Portföljuppdateringar 2009-03-30

Onsdagsfonden OMX

Sålde kontrakt i OMXS30 (SAR)

Onsdagsfonden Sundry

Sålde kontrakt i OMXS30 (SAR)

Sålde kontrakt i Rough Rice

 

* SAR=Stop And Reverse. En position avyttras på grund av att en ny entrysignal genererats om en position i omvänd riktning. I detta fallet så har en lång position i OMXS30 avyttras och en kort dito tagits.

Marknadsändringar

Jag har flera gånger skrivit att Onsdagsfonden Sundry inte kunnat ta positioner på grund av att risken skulle bli för stor med minimiantalet kontrakt. Anledningarna har varit en eller flera av för litet kapital, dyr dollar, hög volatilitet och utformningen av CFD-kontrakten. Att uppnå diversifiering är en av grundtankarna med Sundry, och det är hög tid att försöka lösa denna knut. Därför har jag plockat in några ytterligare marknader som alla har det gemensamt att de tillåter positioner under normala marknadsförhållanden. Nu kan jag som sämst handla i mellan fem till nio marknader, vilket ger en godkänd diversifiering. Alla marknader har god likviditet och en historia av trendrörelser. Marknaden palladium har plockats bort från listan på grund av egendomliga prisrörelser.

De nya marknaderna är ris (rough rice), silver, Eurodollar och S&P500. I och med att jag plockar in ett amerikanskt börsindex talar en del för att OMXS30 på sikt försvinner från listan, för dessa två marknader uppvisar vanligtvis en hög korrelation.

Portföljuppdateringar 2009-03-26

Onsdagsfonden Sundry

• Köpte kontrakt i Copper.
• Sålde kontrakt i US Natural Gas

Mer om entry

Jag har tidigare skrivit mycket om att själva beslutet om och när man ska placera i aktiemarknaden är mindre viktigt än besluten om hur mycket man ska satsa och när man ska sälja. Men självklart ska man göra ett gediget arbete när man designar sin entrysignal, oavsett om man tillämpar fundamental eller teknisk analys, eller maggropskänsla. Fällan att undvika är att lägga allt krut på att hitta den optimala signalen som ger 100% träffsäkerhet, för den existerar inte. A och O är istället att hitta en signal som stämmer överens med din syn på aktiemarknaden, och som passar ihop med de övriga komponenterna i placeringsstrategin. Till exempel är det inte vettigt att ha snäva exitregler om man har en entryregel som bara ger ett fåtal signaler per år.

Min tro är att marknader av och till uppvisar mönster i form av trender, och att trender går att utnyttja. Jag tror också att trender kan inledas och avslutas på ett slumpartat sätt. Dessutom är jag beredd att tolerera ett antal mindre förluster för förmånen att få chansen att utnyttja en långvarigare trend. Till min natur är jag relativt kortsiktig, och siktar generellt på att hålla positioner från några veckor till några månader. Men om jag skulle ha positioner i en aktie som uppvisar en långvarig trend kommer jag att vara kvar så länge trenden är intakt. Jag har inget behov av att köpa billigt och sälja dyrt, utan är tvärtom beredd att köpa dyrt för att sälja dyrare.

Därför vill jag ha en entrysignal som säkerställer att jag inte missar en större trend, och som också låter mig ta ny position om jag blivit utstoppad tidigare. Själva signalfrekvensen måste också vara rätt hög, fyra till fem per månad som en grov tumregel. Jag ger varje position gott om utrymme att utvecklas med generösa stoploss, så jag behöver inte ha en entrysignal med särskilt god träffsäkerhet. Med andra ord så behöver jag inte lägga kraft på att försöka hitta det absolut bästa priset varje gång jag tar position.

För en trendföljande strategi finns det två huvudvarianter av entrysignal: utbrott eller rekyl. Genom att handla på utbrottssignaler, till exempel när kursen överstiger den högsta högstanoteringen under de senaste 40 dagarna, så kommer man aldrig att missa en större trend. Men antalet falska signaler kan bli stort och ge upphov till kännbara värdeminskningar (drawdowns). Inväntar man rekyler i en tydlig trend så får man attraktaktivare kurser, man köper värde i en trend. Men i en starkt uppåtgående priskurva är det inte säkert att det blir någon större nedgång, så man kan få svårt att få möjlighet att ta position.

Under tiden med Onsdagsfonden har jag gått från veckodag som entrysignal till rekylbaserad och nu utbrottsbaserad. Det kan tyckas lite knepigt att ha växlat så friskt, men jag har vinnlagt mig om att ha gott beslutsunderlag innan jag vidtagit förändringarna. För en aktiv placerare är en av de viktigaste egenskaperna att vara ödmjuk och ständigt ifrågasätta sina strategier. Man ska naturligtvis inte vara som en vindflöjel och kasta sig från den ena metoden till den andra. Men mindre korrigeringar är något man måste vara beredd att utföra regelbundet. Att förändra entryregeln anser jag vara en mindre korrigering, och värt att notera är att reglerna för position sizing, stoploss och exits i stort sett varit oförändrade sedan starten.

Kalenderdagsentry som onsdags-signalen fungerar fint i tydliga och långvariga trender. Men i mer snabbväxlande trender med stora svängningar kan prisnivån man får bli ofördelaktig och göra det svårt att uppnå god risk/avkastningskvot. För en mer långsiktig placeringsstrategi är det ett klart intressant alternativ, mycket tack vare enkelheten.

Rekylsignal är mentalt attraktivt, man köper värde. Men risken finns alltid att rekylen förstärks och övergår i en trendvändning. Därför är det viktigt att invänta en fortsättning i trendens riktning innan man utnyttjar en rekylsignal. Sedan kan det som sagt också vara svårt att överhuvudtaget få en rekyl att utnyttja i en stark trend. Den rekylsignal jag bytte till efter kalenderdagssignalen visade sig helt enkelt inte fungera tillräckligt bra i snabbrörliga marknader. Också den är mer anpassad till mer långsiktig strategi.

Nu har jag en utbrottssignal som entrysignal. Det är inget magiskt med den, men utförlig testning har visat att den har rätt egenskaper för de övriga komponenterna i placeringsstrategin. Jag tar lång eller kort position när kursen rör sig tillräckligt mycket upp respektive ned. Vad som är tillräckligt mycket bestäms av inom vilket intervall kursen noterats de senaste tre dagarna. Dessutom spelar  trenden in på så sätt att om den är positiv så krävs det en betydligt större rörelse för att gå kort än för att gå lång, och vice versa.

Entrysignalen genererar tätt med signaler. Tack vare mina regler för riskbegränsning så kommer antalet positioner att begränsas av hur väl de utvecklas.

Portföljuppdateringar 2009-03-25

Onsdagsfonden OMX

Köpte kontrakt i OMXS30.

Onsdagsfonden Sundry

Köpte kontrakt i OMXS30.

VA-utmaningen

Onsdagsfonden Lågrisk sålde Getinge.

Ny entry-justering

Onsdagsfonderna går knackigt i samband med att OMXS30 konsoliderar. För en trendföljande strategi är det oundvikligt att man hamnar i tider av sämre utveckling, då man är beroende av trender. Det gäller därför att hålla förlusterna nere i sämre tider och dra full nytta av trender när det uppstår. Jag har under den senaste tiden sett över mina strategier och identifierat en hämsko i setup- och entry-delen, alltså regelverken för under vilka förutsättningar och när i tiden/pris jag ska ta position. Trendindikatorn i veckotrenden är ett utmärkt trendfilter men är så pass eftersläpande att det inte lämpar sig för den mer kortsiktiga inriktning som jag har i framför allt Onsdagsfonden OMX och Exakt. Dessutom har jag mer och mer känt av behovet att få en tydligare metod för när jag kliver in och tar en position.

Därför förändrar jag dessa delar av placeringsstrategin för Onsdagsfonden OMX och Sundry med omedelbar verkan. Jag slår ihop setup och entry så att jag tar position om kursen under dagen stiger eller sjunker tillräckligt mycket för att  tyda på att den står inför en kortare eller längre kursrörelse. Vad som är tillräckligt mycket bestäms av den aktuella volatiliteten. Trendindikatorn kommer också att avgöra hur mycket rörelse som behövs för att jag ska gå lång eller kort. I en befintlig uppåttrend kommer det att krävas mindre rörelse för att gå lång och vice versa. En del av er kanske känner igen tekniken från den engelska termen ”Volatility Based Breakout”.

Det låter kanske lite krångligare än vad det är, ändringen är av mindre natur. Alla andra delar i strategin är opåverkade. Målet är att snabbare kunna dra nytta av kortare trendrörelser, samtidigt som jag behåller förmågan att utnyttja mer långvariga trender.

Vad är en god fond?

Läser i Dagens Nyheter att Stefan Krook, grundaren av Glocalnet och God El, startat upp fondbolaget God Fond. Konceptet är att bedriva en aktiefond och skänka vinsten till välgörenhet. Det är ett vällovligt syfte, men man kan ju lika gärna skänka sina pengar direkt utan att ta omvägen via ett bolag. Krook motiverar sig så här:

”De pengar som skänks är de som i ett ”vanligt” bolag hade gått till aktieägarna. Ingenting, frånsett en relativt låg förvaltningsavgift, tas från själva fondens avkastning.

- Det är inte spararens pengar, utan det som i vanliga fall hade varit bankens pengar.”

Men om jag köper andelar för 10.000 kr i en fond så menar jag nog att det är mina pengar. Att fondbolag i gemen ser det som sin egen inkomstgenerator som man mjölkar förvaltningsintäkter från oavsett utveckling är ett eländigt systemfel i branschen. Jag tycker att tanken om välgörenhet är riktigt bra, men i begreppet god fond borde man också kunna rymma mer respekt och ödmjukhet för andelsägarna.

Med en förvaltningsavgift på 0,85% och en inriktning på att vara ett fond-i-fond-bolag så har God Fond tyvärr lagt grunden för kapitaldränering. För även om de fonder man köper är billiga indexfonder så kommer den totala kostnaden att utgöra en andel av insatta medel som över tiden kommer att bli högst påtaglig. Man anammar också utan att tveka den ohemula principen om fast förvaltningsarvode oavsett utveckling eller fondkapital. Enligt artikeln krävs det 500 miljoner i kapital för att gå runt. Då drar man alltså in 4,25 miljoner per år i förvaltningsintäkt, och det är inte så mycket att säga om. Men i takt med att fondkapitalet ökar kommer intäkterna att göra det och snart kommer man att kunna betala väldigt mycket i välgörenhet om man inte sänker fondavgiften.

Det är också tråkigt att God Fond låst sig till att vara en aktiefond. Ännu ett alternativ som kan gå jättebra när börsen går upp, men som utsätter kapitalet för full risk och gör det vanskligt att placera i för den som inte har extremt lång tidshorisont. Man behöver inte anamma principen om en avancerad hedgefond för att skapa absolut avkastning och vara aktsam om sitt kapital. Det räcker så bra med konceptet att avstå börsplaceringar i tider av negativ börs och vice versa. Det hade gett en extra dimension åt begreppet god fond.

Jag är en varm anhängare av att få betalt för prestation, och då ska det handla om att man skapat vinster för andra. Inte för att man lyckades slå något enskilt sektorindex eller gick bättre än andra förlorare, när resultatet ändå var negativt. Det är en föraktlig konstruktion i finansindustrin, oavsett om det tillämpas i AP-fonder, AMF, Seb Trygg Liv Gamla, Skandia Liv, AIG eller andra företag som varit på tapeten de senaste dagarna. I ett normalt företag kan man få bonus om resultatet överstiger en viss nivå, om man kapat ledtider eller på andra sätt gjort en insats som gör att slutresultatet blir positivt. Det är endast i mäklar- och finansbranschen som man får bonus för att man gått mindre dåligt än en konkurrent trots att man fortfarande gjort förlust. Bonus är ett bra verktyg för att uppmuntra ansträngningar och prestationer, och stärka gruppkänslan. Men den ska konstrueras med sunt förnuft, vilket det ofta finns gott om på små och medelstora företag. Jag är övertygad om att Veckans Affärsers Cecilia Aronsson kan få mängder av exempel på goda bonusar därifrån. Men i takt med storleken verkar det sunda förnuftet föra en allt mer tynande tillvaro, särskilt i de stora finans- och mäklarhusen. Det blir en ond cirkel, där dåliga exempel tas som förebild för andra att haka på ännu mer förvirrade konstruktioner. Så får vi en ersättningskarusell där styrelser och nyckelpersoner, som lider av svårartad inavel, tävlar om att ge varandra de mest bisarra förmånliga avtal och bonusar, allt med motiveringen att det alltid finns någon annan som har det bättre.

Med ett förvaltningsarvode om 20% av uppnådd avkastning får man en bra fördelning mellan insats och belöning. Den fasta avgiften ska i mina ögon vara 0%. Vill man säkerställa kostnadstäckning ska man göra det genom ett normalt, affärsmässigt påslag på sina kostnader. Det är dags att låta förvaltningsavgiften spegla de verkliga kostnaderna istället för att hålla kvar vid de Stureplansberäknade procentsatserna. Självklart kan även en modell med vinstprovision innebära att intäkterna blir för stora sett till kapitalet, men då är det ju bara att dela ut överskottet till andelsägarna. För att klara av ett kommande sämre år ska man förstås först reservera kapital i någon form av balansfond. Att ha en mekanism för extra goda syften möter heller inget hinder, till exempel kan 1% av uppnådd vinst skänkas till välgörenhet.

Portföljuppdateringar 2009-03-17

En elak förkylning har hållt mig borta från blogguppdateringen ett tag, men nu börjar eländet ge med sig och från och med i morgon ska jag vara tillbaks med sedvanlig styrka.

Onsdagsfonden OMX

Avyttrade alla positioner (korta) i OMXS30 efter att stoploss träffats.

Onsdagsfonden Exakt

Avyttrade alla positioner (korta) i OMXS30 efter att stoploss träffats.

Onsdagsfonden Sundry

• Avyttrade alla positioner (korta) i OMXS30 efter att stoploss träffats.
• Säljer US Natural Gas (full position)
• Köper US Sugar

Det ska inte vara lätt

Finansiella marknader är inga skattkistor som den med rätt nyckel enkelt kan plocka pengar ut. Det krävs hårt arbete och disciplin för att uppnå god avkastning över tiden. För trendföljare som jag själv tillhör det spelets regler att man ofta utsätts för perioder när marknaderna inte befinner sig i trend, utan konsoliderar eller rör sig alltför snabbt. I en sådan situation har marknaderna befunnit sig i stort sett hela tiden sedan Onsdagsfonden startades, med undantag av de första fem till sex veckorna. Det visar sig också i resultaten, som inte är något att yvas över.

Vad jag är riktigt nöjd med är att jag undan för undan vässat strategierna för att skydda kapitalet och använda det effektivt. Det är därför som värdeminskningarna är högst begränsade, trots att det varit många positioner som avslutas med förluster. Att marknaderna rört sig på ett sätt som inte är positivt för placeringsstrategierna är bara att acceptera och inte använda som ursäkt. Förluster måste man klara av att ta, och dessutom krävs det att man har uthålligheten att uthärda mer långvariga svackor för att sedan kunna utnyttja kommande långsiktiga trendrörelser.

Att resultaten ligger på minus beror inte på att jag tagit korta positioner, det vill säga först sålt för att sedan köpa tillbaka. Varje position tar jag beroende på hur marknadstrenden ser ut, och det som gjort att många positioner stängts med förlust är för korta trender och för kraftiga rekyler. När en marknad som till exempel OMXS30 vänder upp i en positiv trend kommer jag utan att blinka att gå lång och snabbt öka på antalet positioner i takt med att kurserna stiger. Trendföljning handlar om att anpassa sig efter trenden, inte att envist hålla fast vid positioner man själv tror på fast marknaden säger annorlunda.

Med detta sagt ska jag inte på något sätt sticka under stol med att det vore trevligt med fler långvariga trendrörelser att kunna utnyttja!   Till exempel har Onsdagsfonden Sundry på ett utmärkt sätt kunnat utnyttja den långvariga nedgången i priset för amerikansk naturgas och gjort fina vinster där.

VA-utmaningen: första uppföljningen

Som ni kanske noterat så driver jag en utmaning mot Veckans Affärers portföljförslag, som publicerades i december.  Tanken är att på ett lekfullt sätt visa vad riskhantering i form av stoploss, vinstexits och position sizing kan bidra med i en långsiktigt aktieportfölj. Det har ännu inte gått mer än tre månader sedan portföljerna och utmaningen startade. Utvecklingen har dock varit dramatisk med en fortsatt turbulent tid på börsen där OMXS30 har backat med -9,6% sedan starten. VA:s låg- och medelriskportföljer har klarat sig hyggligt i jämförelse, medan högriskportföljen har utvecklats till en riktigt rysare med -30%.

Onsdagsvarianterna av portföljerna har alla slagit VA-portföljerna, vilket de förstås ska göra när kurserna backat. Jag investerade ju bara hälften av kapitalet i aktierna och satte andra halvan i räntefond. Men det är ändå påtagligt vilken skillnad det blivit för högriskfonderna, där onsdagsfonden begränsat nedgången till -9%. Huvudorsaken är disciplinerat användande av stop loss, där jag avyttrat aktier som backat mer än tillåtet. Den minnesgode kommer ihåg att jag använder stop loss 25% från ingångkurs och låter den sedan glida med kursen.

Det är ett väldigt tydligt exempel på hur riskhantering kan skydda kapitalet när marknaden går en emot.  Naturligtvis kommer onsdagsportföljerna att halka efter till att börja med om/när kurserna stiger. Men det är en viss uppförsbacke att starta från -30% jämfört med -9%. Onsdagsportföljerna har också möjlighet att återköpa aktierna när en positiv trend etablerats. Att placera mer när utvecklingen går en i händerna är en god anti-Martingalestrategi till skillnad från att satsa tyngre ju sämre det går.

På tre månaders utveckling ska man naturligtvis inte dra för stora växlar. Veckans Affärer förefaller ändå ha fått lite kalla fötter av den brutala nedgången för högriskportföljen, och har nyligen lanserat en ny VA-portfölj med aktiv förvaltning. Här ska aktier säljas när en viss vinst uppnåtts eller när kurserna går för mycket i fel riktning.  VA anstränger sig för att framhålla att det är långsiktighet som gäller och att man naturligtvis inte ska blanka. Som om det skulle finnas något motsatsförhållande mellan långsiktighet och aktiv förvaltning, men en del har ju den åsikten att så fort man avyttrat en position så har man förlorat sin långsiktiga inriktning. Vad långsiktigheten isolerat ska nytta till är inte så lätt att få svar på av förespråkarna, mer än att ”aktier alltid går upp på sikt” eller att ”spekulation är fult”. Säg det till den som investerade 100.000 för tio år sedan och idag fått se värdet backa eller i bästa fall stått still tack vare utdelningar och bra aktieval. Precis som vilken spekulant som helst är nog denne placerare besviken över den uteblivna värdetillväxten.

Det ska bli spännande att följa Veckans Affärers aktiva portfölj. Det har ju börjat bra och portföljen slår index rejält, vilket är det utsatta målet. Så länge man avhänder sig möjligheten att agera i tider av negativ trend så är det svårt att nå absolut avkastning. Rubrikmässigt har den aktiva portföljen förståeligt nog varit mer attraktiv att följa upp än det famösa valet av Swedbank, WSIB och MTG.  Tråkigt nog berör portföljbeskrivningen inte med ett ord position sizing, alltså hur mycket som satsas i varje aktie. Det hade varit en extra krydda att diskutera och följa upp. Angenämt hade också varit att få regelverk och nivåer för stop loss och vinstexits tydligt redovisade , det hade gjort portföljen  mer transparent och lätt att följa, analysera och tillämpa.