Portföljuppdateringar 2009-02-26

Onsdagsfonden Sundry

Nya positioner baserat på signaler om avslutade rekyler i längre trend.

• Säljer US Coffee
• Säljer US Natural Gas
• Köper US Sugar
• Ignorerar säljsignal i EUR/USD p.g.a. kombination av hög volatilitet, dyr dollar och otillräckligt kapital.

Marknadens brus

USA-börserna skjuter i höjden (efter att FED-ordföranden Ben Bernanke tolkas ha sagt att konjunkturen bottnar 2009?). Detta efter branta nedgångar de senaste dagarna. Det är fortsatt minst sagt besvärligt att hänga med i de dagliga svängningarna på marknadsplatserna.

Utvecklingen under en enskild dag är inte bara svårt att dra några växlar på, det har heller inget värde i sig. Människor köper och säljer beroende på en mängd olika faktorer. Flockbeteende, girighet, rädsla, prestige etc. smälts samman i en degel vars process vi hela tiden kan se resultatet av i prissättningen. Mäklare och analytiker försöker dagligen förklara varför kurserna går si och så, och lyckas alltid presentera någon händelse som verkar förklara utvecklingen. Men sanningen är att de liksom du och jag bara kan gissa vad som drivit ett börsrally eller utförsäljningsvåg. Finansiella marknader är inga system som producerar ett utfall baserat på ett visst input. Dess reglerstyrning ändrar sig oavbrutet och känsligheten för yttre störningar likaså. Det är ett fascinerande fenomen, och något man måste acceptera för att lyckas med placeringar.

För en handlare med riktigt kort tidsperspektiv, till exempel en daytrader, finns det i svängiga/volatila marknader gott om möjligheter. Det svåra är att konsekvent kunna utnyttja dem och nå framgång på sikt. De allra flesta daytraders misslyckas och bränner sitt kapital. Förklaringen är att de kämpar mot marknadens brus med en hög grad av oförutsägbarhet, där de är beroende av att kapitalisera på prisrörelser som högst får omfatta en dag. Har man inte en synnerligen strikt disciplin och strategi, med exits och position sizing, så är man chanslös.

Marknadens brus ger upphov till många känslor. Det är lätt att falla in i den kör av besvikna stämmor som ser de ideliga kasten fram och tillbaka som ett resultat av det casino som ”tradingen” gjort börsen till. Är det inte blankare så är det huvudlösa köpare som ställer till oreda! Men istället för att förgäves kämpa mot bruset kan man utnyttja det genom att väva in det i placeringsstrategin. Ett utmärkt sätt att göra det på är tekniken med stop loss som sätts på ett avstånd som ska garantera att vi inte stoppas ut av marknadens brus. För OMXS30 har vi idag ett mått på marknadens brus på 20 punkter. Indexet kan alltså röra sig +/- 20 punkter, eller drygt 3% utan att vi behöver se det som mer än ett brus. Skulle du köpa ”OMXS30-aktien” (det går ju att köpa terminer) idag med medellång placeringshorisont så kan du till exempel sätta din stop loss på ett avstånd tre gånger från inköpskursen. Om kursen sjunker under den nivån har vi verkligen en kursrörelse som avviker från marknadsbruset, och faran är uppenbar att en mer stadigvarande nedgång står inför dörren.

Låter du denna stop loss glida med kursen kommer du att få en exitnivå som höjs när kursen stiger och/eller marknadsbruset sjunker, annars  är den oförändrad. Det är en för mig synnerligen aptitlig kombination, som gör att jag kan bortse från det dagliga bruset och fokusera på de större rörelserna. I lugn och ro kan jag studera det skådespel som utförs varje dag i varje marknad och se om jag kan dra nya, spännande slutsatser, utan att känna oro för att mina placeringar tufsas till en enskild dag. Jag vet också att definitionen av en större rörelse hela tiden beror på graden av brus. Vid en konsolidering med mindre svängningar kommer min exit att aktiveras betydligt snabbare vid en prisnedgång. I lugnare tider krävs det mindre skrammel för att agera helt enkelt!

Genom att låta stop lossen bero på marknadens brus får du också med en viktig finess när det gäller position sizing. Du kommer inte bara att kunna riskbegränsa hur mycket du satsar, till exempel 1% av ditt kapital per position, utan du sätter också ett tak för vilken svängning i din portfölj du tolererar. Antalet aktier du köper beror ju på avståndet till första stop loss, som alltså beräknas med hänsyn till bruset, eller volatiliteten.

Exitstrategier

”Cut your losses short and let your profits run” är ett gammalt talesätt när det gäller aktier, och det innehåller mycket visdom. Nyckeln till framgång är inte att hitta den bästa timingen, utan istället att optimera hur man hanterar aktier, fonder och andra instrument när man väl köpt in dem.

Att hålla förlusterna nere gör man förstås med en stop loss. Du kan ge en aktie gott om utrymme att röra sig i och ändå begränsa förlusten uttryckt i procent av ditt kapital, om du har en god metod för position sizing. Men hur vet man när man ska ta hem en vinst?

De flesta som någon gång köpt aktier och fonder har varit i situationen att man sitter med en trevlig vinst, men är osäker på om det är rätt läge att sälja eller om man ska hålla kvar. Kanske har man bränt sig några gånger och behållt en vinnare som efter en kraftig börsnedgång smält samman till ett nollresultat eller i värsta fall en förlust. Omvänt har man förmodligen flera gånger sålt av en aktie bara för att efter några veckor få se den i snabb takt stiga till betydligt högre nivåer. Hur man än vänder sig så har man ändan bak, eller?

Visst är det svårt att veta hur en vinnare kommer att utvecklas framöver, lika svårt som det var att avgöra om det var rätt läge att köpa. Men om man låter prisutvecklingen styra, precis som för stop loss, så kan man formulera en exitstrategi som låter en behålla vinnare på ett sätt som gör att det passar in i placeringsstrategin. Det man måste inse är att för att man ska kunna låta vinsterna växa måste man vara beredd att offra en del av dem, precis som man är villig att ta en viss risk när man köper en aktie. Det är lika svårt och fruktlöst att identifiera en topp att sälja på som att hitta en botten att köpa i. Sedan ska man också komma ihåg att det alltid finns möjlighet att gå in i en aktie igen, när man sålt av, oavsett om det var med förlust eller vinst.

Jag tar upp några exempel på exitstrategier som kanske kan tjäna som inspiration. Hur man utformar exitstrategin kommer förstås att bero på många faktorer, som hur ofta man tar position, vilket tidsperspektiv man har, vilken tolerans man har att mista upparbetade vinster, hur ofta man får ny möjlighet att ta ny position, etc.

Glidande stoploss

Att arbeta med glidande stop loss tycker jag själv är den bästa tekniken för att begränsa förluster. Den kan också användas för att ta hem vinster. Grundtanken är ju att stop lossen följer kursen, men endast i rätt riktning. Har man köpt en aktie och kursen går upp så höjs stop loss undan för undan, men den kan aldrig bli lägre. Till slut så kommer stop lossen att passera ingångskurs och man är alltså garanterad en vinstaffär. Då har man bytt från en stop loss till en exitstrategi. När man uppnått en viss nivå på vinst så kanske man vill säkra upp den lite mer, alltså ge mindre utrymme för kursnedgång innan man säljer av. Ett mycket bra sätt att göra detta på är att jämföra vinsten med den risk man ursprungligen tog. Låt oss kalla denna risk för R. Om du har en vinst som motsvarar tre gånger R så har du ett fått ett riktigt bra förhållande mellan risk och avkastning, om du är en medelsiktig placerare som inte tar positioner särskilt ofta. Då kan du snäva till exitnivån så att det krävs en mindre rörelse nedåt för att du ska sälja.

Vinstmål

För dig som arbetar med placeringsstrategier där du har en prognos för var rätt kurs ska ligga framöver är det intressant att sätta upp vinstmål och sälja av där. Kanske har du en fundamental analys som visar att aktien är undervärderad med åtminstone 30%, eller har en teknisk analys visat att potentialen för en utrottssignal är 15%. En exit som läggs strax under ditt tänkta vinstmål kan då vara ett bra sätt att ta hem vinst på, men glöm inte att stop loss måste användas för att skydda ditt kapital när marknaden går dig emot.

Vinstrekyl

Om du arbetat upp en viss vinst i en aktie kan du vara beredd att lämna tillbaka en del för att få möjligheten att låta vinsten växa ytterligare. Du bör som minimum sikta på att uppnå dubbelt så stor vinst som den risk du ursprungligen tog (R). När du väl har uppnått denna vinst så kanske du är beredd att lämna tillbaka 30% av vinsten. Skulle vinsten öka till tre gånger R så kanske du bara vill ge tillbaka 20% och så vidare. Detta är en variant av den glidande stop lossen. Säg att du köpte en aktie för 100 kr med en första stop loss vid 80 kr. R blir då alltså 100-80=20 kr. Om kursen stiger till 140 kr så har du en vinst på 40 kr, eller 2 R. Då sätter du en exitnivå så att du är beredd att offra 30% av vinsten. Den hamnar alltså på 140-0,3*(140-100)=128 kr. Vartefter vinsten blir högre så är du beredd att ge tillbaka en allt mindre del. Du höjer alltså exitnivån i språngsteg för varje ny multipel av R.

Tidsbaserad exit

Om du har köpt en aktie för att du tror att sannolikheten för att den ska stiga inom kort är god så förväntar du dig troligen en uppgång inom en inte alltför lång tid. Om kursutvecklingen inte skulle nå ditt mål inom en viss tid kan det finnas anledning att avyttra positionen och satsa på en annan aktie. En tidsbaserad exit kan lämpligen kombineras med ett prismål, så att du säljer av antingen om prismålet uppnåtts eller om den nivån inte uppnåtts inom till exempel tre månader.

Portföljuppdateringar 2009-02-23

Onsdagsfonden Sundry

Ignorerar säljsignal i koppar p.g.a. kombination av hög volatilitet, dyr dollar och otillräckligt kapital.

Onsdagsfonden Exakt

Köper XACT Bear efter rekylsignal i veckodiagram.

Se och lär, AP-fonderna!

Jag behöver inte skriva mer om de enorma värdeminskningar som AP-fonderna har gått igenom under 2008 (med eller utan kreativ bokföring, Kerstin Hessius!). Omfattningen står klar för var och envar som läser dags- och affärspress med någorlunda frekvens. Idag spetsas utvecklingen till när ersättningskulturen inom finanseliten ska tryckas förbi statliga regler. I tidigare inlägg har jag starkt kritiserat AP-fondernas förvaltning, och stött på en hel del mothugg från personer som anser att jag inte förstår och/eller kan vad jag pratar om, och att det är omöjligt att aktivt förvalta så stort kapital som AP-fonderna hanterar. Istället för egna ytterligare motargument väljer jag idag att lyfta fram ett lysande exempel, SPP.

I SvD för några dagar sedan varnar SPP:s nya VD Sara McPhee för en livbolagskris. Det är en viktig iakttagelse som förtjänar diskussion. Men jag fokuserar här på SPP:s resultat för 2008 som nämns i artikeln:

”SPP har ett bra år bakom sig – om det nu går att använda ett sådant ­uttryck för ett år som av många ­beskrivs som ett av de värsta i finansbranschens historia. Stockholms­börsen slutade på minus 42 procent, sämst hittills.

SPP lyckades under de här omständig­heterna ge sina nästan 700 000 kunder med premiebaserade pensionslösningar en totalavkastning på cirka 3 procent. Den mindre gruppen av 40 000 kunder med förmånsbaserade lösningar fick 0,6 procents avkast­ning.”

SPP förvaltar enligt artikeln 158 miljarder. Man lyckades dra ned aktieandelen från 40% i början av 2008 till 5% i dagsläget. Tack vare förvaltningsmodellen har man skyddat sitt kapital och använt det effektivt, till glädje för sina kunder. Hemligheten? Läs vad Sara McPhee säger:

”– SPP har en förvaltningsmodell som utgår från ”the trend is your friend”, säger hon på modersmålet. ”

 Bevisligen går det att aktivt förvalta en portfölj på många miljarder!  Jag tycker att regeringen allvarligt ska fundera på att lägga ut AP-fondernas förvaltning till SPP!

Portföljuppdateringar

Då Onsdagsfonderna numera kan få signaler om att ta position i stort sett ”när som helst” ser jag liten anledning till att tynga ned bloggen med inlägg om förändringar i portföljerna. Aktuellt innehav finns ju alltid redovisat i Fondresultat. I konsekvens namn kommer jag inte heller att redovisa varje förändring i VA-utmaningen i separata inlägg. 

Om du vill få information om kommande transaktioner, eller kanske har aktier, råvaror eller index som du skulle vilja följa med Onsdagsfondens trendindikator eller placeringsstrategi är du varmt välkommen att kontakta mig. Jag kan mycket väl tänka mig att sätta upp en maillista för det syftet, helt icke-kommersiellt förstås!

Jag tar också tacksamt emot andra synpunkter på information som du skulle vilja se mer av på bloggen.

hipshot(at)onsdagsfonden(punkt)se

Datorn ger köpsignal

DagensPS citerar en artikel på Placera.nu som beskriver hur strategifonden Enter Maximal använder en trendindikator för sina placeringsbeslut. Man ser tydligt, både i rubriksättning och innehållet, hur starkt fokuset är på just köpsignalen och dess träffsäkerhet. Att massera våra mentala egon genom att peka på möjliga lösningar till gåtan om marknadens rörelser framöver är ett säkert kort för att nå uppmärksamhet. DagensPS drar sig inte ens för att, helt utan grund, hävda att det är en ”stordator” som signalerar, vilket implicit ska understryka hur avancerad och därmed säker signalen är!

 Det är alltid trevligt och nyttigt att läsa om trendföljande strategier i praktiken. Trendindikatorn för Enter Maximal är en datorbaserad, matematisk algoritm som ”bygger på kvantitativ analys av prisrörelser och förändringar i avkastning i olika marknader”, enligt fondbeskrivningen som bland annat går att läsa på Morningstar. Ett komplicerat sätt att säga att man använder glidande medelvärden för att se om trenden är upp eller ned. Men det vore för enkelt för att kunna motivera förvaltningsavgiften på 2%, samt köp- och säljavgift på 1%.

Enter Maximal verkar alltså antingen ligga i räntepapper eller så placerar man i OMXS30, beroende på vad trendindikatorn säger. Fonden går all-in i OMXS30-terminer när trendindikatorn visar positiv trend, och säljer av när den visar nedtrend. Placeringsstrategin består med andra ord i stort sett endast av en entrysignal som man lagt mycket krut på att utveckla. Fonden är passiv med sina positioner, oavsett prisutveckling, fram till dess trendindikatorn signalerar ändring. Och när man agerar på trendindikatorn gör man det med allt sitt kapital, med full risk.

Placeringsstrategin lämnar i mina ögon mycket att önska. Om man bara kompletterade med vettig stop loss och införde möjligheten att öka på positionerna i positiv trend, med en hygglig position sizing, så skulle potentialen bli så mycket större. Och varför man inte utnyytjar möjligheten att sälja OMXS30-terminer vid börsnedgång förstår jag inte. Kanske litar man inte riktigt så mycket på sin trendindikator ändå. Resultatet för 2008 var förstås mycket bättre för Enter Maximal än för OMXS30, endast -6% under 2008. Ett högst respektabelt resultat, men det ska bli intressant att se hur fondvärdet utvecklas i tider av starkare börs.

En trendföljande placeringsstrategi ska inte bara se till att man ligger  i rätt tillgångsklass, hemligheten ligger inte i att gissa rätt med eller utan dator. Den måste också innehålla komponenter för att skydda kapitalet och att använda det effektivt (stop loss, position sizing).  Gör man sin hemläxa ordentligt behöver inte placeringarna ske på så lång sikt som Henrik Lindquist, VD på Enter Fonder, hävdar. Och framför allt undviker man att bli slav bakom en så simpel komponent som entrysignalen.

”Vi tycker att det är ganska ointressant att titta på om trendindikatorn gör rätt under korta perioder. Förvaltningsmodellen är för långsiktigt sparande och då har den visat sig vara bra. En annan fördel med trendindikator är att den bortser från det emotionella och ser bara till siffrorna när den fattar sina beslut. Vi vet att det kan vara svårt att vara konsekvent och borste från känslorna när det gäller finansiella beslut”, säger Henrik Lindquist.

Jo, att bortse från känslorna är svårt, särskilt när det gäller att skiljas från förlorare och inte satsa allt på ett kort när man tror att man har rätt. Denna svårighet har Enter Fonder inte övervunnit.

Portfolio heat

Ett mycket bra sätt att kontrollera sin risk på är genom att beräkna ”portfolio heat”, eller portföljrisk. Den definieras som det kapital du skulle förlora om du var tvungen att stänga varenda position på dess exitnivå, stop loss eller vinstexit. Genom att beräkna portföljrisken får du fram det verkliga värdet på din portfölj, det kapital du har om alla marknader går dig maximalt emot.

Som med annan riskkontroll bygger portfolio heat på att man tillämpar stop loss och vinstexit. Gör man inte det tvingas man beräkna risk enligt diverse teoretiska mått, som standardavvikelse eller någon av ”grekerna” (alfa, beta, gamma). Det kan säkert vara en intressant övning, och jag ska utan omsvep erkänna att min styrka inte ligger i att beräkna risk enligt finansiell teori. Däremot är jag en jäkel på att beräkna vad jag kan förlora och sätta begränsningar för tillåten förlust. Risk är för mig sannolikheten att förlora pengar i kombination med storleken på det kapital jag kan förlora. Det är vad riskhantering handlar om i mina ögon.

Portfolio heat beräknar du alltså genom att för varje position beräkna vad du skulle förlora om kursen skulle gå till aktuell exitnivå. Det bästa är att beräkna portfolio heat per marknad, till exempel OMXS30, guld, olja, USD/EUR. Sedan kan du sätta ett tak för vilken maximal portfolio heat du vill tillåta per marknad. Du anger med andra ord din tolerans för värdeminskning på ett tydligt sätt.  För Onsdagsfonderna har jag satt taket för portfolio heat per marknad till tre gånger tillåten risk per position. För Onsdagsfonden Sundry tillåter jag till exempel  att 1,25% av portföljvärdet riskeras i en position. Tillåten portfolio heat per marknad blir då 3,75% av portföljvärdet. Man kan också gå vidare och sätta ett tak för vilken total portfolio heat man tolererar, alla marknader summerat. Här beror taket på hur hög grad av diversifiering man arbetar med, alltså om man handlar på marknader som rör sig mer eller mindre beroende av varandra. Max 20-25% av portföljvärdet är en bra tumregel.

Vad uppnår man då med att begränsa portfolio heat? Börja med motsatsen, vad skulle hända om du nonchalerade portfolio heat? Du skulle kunna fylla på massor med positioner i en och samma marknad. Kanske har du ett system som bara låter dig utöka positioner när marknaden går i rätt riktning? Det är förstås bra, men vad händer om du till exempel köper en massa aktier under några månaders stabil positiv börstrend, och sedan börsen tvärvänder brant nedåt på bara några dagar? Ditt portföljvärde kan då snabbt minska och i värsta fall tappar du alla upparbetade vinster. Även om du har en god metod för att begränsa förluster (stop loss) och ta hem vinster så är risken stor för allvarlig kapitalerosion.

Genom att införa ett tak för hur mycket portfolio heat du accepterar kommer antalet positioner att begränsas. Värdeutvecklingen blir lugnare när du sänker risknivån. Du kommer dessutom att upptäcka att du ibland kommer att avyttra positioner endast för att taket för portfolio heat överskrids. Det händer när exitnivån inte riktigt hänger med kursen i rätt riktning. Om du beräknar dina stop loss baserat på marknadens volatilitet (rekommenderas varmt) så inträffar detta när marknaden går åt rätt håll, men volatiliteten stiger. Det är inget konstigt utan tvärtom ett uttryck för att prisutvecklingen skapar en för stor risk för din portfölj, även om dagsutvecklingen ser trevlig ut. I det läget ska du avyttra positioner så att du kommer under taket och håller din risknivå. Du får alltså ett komplement till stop loss och vinstexits, nämligen risknivåbaserade avyttringar.

I denna situation har nu Onsdagsfonden Sundry kommit, då marknaden för naturgas sjunkit (=gått i rätt riktning) ordentligt, samtidigt som volatiliteten ökat något. Därför avyttrar fonden idag en position för att dra ned på risken.

Från katastrof till raket

I en artikel i Dagens Industri, som citeras i DagensPS skriver Mikael Vilenius om förra årets börskatastrofer som nu utvecklats till formidabla kursraketer. Som exempel tar han upp Retail& Brands (RNB) som rusat sedan nyår. Den långsiktige/modige aktieägaren som hade is i magen får nu sin belöning är väl vad man kan läsa sig till mellan raderna och ur rubriksättningen.

Det är ett intressant inlägg i debatten om köp/behåll eller aktivt förvalta. Kursuppgången i RNB är ju fenomenal, men om man tittar lite längre än de senaste veckorna så kan man konstatera att aktien under 2008 föll från 60,25 kr vid årsskiftet 2007/2008 till 2,94 kr vid årskiftet 2008/2009. En nätt nedgång med 95%! Att kursen nu stigit till 5,9 kr, eller med 100% är en klen kompensation för de som köpte eller ägde aktien runt förra nyåret.  Det krävs en enorm kursuppgång för att nå break-even, även för de som köpte aktien i mitten av 2008. Även om man lyckades pricka botten vid ca 14 kr den 17/7 2008 så fortsatte utförslöpan under hösten.  Aktien måste mer än dubblas för att nå break-even då.

RNB som företag har jag inga synpunkter på. Bolaget och aktiekursen kan säkerligen fortsätta att utvecklas väl. Det är också alltid enkelt att titta i backspegeln för att se hur man skulle ha gjort, men utan darr på rösten kan jag hävda att om jag köpt in RNB under 2008 så hade jag rätt snart avyttrat innehavet, då kursnedgången hade triggat stoploss. Det hade varit en betydligt bättre affär i stort sett när som helst under förra året. Istället hade jag kunnat köpa in aktien nu, då trenden är på väg att slå om positivt, i vart fall i det korta perspektivet. Då hade jag förvisso missat 100% uppgång sedan nyår, men med synnerligen stor sannolikhet undvikit en enorm nedgång förra året. Det är bara den som anser sig kunna bottenfiska som kan dra växlar av snabba uppgångar. Och bottenfiske är en teknik som baseras på intuition och tur, vilket inte är en väg jag tror på i det långa perspektivet. Rätt ofta kombineras den också med den ultimata kapitalförstöraren till position sizing, nämligen all-in!

En bild säger oftast mer än tusen ord, så jag avslutar med ett kursdiagram över RNB i dagsdata, med trendindikatorn inplottad.

rnb

Exit Saab

I VA-utmaningen underskred gårdagens stängningskurs för Saab-aktien aktuell exitnivå, varför aktien försvinner ur portföljen i och med dagens handel. Jag inför också förändringen att Onsdagsvarianterna av portföljerna köper in sålda aktier vid omslag eller rekyler i den långsiktiga trenden (veckodiagram). Samma placeringsstrategi som Onsdagsfonden Avanza och PPM med andra ord.

Istället för att passivt sitta på en aktie som går ned tar jag ett aktivt beslut att avyttra den och är beredd att kliva in igen i bättre tider. Det ger mig trygghet i min portfölj och gör att jag undviker alltför stora svängningar i resultatet. ”Cut your losses short and let your profits run” i praktiken helt enkelt!