad, desto mindre position.

  3. Att bedömma storleken på en position efter volatilitet är säkert bra. Men jag tycker att det är svårt att göra det utan att riskera ”curve fitting”, dvs optimering.

    Jag strävar i huvudsak efter indikatorer som är generella eftersom man inte kan optimera dem. Därför delar jag portföljen i lika delar.

    Men jag håller i princip med om att olika aktier har olika rörelsemönster (kanske för att de attraherar olika typer av köpare).

  4. Jag är med på att optimering i stort sett alltid är av ondo. Och förvisso har jag ju två variabler med som styr beräkningen av risken och därmed insatsen: koefficienten som jag multiplicerar marknadsbruset (volatiliteten) med, och periodlängden jag mäter bruset med. Men koefficenten håller jag konstant, och periodlängden är anpassad till hur länge jag brukar hålla positioner, så jag har inte optimerat dem.

  5. Ping: The definitive guide to position sizing « Onsdagsfonden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s