Sprid dina risker

Ett av de vanligaste standardråden man får från banker och andra förståsigpåare när det gäller placeringar är att man ska sprida sina risker. När man ber om mer konkret exempel burkar det heta att man inte ska lägga alla ägg i samma korg. Mer ”precist” ska man se till att ha aktier från företag i olika branscher och välja fonder av olika typ. Huvudargumentet är att om en aktie/fond går knackigt så ska andra kunna gå bättre, och resultatet utjämnas. Den senaste förespråkaren är den före detta riksbankschefen Urban Bäckström, numera VD för Svenskt Näringsliv.

Inom området som behandlar konsten att sprida sina risker finns bland annat den moderna portföljteorin som introducerades av Nobelpristagaren i ekonomi, Harry Markowitz. Han visade att det, under vissa antaganden, finns portföljsammansättningar som ger ett optimalt förhållande mellan avkastning och risk och att fokus för en förvaltare bör ligga på att skapa portföljer som ligger nära dessa. Markowitz arbete har haft stor inverkan på finansindustrin, och många är de som försöker skapa den perfekta portföljen. Man ska dock hålla i minnet att det endast är en teori, som fungerar under antaganden, till exempel att marknader är effektiva. För privata placeringar finns det dock en viktig sak att ta till sig, och det är tankesättet att förvalta en portfölj istället för enskilda innehav. Genom att placera i olika marknader kan man uppnå diversifiering, vilket är vad konsten att sprida sina risker handlar om.

Att diversifiera är inte samma sak som att placera i 12 aktier istället för en, eller välja en stor bukett med olika fonder. Man måste titta på aktiernas/fondernas korrelation till varandra. Korrelation kan mätas med en så kallad korrelationskoefficient, vars värde kan vara mellan -1 och +1. Värdet anger hur mycket en aktie ”sackar” när en annan ”sickar”. Har två aktier en korrelationskoeeficient på nära +1 så har de rört sig ungefär lika mycket under valt tidsintervall. Är värdet -1 så har de rört sig åt helt motsatt håll. Ett värde på 0 innebär att aktierna har utvecklats helt oberoende av varandra. Ju närmare värdet är 0, desto bättre diversifiering till en portfölj. Men man måste förstås titta på alla marknader i portföljen. Aktie A kanske har låg korrelation till aktie B, men en hög till aktie F. Tidsperspektivet är också viktigt. Under enstaka dagar, veckor, månader kan marknader ha olika hög eller låg koppling till varandra. Jag rekommenderar att titta på korrelationskoefficienterna i veckoperspektiv och studera ”medelmönstret”, alltså att bortse från tillfälliga toppar/dalar. Att diskvalificera ett instrument för att det idag har en stark korrelation till ett annat papper i portföljen är i mina ögon onödigt, så länge som historiken visar att korrelationen normalt är svag. Det finns förvisso placeringsstrategier som tuffare försöker utnyttja aktuell korrelation, till exempelså kallad par-trading, där man köper ett papper och säljer ett annat. För min del känns det som en övertro på korrelationsberäkningar. Precis som aktiepriset så kommer korrelationen att fluktuera. Korrelationskoefficienten är ju ett derivat på priset; om det är svårt att förutsäga prisutvecklingen bör det rimligen vara än värre att prognostisera korrelationsutvecklingen.

Om man har satt samman en aktieportfölj med aktier som sinsemellan har låg korrelation så borde det ju vara frid och fröjd. Men om börsen dyker tenderar de flesta aktier att gå ned samfällt, det är mer kraften i fallet som skiljer. Man kan alltså få en mindre dålig utveckling, men sällan en positiv utveckling i en aktieportfölj under börsfall, oavsett korrelationsgrad. Det är då tanken om en portföljsammansättning med flera olika marknader som uppvisar låg korrelation känns vettig. Aktier, råvaror, räntor, valutor etc. rör sig ofta självständigt från varandra och här kan man hitta många instrument som uppvisar låg korrelation. Självklart finns det även här marknader som är starkt kopplade till varandra. Räntor påverkar valutor som kan påverka aktieindex och råvaror. Men möjligheten att få till en portfölj med låg korrelation är betydligt större än för en aktieportfölj, och då kan man också uppnå positiv avkastning fast börsen faller.

En trendföljande placeringsstrategi fungerar utmärkt i en portfölj, och det är ju vad Onsdagsfonden Sundry försöker visa. Det gäller dock att vara vaksam. Om man placerar i marknader som har en stark koppling till varandra (=hög korrelation) får man snabbt en risk som är mycket större än vad man tänkt sig. Placerar man i flera aktieindex kan det bli en väldigt fin resa när trenden pekar uppåt, men konsekvenserna kan bli dramatiska när börstrenden vänder ned. Och även om korrelationen skulle vara starkt negativ så kan risken bli stor. En trendföljare kan ju gå både lång och kort. Om man går lång i ett instrument och kort i ett annat, där korrelationskoefficienten är nära -1 blir resultat detsamma som om man hade gått lång i två marknader som rört sig precis likadant. Även om man riskerar max 1% av sitt kapital per position har man i verkligheten tagit en dubbelt så stor risk. För en trendföljare är det frestande att ha så många marknader som möjligt att utnyttja trender i, men riskhanteringen måste sättas i första rummet, annars kan konsekvenserna bli påtagliga.

Jag får självkritiskt erkänna att jag har brustit i diversifieringen för Onsdagsfonden Sundry. Antalet marknader har varit stort, men flera marknader har visat sig ha en hög korrelation, vilket bidragit till att värdeutvecklingen svängt för mycket. Under den senaste veckan har jag i detalj analyserat portföljmarknaderna och baserat på det gallrat bort ungefär hälften av dem. Resultatet är en portföljsammansättning som uppvisar en betydligt bättre korrelationsnivå. Denna förbättring är inom det enda område av placeringsstrategin som jag hittills inte förädlat: marknadsval. Nu känns placeringsstrategin komplett genomgången och jag ser fram mot den fortsatta utvecklingen. Även fortsättningsvis kommer jag att kritiskt granska och vidta åtgärder för att vässa strategin. Det är viktigt att se det som en pågående process, där man aldrig når det perfekta resultatet, men hela tiden försöker åstadkomma bättre prestanda. Viktigt att också hålla i minnet är att mätningen av korrelation endast är en konstruktion, och att man löpande måste uppdatera och utvärdera beräkningarna. Två instrument kan ju under en kort period ha en väldigt hög korrelation, för att senare sjunka tillbaka till i stort sett oberoende av varandra. Men det sunda förnuftet är som alltid användbart; lutar man sig tillbaka och funderar lite på möjliga kopplingar mellan marknader ser man rätt snart kombinationer man ska undvika.

• AUD/JPY
• Corn
• Cotton
• Eurodollar
• Live cattle
• High Grade Copper
• US Coffee
• US Natural Gas
• Rough rice
• US Sugar
• S&P500
• 10 year T-note
• GBP/USD

Fortsatt stiltje?

Aktiviteten på bloggen har tyvärr fortsatt att utebli, men jag jobbar på i det tysta!  Tiden räcker dock inte till att fortsätta att driva det omfattande fondprojekt jag kört mer än ett år nu. Därför har jag valt att prioritera Onsdagsfonden Sundry, som är den fond jag placerar ”på riktigt”. Jag vill dessutom kunna lägga mer kraft åt inlägg, debatt och strategiutveckling. Därför kommer jag att lägga de övriga fonderna på is tillsvidare. Efter helgen lovar jag att alla siffror ska vara uppdaterade på bloggen, och inom kort kommer ett längre inlägg om diversifiering, med vilket jag arbetat en hel del i sommar.

Livstecken mitt i sommaren

Nejdå, Onsdagsfonden har inte lagt ned, bara vilat lite på hanen…

Skämt åsido så har det var en hektisk period inför sommaren, men nu är det semester och tid över till det mesta. Onsdagsfonderna har fortsatt att tuffa på, och resultaten finns som vanligt att beskåda under Fondresultat. Siffrorna är uppdaterade, precis som för Marknadstrender.

Den förbättrade exitstrategin känns alldeles utmärkt. De stora skillnaderna och fördelarna:

• Jag kan ta positioner i fler marknader då min initiala risk sänkts (snävare stoploss). Det ger en stor fördel åt Onsdagsfonden Sundry, där diversifieringen nu får betecknas som utmärkt, med 10-15 marknader att handla på.
• Jag kan dra fördel av kursrusningar. Tidigare beräknade jag exits på stängningskurs, men nu beräknas exits från den högsta noteringen under innehavet. Det gör att jag inte drabbas fullt ut av eventuella rekyler utan tar hem vinster snabbare. Som vanligt har jag ofta mer än en position i samma marknad.

Jag är skyldig en månadsuppföljning för juni, men den får utgå då vi snart avverkat halva juli. Kort summering är att Onsdagsfonderna OMX och Sundry fortsatt att pendla 3-5% under nollstrecket. Onsdagsfonderna Avanza och Exakt ligger fortsatt still i båten, något som kanske en del finner märkligt. Men min långsiktiga trendindikator har ännu inte slagit om till upptrend för OMXS30, och trots den kraftiga börsuppgången i våras så har strategin räddat resultatet för Avanza genom att fonden endast haft likvida medel även under nedgången från juni 2008. Onsdagsfonden PPM tickar på uppåt, innehavet i räntefonden Simplicity Likviditet segar sig framåt under nuvarande ränteläge. Onsdagsfonden Benchmark, som gick lysande under börsuppgången har nu halkat efter och värdet pendlar kraftigt i takt med börsindex. Månadssparande kan kännas tryggt, men är definitivt inte ett säkert sätt att undvika stora värdesvängningar.

Seriösa alternativ till långsiktighet?

I en artikel i Veckans Affärer , som också refereras i Dagens PS skriver Per Olof Lindsten en betraktelse över aktier som investering och ger enligt ingressen knepen som gör dig till en börsvinnare. Efter att ha konstaterat att aktier gett en synnerligen medioker avkastning för den som placerade pengar på Stockholmsbörsen för 10 år sedan fortsätter Lindsten muntert med att beskriva hur den som år 1900 satte en miljon kronor  i svenska aktier och bara återinvesterat utdelningar idag kan ståta med 2 miljarder. 7% avkastning per år, det är verkligen inte fy skam. Problemet är väl kanske att placeringshorisonten fick bli 109 år…

Långsiktighetsfalangens största pedagogiska problem är att vårt vanligaste sparande inte spänner över hela livet, utan snarare 5, 10, 15 eller kanske 20 år. Med sådana tidsperspektiv blir det direkt farligt att förlita sig på aktiers avkastning i extremt långsiktiga tidsintervall. Sannolikheten att ett börsfall ska punktera dina placeringar med 50% minst en gång under ett normalt sparande är historiskt mycket hög. Och då krävs det en uppgång på 100% för att nå tillbaka igen, vilket kanske inte alltid är möjligt. Du kan ju ha velat ta ut pengarna kort efter att det stora raset inträffat. Men borde du då inte ha satt pengarna i säkrare placeringar när du har så kort tid kvar till dess att du vill ta ut dem? Det kan man tycka, men tänk om raset inträffade just innan det var två-tre år kvar till mitt tänkta uttag och jag inte hann växla över till räntefonder?

Sedan ställer Lindsten en viktig fråga:

”Men vad finns det egentligen för seriösa alternativ till att investera långsiktigt i aktier? Att köpa och sälja aktier kortsiktigt och försöka tajma upp- och nedgångarna är en mycket svår uppgift. Att pricka toppar och bottnar exakt är omöjligt. ”

Detta är den vanliga motståndslinjen bland förespråkare för långsiktigheten som den enda sanna vägen till framgångsrika aktieplaceringar. Att vara aktiv/kortsiktig med sina aktier innebär enligt dem bara att man ger sig in i ett spel man inte kan vinna, där man alltför ofta köper på toppen och säljer på botten.  Lindsten tar diskussionen vidare:

”Men det finns också något mellanting. Att vara långsiktig behöver inte betyda att man alltid, i alla lägen ska vara fullinvesterad på börsen, utan att man disciplinerat också realiserar vinster i goda tider för att sitta delvis likvid i sämre tider när de gyllene köptillfällena uppenbarar sig. När ”Mr Market” har ett vettigt pris att erbjuda som aktieanalysens fader Benjamin Graham skulle ha uttryckt det.

En annan viktig aspekt för den som lite bättre vill försöka tajma in börssvängningarna är att koppla bort känslorna. Det vanligaste felet som småsparare gör på börsen är att köpa aktier när de tillsammans med omgivningen känner sig tillfreds, upprymda och optimistiska, och säljer när allt blir dystert. Det är den som gör precis tvärtom som blir rikligt belönad. ”

Visst är det viktigt att alltid ha handelsberedskap och ta hem vinster, men hur ska man göra det? Utan mer konkreta tankar är det ännu en meningslös floskel. Och att man ska köpa när det är dystert och sälja när humöret är på topp låter väldigt bra, men är ett synnerligen populistiskt råd. Den som tyckte att det var väl dystert efter den kraftiga nedgången i juni förra året fick vara med om en lång fortsatt resa nedåt innan det vände. Och den som tyckte att kurserna återhämtat sig väl mycket i början av 2005 missade en mycket fin fortsatt uppgång.

Alternativet till passiv långsiktighet stavas aktiv förvaltning. Det handlar till ytterst liten del om att pricka in sina köp och försäljningar. Istället är de viktigaste komponenterna  hur man kontrollerar sin risk, vad man ska handla med, hur man avgör hur mycket man ska satsa i varje aktie, hur man gör sig av med förlorare och hur man tar hem vinster. Jag saknar ens en antydan om dessa faktorer i artikeln, förutom en kryptisk skrivning om att ”man disciplinerat också realiserar vinster i goda tider för att sitta delvis likvid i sämre tider när de gyllene köptillfällena uppenbarar sig. När ”Mr Market” har ett vettigt pris att erbjuda som aktieanalysens fader Benjamin Graham skulle ha uttryckt det.”.  Så här är det helt plötsligt rätt att försöka göra en bra tajmning av sitt köp..?

Aktiv förvaltning handlar inte om att gissa när kurserna är uppe i det blå eller nedpressade i källaren. Inte heller om att tävla om att hitta den mest undervärderade aktien. Den som använder sitt kapital effektivt och aktsamt, och förvaltar sina inköpta aktier på ett systematiskt sätt är den som kommer att uppnå framgång. 

Jag invänder också kraftfullt mot Lindstens avslutningspoäng:

”Men det finns också risker med att stå utanför börsen. Missar du säg de tio bästa börs­dagarna under en tjugoårsperiod sätter det stora avtryck i din portfölj, precis som det naturligtvis gör om du likaså lyckas undvika de allra sämsta börs­dagarna.

På samma sätt riskerar du att missa en ansenlig del av avkastningen om du inte är med de första månaderna av ett nytt börsrally som ofta går snabbt. ”

Vad spelade det för roll om man väntade till i början av 2005, när OMXS30 stod i omkring 700, efter en uppgång från ca 450 år 2003, när uppgången sedan gick vidare tilll ca 1300 i mitten av 2007? Det var en fortsatt uppgång med 85% ! Jag kan ta fram många exempel på långvariga trender där man tryggt kunnat utnyttja ”mellanfasen” utan att behöva chansa i tider av volatilt trendomslag. Den långsiktige som varit med om hela nedgångsfasen under 2008 har trots en väldigt fin börsutveckling 2009 fortfarande en stor del av sitt portföljkapital eroderat. Var det värt det bara för att slå sig på bröstet och säga ”jag missade i vart fall inte uppgången”? Efter en kraftig nedgång krävs det en ännu större uppgång för att hämta igen fallet, och i den processen finns det tid för alla att placera sina pengar i lugn och ro.

Förbättrade exits

Under året med Onsdagsfonden har jag fått oerhört värdefulla erfarenheter av att handla på andra marknader än aktier och aktieindex. Rörelserna för råvaror, räntepapper och valutor uppvisar förstås också fenomen som trender och abrupta prisändringar. En skillnad är dock att rörelserna på framför allt råvarumarknaden går snabbare. Här har placeringsstrategin för Onsdagsfonden Sundry innehållit exits som med facit i hand varit lite för trögrörliga. Goda vinster har vid flera tillfällen krympt samman därför att strategin inte tillräckligt aktivt sett till att stänga positionen vid nedgång.

Därför gör jag nu en modifiering av exitmetoden för att få den att stämma bättre med marknadsrörelserna:

• Den initiala exiten (stoploss) placeras närmare ingångskursen, närmare bestämt på ett avstånd av två gånger den aktuella volatiliteten, beräknad som Average True Range (ATR) över 22 dagar. Den initiala risken R blir alltså 2 * ATR istället för 3 * ATR. Jag ger varje position lite mindre svängrum, men riskerar fortfarande lika mycket av portföljkapitalet.
• Jag inför en exitmetod som kallas för Chandelier Exit (skapad av Charles ”Chuck” LeBeau). Det är inget mer komplicerat än en glidande stopp som ”hängs” från den högsta högsta-noteringen sedan positionen togs (omvänt för en kort position). När kursen rör sig uppåt kommer exitnivån att följa med . Ju mer vinst som upparbetas, desto snävare kommer sedan exiten att bli.
• Skillnaden mellan tidigare exit och Chandelier är att exitnivåerna generellt kommer att ligga lite närmare kursen och även reagera på dagar när kursen går upp kraftigt. Om priset sedan rekylerar finns det fog för misstanken att vi kommer att få en rekyl, och då finns Chandelier exit där och stoppar ut oss innan för mycket av vinsten försvunnit. Jag tar helt enkelt hem vinster lite tidigare. Skulle kursen fortsätta i ”rätt riktning” har jag ju den fördelen att jag kan ha multipla positioner.

Exits och position sizing är det viktigaste man kan arbeta med i placeringsstrategin, förutom att man naturligtvis ska se till att alla delar är i harmoni med varandra. Genom små trimningar kan man få stor utväxling, och det förväntar jag mig blir fallet här. Läs gärna mer kloka tankar om exits av LeBeau.

How the finance gurus get risk all wrong

Jag har flera gånger kritiserat finansindustrin för det sätt som man definierar risk, och de standardråd utan substans man ofta får från rådgivare om att se över sin risknivå. Utgångspunkten för min del har varit att risk handlar om sannolikheten att förlora pengar och konsekvensen när man gör det, inte några statistiska begrepp som ska ge en prognos för att värdet kommer att röra sig si eller så mycket framöver.

I en artikel från 2005 som jag snubblade över så skriver Benoit Mandelbrot (japp, fraktalens pappa) och Nassim Nicholas Taleb om hur finansgurus envetet hävdar en vriden bild av begreppet risk. Mandelbrot och Taleb pekar på att aktiekurser inte är normalfördelade, och tar som bevis det relativt stora antal väldigt kraftiga upp- och nedgångar vi varit med om i modern tid. Även om artikeln är fyra år gammal så är det inte svårt att hålla med om hur vanligt förekommande extrema rörelser på marknader är, det har vi sett väldigt mycket av det senaste året. Om aktiekurser inte är normalfördelade så blir det heller inte möjligt att mäta risk i aktieplaceringar med standardavvikelse, vilket ju utgår från en normalfördelning. Författarna råder placeraren att diversifiera så mycket som möjligt, samt att vara mental inställd på att din verkliga risk är betydligt högre än den du förleds att tro på genom diverse finansiella statistikberäkningar. Det är något som många aktiefonder borde ta till sig, inte minst våra kära AP-fonder..!

Det var den engelskspråkiga bloggen Contrarian Investor’s Journal som fick mig att hitta artikeln, och där hittar man också intressanta inlägg om begreppet risk. De har en tid på nacken, men känns högaktuella.

Portföljuppdateringar 2009-06-03

Onsdagsfonden Sundry

• Köpte 12 kontrakt Eurodollar med ingångskurs 99,36. Aktuell exit 99,20.

Månadsuppföljning Maj 2009

Så snabbt ett år kan gå! Den andre juni förra året sjösatte jag Onsdagsfonden, och Onsdagsfonden OMX firar med andra ord ettårsjubileum idag.

Maj blev ännu en positiv månad för OMXS30, om än med mer beskedliga +1,65%. Volatiliteten minskade påtagligt, endast fyra dagar rörde sig index med mer än +/-2,0%

Även onsdagsfonderna har haft en positiv månad, i alla fall vad gäller OMX och Sundry. De mer långsiktiga fonderna Avanza, Exakt och PPM ligger i princip still beroende på att trendindikatorn för den långsiktiga trenden ännu inte signalerat tydlig positiv trend. Det ligger i långsiktighetens natur att det tar ett tag innan nya beslut tas, och även om börsuppgången varit synnerligen kraftig får man komma ihåg att den också skett på kort tid.  

Onsdagsfonden Sundry fortsätter att må väl av trimningen av entrysignalen i placeringsstrategin.

Onsdagsfonden OMX

Fondvärdet ökade under månaden med +0,8%. Fonden låg den siste maj på -4,9% sedan start, vilket förvisso är mindre dåligt jämfört med OMXS30 (-22,7%). Men fondens mål är ju absolut avkastning och dit är det långt. 

Onsdagsfonden Sundry

Fondvärdet ökade med +2,6% under månaden. Fonden låg den siste maj på -1,9% sedan start, vilket är mindre dåligt jämfört med OMXS30 (-12,7%). Marschen mot positiv avkastning fortsätter.

Onsdagsfonden Exakt

Fondvärdet var oförändrat under månaden, då inga positioner tagits. Fonden låg den siste maj på -4,2% sedan start, vilket är ungefär som OMXS30 (-4,9%). 

Onsdagsfonden Benchmark

Fonden steg med +2,0%, och svingade sig per den siste maj upp på +4,5% sedan start. Att jämföra med OMXS30 som backat med -14,7% under samma period. Här har det blivit god utväxling på de andelar som köptes billigt i höstas, vilket ju är huvudargumentet för månadssparande. Kom bara ihåg baksidan av myntet också, fonden har som mest varit ned -40% sedan start. Att månadsspara är definitivt ingen lågriskstrategi!

Onsdagsfonden Avanza

Fonden fortsätter att ligga still då trendindikatorn ännu inte signalerat långsiktig positiv trend. Jämfört med OMXS30 sedan start, med -14,7% så är det ändå en riktigt bra utveckling. Kapitalet är nu 12.000 kr, som ligger på bankkonto, och kommer att börja satsas när börstrenden vänt upp.

Onsdagsfonden PPM

Fondvärdet ökade under månaden med +0,11%. Fonden låg per den siste maj på +1,8%  sedan start, vilket är en fis i rymden jämfört med OMXS30 (+22,5%). Men målet är absolut avkastning och inte att i varje ögonblick slå index. Av samma anledning som för Onsdagsfonden Exakt och Avanza har inga positioner tagits annat än i räntefonden.

Balans i diversifiering

En av hörnstenarna i placeringsstrategin för Onsdagsfonden Sundry är diversifiering, det vill säga att placera i flera marknader som sinsemellan ska ha så lite beroenden till varandra som möjligt. Det är förstås svårt att hitta finansiella marknader som inte, åtminstone periodvis, rör sig på samma sätt. Men genom en väl utvald korg av råvaror, aktieindex, räntepapper och valutor kan man uppnå syftet med diversfiering som ju är att jämna ut värdeutvecklingen och skapa fler tillfällen till affärer. För en trendföljande strategi är det en uppenbar fördel och i vissa fall avgörande att kunna agera på flera marknader, då kursutvecklingen av och till rör sig i trendlösa, konsoliderande mönster som är svåra att utnyttja.

Om man diversifierar över marknader som uppvisar en hög grad av beroende till varandra, och alltså har en hög korrelation, innebär det att man skjuter ett grundskott mot tanken med utjämning. Istället blir det i princip som att ta dubbelt så stor position i en marknad. För aktier så är det till exempel ingen bra idé att diversifiera genom att välja flera skogsbolag, även om man tycker att de kan uppvisa stora, företagsspecifika skillnader. Aktiekurserna för skogsbolagen tenderar ändå att röra sig likartart. Om man däremot diversifierar genom att placera i olika branscher så minskar korrelationen, även om man förstås fortfarande har kvar det faktum att om börsen som helhet går ned så gör de flesta aktier det också. Den bästa diversifieringen får man med andra ord genom att blanda olika tillgångsslag.

Onsdagsfonden Sundry har en potentiellt mycket god diversifiering, med 20 marknader att handla på. I dagsläget kan positioner tas på 8-10 av dessa marknader. Storleken på portföljkapitalet är ännu för litet för att kunna handla på alla marknader. Ett problem är att två av de marknader som handlas uppvisar en hög korrelation: OMXS30 och S&P 500. Vid börsuppgång blir det starkt positivt, men vid en dålig dag så sjunker andelsvärdet högst markant. De övriga marknaderna förmår inte tillräckligt väl balansera upp dessa ”dubbla positioner” i aktiemarknaden. Det är inte en hållbar situation, och redan när jag utökade diversifieringen med S&P 500 var jag införstådd med att jag skulle plocka bort någon av dessa marknader. Men som svensk placerare bär det emot att inte placera i OMXS30, och jag har ju också Onsdagsfonden OMX som uteslutande placerar i den marknaden. Dessutom är OMXS30 en intressant representant för Europa och teknikbolag. S&P 500 är å andra sidan ett av världens mest använda jämförelseindex och har en extremt hög likviditet och kraftig marknadspåverkan.

För att kunna behålla båda aktiemarknaderna i portföljen har jag infört en lösning där jag helt sonika delar på insatsen. Jag kan med andra ord ta en hälften så stor position i vardera OMXS30 och S&P 500, vilket gör att de tillsammans representerar en aktiemarknad i portföljen. Igår eftrermiddag gjorde jag den praktiska justeringen och sålde av halva innehavet CFD-kontrakt i bägge marknaderna. Nu ser jag fram mot en ännu bättre diversifierad portfölj, med jämnare värdeutveckling. Gårdagens kraftiga uppgång gav förstås en skjuts åt fondkapitalet, ibland har man tur med tajmingen!

Belöning kontra risk

När man sitter och försöker avgöra hur och i vad man ska placera sina surt förvärvade pengar är det mycket man ska ta ställning till. När vill man ta ut pengarna, vad har man för mål för avkastningen, vilken risk kan man acceptera. Alla placeringar innebär ju en risk, och standardrådet lyder att se över sin risknivå och sprida sina risker. Men vad betyder det egentligen?

Risk är i mina ögon ett enkelt begrepp när det gäller pengar, nämligen sannolikheten att förlora dem. Vad är då hög respektive låg risk? Om jag satsar 100 kr och har en sannolikhet på 75% att förlora dem tycker nog de flesta att min risk är hög. Men om jag hade 25% sannolikhet att vinna 1.000 kr kanske risken ändå skulle vara värd att ta. Om vinsten skulle uppgå till 100 kr blir det förstås mycket mer tveksam affär. En strikt värdeberäkning ger ett värde på 0,25*1000-0,75*100=175 kr i fallet med vinsten på 1.000 kr. Klart mer än min insats, och affären är sund. Med lågvinstalternativet blir det förväntade värdet 0,25*100-0,75*100=-50 kr. En förloraraffär som man ska avstå.

Att räkna med sannolikheter och förväntat utfall kan tyckas vara teoretisk när det gäller placeringar i till exempel aktier. Men faktum är att just sambandet mellan belöning och risk är bland det viktigaste du kan analysera och värdera för att få en placeringsstrategi som passar dig. Genom att uppskatta hur många affärer du kommer att göra per år samt hur många affärer som slutar med vinst eller förlust kan du bedöma om dina placeringar kommer att ge dig den avkastning du önskar i förhållande till den risk du tar. Nyckeln är att introducera begreppet risk per position, något som Van Tharp introducerade som R, och se allt resultat som en funktion av R. Risken är alltid det du riskerar att förlora. Köper du en aktie för 50 kr och sätter en stoploss på 40 kr har du en risk på 10 kr per aktie. Använder du inte stoploss är din risk 50 kr per aktie. Risken R är förstås risken per aktie multiplicerat med antalet aktier.

Jag ger ett exempel som förhoppningsvis belyser vad jag menar. Säg att jag handlar i aktier med en enkel trendföljande metod, till exempel glidande medelvärden. Normalt har trendbaserade köpsignaler en träffsäkerhet på 40-50%, alltså inte mer än slumpen. I varje affär riskerar jag R. Jag räknar med att göra ungefär 100 affärer per år. De affärer som går bra bedömer jag kommer att ge i snitt en vinst på motsvarande två gånger risken R. De affärer som blir förluster får jag ett minus på i snitt R. Med hundra affärer och 40% sannolikhet för en vinnare så får jag alltså 0,4*100*2-0,6*100*1= 20 R. Det ser ju bra ut, men vad har jag egentligen fått i vinst? Jo, genom att använda en riskbaserad metod för att beräkna hur många aktier du köper varje gång så vet du att R alltid motsvarar en viss del av din portfölj. Säg att du riskerar 1,0% av portföljvärdet i varje affär. Då skulle du med 20 R på ett år få en årlig avkastning på 20%. Om du skulle ha otur och inleda med alla förlustaffärer i följd skulle portföljvärdet minska med 0,6*100*1=60 R eller 60%. Klarar du av denna drawdown?

Naturligtvis bygger detta beräknande på uppskattningar och sannolikheter. Men det är likväl synnerligen viktig räkneövning. Du kan till exempel kräva 100% avkastning per år och se hur stor vinstprocent som krävs eller hur stor risk du skulle behöva ta. Inte minst vilken maximal värdeminskning du skulle behöva riskera. Eller kanske blir kraven på storleken av vinsterna i varje affär orimliga mätt i förhållande till den risk du tar? Om du tillämpar snäva stoploss, vilket kan passa din övriga strategi, kanske du siktar på riktigt höga multiplar av R som vinst. I gengäld kommer träffsäkerheten att dras ned, då du oftare blir utstoppad. Har du mer generösa stoploss så är du förmodligen nöjd med 2-3 R i vinst. Om du i dina kalkyler räknar med att en vinstaffär i snitt ska dra in 2 R så bör du nog satsa på att uppnå minst 3 R i varje affär. Då får du en bättre sannolikhet att nå vinstmålet. På detta vis kan du fortsätta och analysera olika kombinationer av metoder för att till sist hitta en som känns bra i alla avseenden.

Att studera sambandet mellan risk och belöning är nyckeln till att trimma din placeringsstrategi till harmoni och till att sätta realistiska mål.