Fortsatt stiltje?

Aktiviteten på bloggen har tyvärr fortsatt att utebli, men jag jobbar på i det tysta!  Tiden räcker dock inte till att fortsätta att driva det omfattande fondprojekt jag kört mer än ett år nu. Därför har jag valt att prioritera Onsdagsfonden Sundry, som är den fond jag placerar ”på riktigt”. Jag vill dessutom kunna lägga mer kraft åt inlägg, debatt och strategiutveckling. Därför kommer jag att lägga de övriga fonderna på is tillsvidare. Efter helgen lovar jag att alla siffror ska vara uppdaterade på bloggen, och inom kort kommer ett längre inlägg om diversifiering, med vilket jag arbetat en hel del i sommar.

Onsdagsfonden lever!

Även om man kan tro motsatsen när man beaktarinläggsfrekvensen så lever Onsdagsfonden i allra högsta grad. Flaggskeppet Sundry har mått mycket bra av de senaste strategiändringarna och har den senaste månaden gått upp med knappt fem procent. I jämförelse med OMXS30 eller RTS (Ryssland) så är det inte mycket att hänga i julgranen, men återigen så är målet att uppnå en god avkastning oavsett börsklimat, inte att i varje läge slå index.

Det är säkerligen många som tycker att vårens börsuppgång känns riktigt fin, och undrar vad allt negativt snack om aktier och aktiefonder egentligen handlade om. Ett antal förbannar nog sin senfärdighet och undrar om man vågar gå in på börsen nu. Att poängtera vikten av placeringsstrategi när allt man köper bara stiger i värde är mer utmanande, men inte mindre stimulerande. Budskapet är fortfarande att en vettigt utformad placeringsstrategi låter dig placera i både perioder av börsuppgång som nedgång, utan att du behöver ha den perfekta timingen. Du skyddar ditt kapital genom att avsluta innehav som utvecklas svagt, och satsar på ett sätt som är effektivt och riskkontrollerat. Därigenom får du en jämnare värdeutveckling och vet alltid vad du ska göra med din portfölj när kurserna rör sig.

Vad Onsdagsfonderna är bra för, när ett månadssparande i Avanza Zero (se Benchmark i Fondresultat) visat sig gå bättre efter börsvändningen? Jo, poängen är inte att tävla om högst avkastning utan om hanteringen av kapitalet. Onsdagsfonden Benchmark hade som värst tappat nästan 40% av värdet. Att behöva eller vilja sälja i det läget hade inte varit roligt. Onsdagsfonderna OMX och Sundry har, trots en knackig period strax efter nyår, aldrig varit nere med mer än 8% sedan start. 

Nu kommer en del att använda långsiktigheten som argument och att det senaste året styrker testen om att aktier är för långsktigt sparande och då ger bra avkastning. Men för det första så är det långt ifrån säkert att vi sett den sista stora nedgångsvågen detta år. För det andra så visar höstens utveckling att det finns perioder på börsen som snabbt kan erodera kapitalet allvarligt, med 50% eller mer. Även om man sparat långsiktigt i 10-15 år så hade man fått en usel avkastning om man då behövt eller velat sälja. Att skjuta upp försäljningen kan ha inneburit att man inte kunde ta den där chansen till drömprojekt eller göra den där resan nu, eller i värsta fall att man får en sämre pension än vad man tänkt. Att börsen vänder någon gång är ju klart, men det är alltid en chansning att gissa om timingen för det, och det är inte heller alltid man har tiden att vänta ut en vändning.

Avslutningsvis så jobbar jag för att komma tillbaka till en mer normal inläggsfrekvens, och jag har också en månadsredovisning för April att göra. Det är lite spännande saker på gång i själva ”fondutbudet” och placeringsstrategierna för fonderna utöver OMX och Sundry, och det ska jag återkomma till inom kort.

Happy days are here again!

Börserna tog ett rejält kliv uppåt förra veckan och OMXS30-index handlas nu på nivåer som vi inte sett sedan i höstas. Den konsolidering som indexet befunnit sig i de senaste månaderna har brutits och många tecken pekar på börsuppgång framöver. En stor éloge till Peter Eek på Fria Nyheter som tidigt flaggade för en uppgång, baserat på sedvanligt god och skarp analys.

För onsdagsfonderna innebär börsuppgången inte mer än att sannolikheten för långa positioner nu blivit betydligt större. Det viktigaste är fortfarande mer uthålliga trendrörelser. Jag känner ingen som helst stress över att missa eventuella ”tåg”, för med min anti-Martingale-baserade placeringsstrategi har jag goda möjligheter att snabbt utnyttja en positiv trend. Det är inga problem med att missa de första 10-20% av en uppgång om man kan utnyttja 20-30% till över en längre tid. I en sund trend har man ju då dessutom bättre odds för att positionerna utvecklas väl, vilket ökar kapitalet och man får möjlighet att satsa ännu mer. Det är den goda spiralen man vill åt som trendföljare.

De dåliga resultaten för flera av onsdagsfonderna har jag analyserat. Så objektivt som möjligt har jag vänt ut och in på placeringsstrategierna för att få fram vad som felat. Att bara skylla på dåliga marknadsförhållanden går inte, även om alla fonder kommer i svackor.  Mina regler för position sizing, stoploss och exits bedömer jag fortfarande vara av allra högsta klass. Det som jag kommit fram till satt käppar i hjulet är hör och häpna entryreglerna. Jag som hävdat att själva beslutet om köp och sälj är det minst viktiga har hårdhänt fått empiriska resultat som pekar på att det i vart fall är lika viktig att ha en god entrysignal som att ha de andra reglerna genomtänkta. Naturligtvs har jag vetat detta, men jag får ändå vara självkritisk och erkänna att jag inte gjort jobbet fullt ut. De entrysignaler jag skapat har stämt för dåligt med den övriga placeringsstrategin. Framför allt har det varit obalans mellan fondernas kortsiktiga profil och entrygeneratorns inslag av långsiktig trendidentifiering. Därför har det blivit för många förlustaffärer i tider av otydliga trendlägen.

Nu har jag en förbättrad entrysignal på plats för Onsdagsfonden Sundry och OMX. Resultaten är mycket uppmuntrande på denna korta tid, och då tänker jag inte i första hand på plus/minus i fondvärdet utan på hur signaler genererats och ordrar genomförts. Nu är dessa fonder komplett designade för sin kortsiktiga natur. Det handlar inte om att övergå till teknisk komplicerade algoritmer utan om att designa en entrygenerator som är i harmoni med övriga delar. Jag har tidigare beskrivit en placeringsstrategi som ett reglersystem, där man stoppar in en signal (entrygenerator) och sedan behandlar den så att utresultatet håller den nivå och jämnhet som behövs för att nå det långsiktiga avkastningsmålet. Med ett bra reglersystem, där man kapar förluster och låter vinsterna växa samtidigt som man klarar av tillfälliga störningar i prisutvecklingen, kan man klara målet även med en insignal av relativ låg kvalitet. Men stoppar man in skräp så får man ut skräp oavsett hur bra reglersystem man har!

Även för Onsdagsfonderna Exakt, Avanza och PPM blir det ändringar av entrygeneratorerna. Det blir en design som passar dessa fonders mer långsiktiga natur. Jag återkommer inom kort med beskrivning.

Att driva Onsdagsfonden har varit en väldigt rolig och synnerligen nyttig erfarenhet. Man får en viss känsla av hur resultatutvecklingen påverkar en som person och framför tränar det förmågan att hålla fokus när man publicerar resultaten öppet. Utvecklingen som sådan har nog inte fört mig längre fram tilll visionen att starta en fond, men placeringsstrategier är ett område som man aldrig uppnår det perfekta resultatet i. Det krävs ödmjukhet och förståelse för att förbättringsarbetet inte är enstaka insatser utan tvärtom en ständigt pågående process. Självklart måste man visa en bra utveckling för att kunna attrahera kapital. Nu har jag hållit på i tio månader och fått ändra en del av de ursprungliga strategierna. Min tro och förhoppning är att grunden nu är lagd för en positiv utveckling. Det hade varit bättre att starta Onsdagsfonden i detta läge, men å andra sidan undrar jag om jag hade nått fram till detta resultat så snabbt utan den nerv och den återkoppling jag fått tack vare bloggen.

Misstag är en del av livet, det som skiljer en vinnare från en förlorare är hur man lär sig av dem. Jag hoppas att jag gjort läxan och stävar vidare med Onsdagsfonden med stor tillförsikt för framtiden.

VA-utmaningen: första uppföljningen

Som ni kanske noterat så driver jag en utmaning mot Veckans Affärers portföljförslag, som publicerades i december.  Tanken är att på ett lekfullt sätt visa vad riskhantering i form av stoploss, vinstexits och position sizing kan bidra med i en långsiktigt aktieportfölj. Det har ännu inte gått mer än tre månader sedan portföljerna och utmaningen startade. Utvecklingen har dock varit dramatisk med en fortsatt turbulent tid på börsen där OMXS30 har backat med -9,6% sedan starten. VA:s låg- och medelriskportföljer har klarat sig hyggligt i jämförelse, medan högriskportföljen har utvecklats till en riktigt rysare med -30%.

Onsdagsvarianterna av portföljerna har alla slagit VA-portföljerna, vilket de förstås ska göra när kurserna backat. Jag investerade ju bara hälften av kapitalet i aktierna och satte andra halvan i räntefond. Men det är ändå påtagligt vilken skillnad det blivit för högriskfonderna, där onsdagsfonden begränsat nedgången till -9%. Huvudorsaken är disciplinerat användande av stop loss, där jag avyttrat aktier som backat mer än tillåtet. Den minnesgode kommer ihåg att jag använder stop loss 25% från ingångkurs och låter den sedan glida med kursen.

Det är ett väldigt tydligt exempel på hur riskhantering kan skydda kapitalet när marknaden går en emot.  Naturligtvis kommer onsdagsportföljerna att halka efter till att börja med om/när kurserna stiger. Men det är en viss uppförsbacke att starta från -30% jämfört med -9%. Onsdagsportföljerna har också möjlighet att återköpa aktierna när en positiv trend etablerats. Att placera mer när utvecklingen går en i händerna är en god anti-Martingalestrategi till skillnad från att satsa tyngre ju sämre det går.

På tre månaders utveckling ska man naturligtvis inte dra för stora växlar. Veckans Affärer förefaller ändå ha fått lite kalla fötter av den brutala nedgången för högriskportföljen, och har nyligen lanserat en ny VA-portfölj med aktiv förvaltning. Här ska aktier säljas när en viss vinst uppnåtts eller när kurserna går för mycket i fel riktning.  VA anstränger sig för att framhålla att det är långsiktighet som gäller och att man naturligtvis inte ska blanka. Som om det skulle finnas något motsatsförhållande mellan långsiktighet och aktiv förvaltning, men en del har ju den åsikten att så fort man avyttrat en position så har man förlorat sin långsiktiga inriktning. Vad långsiktigheten isolerat ska nytta till är inte så lätt att få svar på av förespråkarna, mer än att ”aktier alltid går upp på sikt” eller att ”spekulation är fult”. Säg det till den som investerade 100.000 för tio år sedan och idag fått se värdet backa eller i bästa fall stått still tack vare utdelningar och bra aktieval. Precis som vilken spekulant som helst är nog denne placerare besviken över den uteblivna värdetillväxten.

Det ska bli spännande att följa Veckans Affärers aktiva portfölj. Det har ju börjat bra och portföljen slår index rejält, vilket är det utsatta målet. Så länge man avhänder sig möjligheten att agera i tider av negativ trend så är det svårt att nå absolut avkastning. Rubrikmässigt har den aktiva portföljen förståeligt nog varit mer attraktiv att följa upp än det famösa valet av Swedbank, WSIB och MTG.  Tråkigt nog berör portföljbeskrivningen inte med ett ord position sizing, alltså hur mycket som satsas i varje aktie. Det hade varit en extra krydda att diskutera och följa upp. Angenämt hade också varit att få regelverk och nivåer för stop loss och vinstexits tydligt redovisade , det hade gjort portföljen  mer transparent och lätt att följa, analysera och tillämpa.

Fjällsemester

Bloggen går lite på sparlåga för närvarande, och anledningen är att jag är på fjällsemester. Jag trodde att det skulle finnas tid och ork till att skriva inlägg om kvällarna, men så visade sig inte vara fallet. Kanske är det åldern som gör sig påmind, eller det faktum att man numera far på semester med småbarn som kräver sin uppmärksamhet!

Hur som helst så förvaltar jag förstås fonderna och VA-utmaningen, även om uppdateringarna ibland får någon dags eftersläpning. Jag återkommer till vardagen nästa vecka.

Portföljuppdateringar

Då Onsdagsfonderna numera kan få signaler om att ta position i stort sett ”när som helst” ser jag liten anledning till att tynga ned bloggen med inlägg om förändringar i portföljerna. Aktuellt innehav finns ju alltid redovisat i Fondresultat. I konsekvens namn kommer jag inte heller att redovisa varje förändring i VA-utmaningen i separata inlägg. 

Om du vill få information om kommande transaktioner, eller kanske har aktier, råvaror eller index som du skulle vilja följa med Onsdagsfondens trendindikator eller placeringsstrategi är du varmt välkommen att kontakta mig. Jag kan mycket väl tänka mig att sätta upp en maillista för det syftet, helt icke-kommersiellt förstås!

Jag tar också tacksamt emot andra synpunkter på information som du skulle vilja se mer av på bloggen.

hipshot(at)onsdagsfonden(punkt)se

Istället för på en onsdag

Precis som med allt annat i livet gäller det att ständigt vara ödmjuk inför uppgiften och anpassa sig efter omvärlden och utvecklingen när man arbetar med placeringsstrategier. Under den tid Onsdagsfonden varit igång har jag gjort mindre justeringar av framför allt metoder för position sizing, stop loss och exits. Dessa förändringar har gjort strategierna mer robusta. Nu är turen kommen till den del av strategin som jag vanligtvis brukar kalla den minst viktiga, nämligen setup och entry. Det handlar alltså om reglerna för när nya positioner ska tas.

Från början var min utgångspunkt att visa att entrysignalen kan vara mycket enkel, bara man tar hänsyn till den underliggande trenden. Det är en ansats som håller fortfarande, men jag har den senaste tiden fått bevis för att metoden att ta position på onsdagar, inte passar in på ett riktigt bra sätt med de övriga komponenterna i placeringsstrategin. Konkret är det så att mina entrybeslut inte tar den hänsyn till prisutvecklingen som till exempel stop loss gör. Särskilt tydligt har det blivit för Onsdagsfonden Exakt, där månadsvisa placeringar kunnat hamna på utkanten av starka rekylrörelser.

Jag kommer därför att förändra Onsdagsfondernas placeringsstrategier enligt nedanstående. Det är vare sig stora eller dramatiska förändringar i sig, utan justeringar. Jag förväntar mig definitivt inte att resultatet helt plötsligt ska bli så mycket bättre, utan siktar precis som vid tidigare förändringar på att få ihop helheten på ett mer konsekvent sätt. En effekt av förändringen som är oundviklig är dock ett grundskott mot bloggens identitet. Onsdagsfonden blir ju lite obsolet nu när positioner inte tas strikt på onsdagar utan initieras av prisutvecklingen. Jag väljer tillsvidare att behålla namnet. För det första har jag inget bättre namn just nu, för det andra så är Onsdagsfonden en etikett som fortfarande håller när det gäller poängen att köp/sälj-beslutet är det minst viktiga. För det tredje så är ju bloggens identitet hyggligt inarbetad. Och slutligen, för det fjärde, så vill jag undvika att ändra namn efter placeringsstrategin… Jag ser inte några omvälvande förändringar inom överskådlig tid, men om anledning därtill skulle dyka upp vill jag slippa att behöva ändra bloggens namn igen.

Förändringar av placeringsstrategierna

Till pudelns kärna då! Jag inför med omedelbar verkan en entrysignal som triggas av rekyler i prisutvecklingen istället för en kalenderdag. Helt enkelt så siktar jag på att ta position i en marknad som har en tydlig trend, men där priset rekylerar en kortare tid för att sedan återta rörelsen i trendens riktning. Syftet med ändringen är att förbättra resultatet för varje position, mätt som medelvärde, genom att komma in med något bättre timing. Jag uppnår troligen inte bättre träffsäkerhet, men följer priskurvan på ett vettigare sätt. Konceptet om att utnyttja rekyler för att ta position i en befintlig trend är lika gammalt som trendföljning i sig. Problemet har varit att hitta ett sätt att identifiera rekyler. Jag har tidigare kommit fram till att det är svårt och att man lika gärna kan använda en mer slumpmässig entrysignal, så länge man respekterar trenden. Men tiden med Onsdagsfonden, som inneburit ett fullskaligt test av min trendindikator, visar tydligt att det finns ett värde i att även använda den som en rekylindikator. Antalet signaler som kommer att genereras kommer enligt min analys minska något, vilket är negativt för avkastningspotentialen. Jag bedömer dock att den förbättrade entrytimingen kommer att kompensera för det.

Det känns viktigt att understryka att det enda dramatiska med förändringarna har med bloggens namn att göra!   Grundfilosofin är fortfarande trendföljande, aktiv förvaltning, där jag tar positioner i trendens riktning och ökar dem när marknaden går i rätt riktning.

För fonderna innebär förändringarna följande:

Onsdagsfonden OMX och Onsdagsfonden Sundry

Ny position är aktuell när trendindikatorn visar avslutad rekyl i dagsdiagram. Det kan inträffa vilken dag som helst givet att trenden är entydig i både dags- och veckodiagram (som tidigare). Position införskaffas när kursen är högre/lägre än stängningskurs vid entrysignal, beroende på lång/kort position

Ny position tas också om trendindikatorn i veckodigrammet visar omslag till ny trend. Denna signal kan endast genereras efter avslutad marknadsvecka, och eventuellt ny position kommer då att tas efterföljande vecka, när kursen är högre/lägre än för föregående veckas stängningskurs, beroende på lång/kort position.

Onsdagsfonden Avanza, Onsdagsfonden Exakt och Onsdagsfonden PPM

Ny position är aktuell  när trendindikatorn visar avslutad rekyl eller omslag till ny trend i veckodiagram. Denna signal kan endast genereras efter avslutad marknadsvecka, och eventuellt ny position kommer då att tas efterföljande vecka, när kursen är högre/lägre än för föregående veckas stängningskurs, beroende på lång/kort position.

Hur mycket är långsiktigt?

Med långsiktigt sparande skulle jag för min del säga 10 år, om jag då undantar pensionssparande och bostadinvesteringar som ju är en särart av långsiktighet. Aktiespararna beskriver i sin artikel om avkastningar för olika sparformer utfall på mer än 60 år (1945-2008), och får då fram att aktier gett en årlig avkastning på i snitt 12%. Det är en stark siffra, men också en väldigt lång sikt som inget normalt sparande kan antas ha. Problemet med långsiktighet är ju att avkastningen kan svänga ordentligt över tiden, och att man kan ha otur med sin timing när man vill använda sina sparade slantar. Sparar man på 20 års sikt eller mer blir detta problem mindre och mindre, men för de som har en tidshorisont som jag kan ett passivt innehav råka riktigt illa ut om man har otur. Och även för de som sparar regelbundet på lång sikt kan branta prisrörelser erodera en stor del av värdeökningen. Därför driver jag så hårt linjen att man ska aktivt förvalta sitt kapital för att både utnyttja det effektivt och skydda det.

Men kanske tillhör jag en minoritet i placerarkollektivet? Flertalet kanske placerar/sparar på riktigt lång sikt och är trygga med en köp-och-behåll-strategi. Det vore intressant att få en uppfattning om detta genom en enkel undersökning i bloggens läsekrets. Delta därför gärna i omröstningen om vilken tidshorisont du har för dina långsiktiga placeringar och ditt sparande. För enkelhets skull så bortser vi från pensionssparande och bostadsinvesteringar, och fokuserar på det sparande du har för att realisera drömmar och projekt längre fram i livet.

Marknadstrender

Jag har legat efter en del med att uppdatera marknadstrenderna enligt trendinidkatorn men nu är det åtgärdat. Man kan konstatera att trots en uppgång på både börs- och råvarumarknader så visar trendindikatorn att de allra flesta marknaderna fortsatt är i en negativ trend.

Trendindikatorn i veckodata är givetvis trögrörlig, vilket är precis vad jag vill för att ha den som trendfilter eller setup. Jag tar ju bara positioner i samma riktning som trenden. Under perioder kommer marknaden att kunna rekylera kraftigt eller t.o.m. att etablera en ny trend innan trendindikatorn påverkas. Därmed blir det en eftersläpning, som jag anser är till fördel. Det blir mitt verktyg för att fokusera på huvudrörelserna i trender, och inte ödsla tid på att hitta bottnar och toppar.

DN publicerar idag en artikel med resultatet av de aktietips som läsekretsen skickat in. Ett talande exempel på vad den stora massan anser har störst betydelse för placeringar, nämligen val av aktie och timing. Vill man se aktiemarknaden som ett lotteri så går det förstås bra. Men då får man vara beredd på att man utsätter sig för hög risk och förlitar sig på slumpen. Det är troligen denna inställning som ligger till grund för att så många gör ett enstaka fondval i PPM eller annat sparande och sedan vänder ryggen åt det hela för att jubla eller förfasas när årssammandraget kommer. Går det bra är man kung, går det dåligt är marknaden irrationell. Eller är det kanske så att man tycker att marknaden är obegriplig och att det inte spelar någon roll hur man placerar, det blir som det blir? Då skulle jag vilja föreslå en kor titt på nedanstående bild. Där finns Onsdagsfondens trendindikator i all sin enkelhet. Blått är upp, rött är ned och grönt är neutralt. Hur känns möjligheten att tima sina köp baserat på den?

OMX med trendindikatorn i veckodiagram

Trender är ett faktum på börser och andra finansiella marknader. Även den mest ”hardcore” värdeinvesterare är beroende av trender, för hur ska han/hon annars kunna få njuta av den där kursuppgången som förefaller så oundviklig på längre sikt. Sedan är det en annan femma hur man kan utnyttja trender. De som försökt handla trendföljande på kort sikt har ofta drabbats av fenomenet att trender är lättast att se i efterhand. Men lyfter man blicken, från trender i minut eller timdata, till dags- ochveckodata så framstår bilden som mycket klarare, och det blir också mycket enklare att använda trenden för placeringar både på kortare och längre sikt.

Med ett enkelt trendfilter skulle vägen till en betydligt stabilare avkastning ligga öppen. Tar man sedan fram svaret på frågan om hur mycket man ska köpa för, och när man ska sälja så har man helt plötsligt fått en ”edge” på marknaden och åstadkommer det som ingen aktiefondsförvaltare förmår: stabil avkastning samtidigt som kapitalet skyddas.  Om detta borde det pratas mycket mer om på diverse ekonomiforum, men istället matas vi med topplistor, rekommendationer, förutsägelser om när det vänder etc. Å andra sidan har vi oss själva att skylla, så länge vi inte gör upp med våra mentala program att alltid ha rätt och dragning åt girighet. Dessa program masseras bäst av dagens fokus på expertips och våta drömmar om den där frimärksaktien som ska gå upp med 500% på ett halvår.

Nu startar 2009

Efter en lång och skön julledighet varvar jag nu sakteliga upp Onsdagsfonden igen. Alla fondresultat och VA-utmaningen är nu uppdaterade, och jag levererar en månadsuppföljning inom kort.

Läser i en artikel på DN av Hans Eriksson att det kanske är lika bra att strunta i aktiefonder helt och hållet ett tag. Börsens utveckling har ju visat att den gamla sanningen att aktier alltid ger mer på lång sikt inte är riktigt så sann. Men så har vi det här med den mänskliga egenskapen girighet och att alltid vilja ha rätt. Man vill känna att man köper på botten och framför allt vill man till varje pris inte missa en uppgång. Hans Erikssons råd blir, precis som många andras, att det är lämpligt att satsa i flera omgångar för den som vill placera på börsen. Särskilt i osäkra tider!

Men, som jag belyst tidigare är inte månadssparande eller stegvis sparande på andra sätt en särskilt utpräglad lågriskstrategi. Visst går det fint när man satsat pengar regelbundet och börsen väl vänder upp. Men vad händer om den skulle gå ned ett ”ben” till? Ett inte helt osannolikt scenario för 2009. Och framför allt, vilken uthållighet måste man ha för att uppnå break-even efter en längre tids nedgång?

Min syn är orubbat att en gedigen  placeringsstrategi, med aktiv förvaltning av innehaven, är det bästa sättet att förvalta sitt kapital. Man kommer inte alltid att nå bäst resultat och vara med i uppgångarna från början, men man ger sig själv makten över sitt kapital och låter inte marknaden enväldigt styra det på finansmarknadens stormiga hav.