När proffsen talar

I en artikel på placera.nu, publicerad i DagensPS, kan man läsa om så kallade börsproffs som ger råd om vad man ska köpa för aktier. Bland annat citeras Björn Davegårdh:

”Vågar man inte köpa i ett sådant här läge då ska man aldrig köpa aktier”,

För börsproffs som Davegårdh och Simon Blecher handlar det alltså uteslutande om att ha rätt timing, välja rätt aktier och framför allt ha tillräckligt med mod för att våga köpa. Inte ett ord om hur mycket man ska satsa i varje aktie, vad man bör ha för stoploss och när man ska ta hem vinst. Herrarna förutspår att börsen för 2009 ska gå upp med 20% eller 25% och baserat på den prognosen är det alltså nu läge att köpa aktier.

Jag säger inte att Davegårdh och Blecher är fel ute i timing eller val av bolag, men de har ju helt och hållet nonchalerat att ta höjd för om saker och ting inte går som de tänkt. Det är en ”no guts, no glory”-inställning som mer associeras med den glada amatören än börsveteraner. Dessutom saknas minsta tendens till råd om hur man ska utnyttja sitt kapital, en parameter som påverkar utfallet i mycket hög grad.

Den som inte vågar se risken i vitögat, göra sig av med förlorare och behålla vinnare, den och ingen annan ska aldrig köpa aktier till annat än riktigt långsiktigt placerande!

När man inte vet vart man ska

När det företag jag då jobbade på skulle arbeta fram visioner och ”guidelines” för en herrans massa år sedan så hade vi en konsult som strödde visdomsord omkring sig. Ett som fastnade var ”om man inte vet vart man ska är risken stor att man hamnar någon annanstans”. Då försvann det i mängden av buzz-words och floskler, men uttrycket har hängt kvar i bakhuvudet. När jag sitter och arbetar med placeringsstrategier så känns ordstävet högst relevant. En av de viktigaste effekterna av en strategi är ju att vara en karta i olika situationer, att man ska ha de stora dragen klart för sig.

Köper man en aktie utan att bestämma när man ska sälja så utsätter man sig för marknadens nycker fullt ut och får hänga med oavsett vad. Köper man för många aktier kan portföljen krympa dramatiskt i värde, liksom den förstås kan växa rejält. Köper man för få blir det en klen utveckling även om aktien skulle gå riktigt bra.

De senaste dagarna har börsen svängt rejält, men för Onsdagsfonderna har det varit ”business as usual”. Nya positioner har tagits och prisutvecklingen har fått avgöra hur stora de kunnat vara. Det skänker ett lugn och jag kan lämna känslorna utanför placeringarna. Även om utvecklingen går mig emot vet jag att nedsidan är begränsad och att jag för eller senare får möjlighet att utnyttja en större, mer långvarig trendrörelse.

Att en placeringsstrategi är ett otroligt nyttigt verktyg får idag också exemplifieras av utvecklingen i VA-portföljens Tradedoubler. Efter en rapport som mottogs med bistra miner av marknaden sjönk aktiekursen med knappt 20%. Aktieägare har då att avgöra om man ska vara kvar eller sälja. För min del är svaret glasklart: kursen underskred utsatt stoploss och då avyttrar jag aktien. Kursen kan säkerligen börja återhämta sig framöver, men då är det bara att gå in igen. Jag avyttrar en förlorare idag för att kunna satsa på vinnare i morgon helt enkelt. Tradedoubler försvinner alltså inom kort ur Onsdagsfonden Medelriskportfölj som utmanar Veckans Affärers dito.

Onsdag 2009-01-28

Ny onsdag och därmed beslutspunkt för nya positioner. Det är dessutom den sista onsdagen i månaden, så det blir aktivitet i alla fonder, förutom Onsdagsfonden PPM. Trendindikatorn för OMXS30 visar fortsatt på nedåtgående trend.

Onsdagsfonden OMX

• Säljer kontrakt i OMXS30, men antalet begränsas av regler för risknivå. Den tidigare positionen har inte utvecklats ”tillräckligt väl” för att fonden ska kunna ta en ny fullstor position.

Onsdagsfonden Sundry

• Säljer kontrakt i OMXS30, men antalet begränsas av regler för risknivå. Den tidigare positionen har inte utvecklats ”tillräckligt väl” för att fonden ska kunna ta en ny fullstor position.
• Säljer kontrakt i US Natural Gas
• Ignorerar säljsignaler i EUR/USD och USD/JPY p.g.a. kombination av för stor volatilitet, dyr dollar, kontraktspecifikation och för litet kapital.

Onsdagsfonden Exakt

Köper XACT Bear

Onsdagsfonden Benchmark

Sätter in 1.000 kr och köper andelar i Avanza Zero

Onsdagsfonden Avanza

Sätter in 1.000 kr på bankkonto

Onsdagsfonden PPM

Ingen aktivitet

Blankarnas fiasko

Dagens Industri redovisar en undersökning om ”blankarnas” val av aktier och drar slutsatsen att de är ena klåpare som till största delen väljer fel aktier att blanka. Att titta på utfallet av en riktig vadslagningstävling som att agera i en rapportperiod innebär är naturligtvis att avgränsa undersökningen mer än lovligt, men ger underlag till säljande rubriker. DagensPS var till exempel inte sena att ta upp nyheten: att ge sig på blankare uppskattas ju av många i läsekretsen.

Att gå kort är lika naturligt som att gå lång. Det innebär inte att man är en större spekulant eller att man ingår i någon slags konspiratorisk klubb, utan helt enkelt att man har en modell som visar att en aktie har större sannolikhet att gå ned än upp. Givetvis förstår man att många placerare inte uppskattar en nedgång och gärna söker syndabockar. Men prissättningen styrs av psykologi, och om aktörernas samlade förväntningar indikerar ett lägre värde så går kursen nedåt. Ibland finns det tydliga anledningar, som dåliga rapporter eller negativa branschnyheter, men oftast är det en så kallad sentimentförändring, vilket är fikonspråk för att marknadspsykologin har ändrat värderingen av en aktie, bransch eller hel marknad.

Du som köper en aktie inför en rapport tar en lika stor risk som den som blankar. Tillämpar du någon form av stoploss så har du begränsat den risken, även om kursrörelsen kan bli kraftig och leda till lite större risk att du får acceptera sämre kurs än stoploss, så kallat slippage. Äger du en aktie som går ned är det meningslöst att skylla på blankare. Det är inte alla andra som går i otakt, det är du. Improvise, adapt and overcome som Clintan säger. Jag har tidigare tagit upp min inställning till blankning och gillar den kommentar jag fick till det inlägget av Peter Eek på Fria Nyheter:

Att tjäna pengar på blankning kan ses som lön för risken blankaren tar för att hindra kurser från att gå till bubbelnivåer. Denna tjänst hindrar också småsparare från att råka gå in i aktier på verklige bubbelnivåer. Tänk om blankarna varit mer aktiva i Ericsson innan 2000-2002. Då hade många sluppit köpa högt och sälja lågt.

Att det skulle finnas blankarklubbar som gemensamt pressar ned en kurs under fair value i oskyldiga bolag är helt befängt:

1.Jag har aldrig sett någon sådan klubb, än mindre varit med
2.Hur tänker man sig att blankarklubben ska köpa tillbaka aktierna utan att driva upp kursen igen? Vem i klubben får köpa billigast?
3.Varför skulle någon vilja ta en sån risk, som blankning innebär, om aktien inte är felvärderad, när det finns så många andra aktier där redovisningen är felaktig, affärmodellen trasig eller värderingen helt enkelt bara för hög pga t.ex. ryktesspridning och budspek? 

Att blanka bidrar till en effektivare marknad, och är viktigt för att undvika bubblor. Väldigt få angriper en uppblåst kursrusning, då är det helt rätt att gå ”all-in” och gärna med full belåning. Men i en nedgång så är kursminskningarna helt plötsligt onaturliga och styrs av ”blankarmaffian”… Som framgångsrik placerare är en av de viktigaste lektionerna att det är du och ingen annan som har ansvaret för vad du gör respektive inte gör.

Tåg får inte missas

I en artikel på placera.nu ger Jesper Strandberg ett utmärkt exempel på rädslan för att missa tåget i en börsuppgång, d.v.s. att inte vara med från den absoluta början. Det är en synnerligen mänsklig reaktion och bygger på vår inbyggda preferens att vara giriga.  Vill man absolut vara med från början tar man dock större risker, och frågan är vad man får i utbyte. Är det verkligen ett generalfel att avvakta en uppgång, något som Dagens PS skruvar till det som i sin rubrik?

Strandberg drar paralleller till utvecklingen efter börsnedgången 2000-2002, där börsen inledde vändningen uppåt under 2003, som under kraftiga svängningar slutade uppåt på hela +48%. OMXS30 stod då på drygt 600. Men efter denna kraftiga uppgång fortsatte börsen uppåt till runt 1300 fram till mitten av år 2007 som bilden visar. Den som hade väntat ut en mer tydlig och uthållig vändning hade haft synnerligen gott om utrymme att göra goda affärer. Istället för att jaga bottnar och toppar, och vinna en en meningslös tävling om vem som kan gissa börsens utveckling bäst, kan man utnyttja ”köttet” i en trend och därmed både använda kapitalet mer effektivt samtidigt som man skyddar det. När marknaden rör sig på ett sätt som gynnar ens positioner ger det också möjligheter att mer aggressivt fylla på insatserna, medan den som inte ville missa tåget får hoppas att de satsade pengarna kommer att hanteras väl av marknaden.

Med min trendindikator började jag inte gå lång förrän i slutet av 2003, men hade då en i stort sett obruten uppåttrend att utnyttja fram till mitten av 2007.  

OMXS30 veckodiagram 2000-2008

Och detta är inget enstaka fenomen. Titta till exempel på trendvändningen efter nedgången på 1990-talet. Där klättrade index snabbt under 1993, men trenden fortsatte i positiv riktning fram till Ryssland-krisen 1998, och sedan vidare över milleniumyran.

OMX veckodiagram 1990-2000

Röster om långsiktighet

Tack alla ni som lämnat en röst om vad långsiktigt är för er när det gäller sparande/placeringar, uttryckt i år. 72% av er anser att långsiktigt ligger någonstans mellan 6-15 år. Endast en röst föll på ett riktigt långt tidsperspektiv (21-30 år).

Med tanke på bloggens inställning till långsiktighet vad gäller placeringar så är resultatet inte så förvånande. Men jag misstänker att synen på långsiktighet generellt associeras med betydlig kortare tidsperspektiv av allmänheten än vad banker och fondbolag utgår från. Om vi undantar riktigt långsiktigt pensionssparande så vill en majoritet av oss kunna få loss pengar till projekt och drömmar som ligger någorlunda nära i tiden.

Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt är motståndare till långsiktighet. Det är den passiva förvaltningen och förtröstan på att historien ska upprepa sig och att turen ska stå på ens sida som jag vänder mig mot. Med aktiv förvaltning, där man gallrar ut förlorare och behåller vinnare, kan man placera både på kort och lång sikt och nå framgång. Med en passiv förvaltning är man tvungen att vara långsiktig.

Aktieanalyser är svårt

Veckans Affärer hävdar nu att man har inställningen att det fortfarande är för tidigt att köpa bankaktier. Man undrar då hur det kommer sig att man för en månad sedan lade med Swedbank i en portfölj som rekommenderades som en vinnare för 2009. Förvisso var det tydligt aviserat som en portfölj med hög risk, men ska man verkligen rekommendera köp av en aktie vars bransch man inte tror på ännu? Och detta på bara ett års sikt?

Det är svårt att analysera aktier och omvärlden rör sig allt snabbare. Men ett och samma analyshus borde agera mer samfällt, i synnerhet när det är en så liten redaktion som VA. Det finns nog också anledning att se över kriterierna för vilka bolag man tar med i ett portföljförslag för ett år, även om det rör sig om en högriskprofil. Ett förslag är att man inte tar med aktier där man ser liten sannolikhet för vändning inom sex månader, eller att risken för en kraftig, branschspecifik nedgång det första halvåret är stor.

Ny förändring i VA-portföljen

Gårdagens kursnedgång tog ned också Volvo-aktien under den stoploss jag satt upp för Onsdagsvarianten av Veckans Affärers medelriskportfölj. Därmed kommer aktien att avyttras idag, och försäljningskursen beräknas som medelvärdet av dagens högsta och lägsta kurs.

Återigen ett handfast sätt att skydda kapitalet. Istället för att vara sur över att kursen backat, eller hoppas på en uppgång på lång sikt, så gör jag mig av med en aktie som för tillfället är en förlorare. Pengarna läggs i räntefond i avvaktan på att Volvo eller någon annan aktie i portföljen ska visa en positiv trend. För mig personligen slipper jag sitta och hoppas på att kurserna ska gå upp. Jag vet vad jag ska göra oavsett hur kursen utvecklar sig. Självklart är det roligare när portföljvärdet går upp, men så länge jag gör mig av med förlorare och behåller vinnare så vet jag att jag ökar mina chanser att nå framgång. Dessutom slipper jag se kapitalet urholkas.

Det huvudsakliga målet med att placera i aktier och andra finansiella instrument är ju att uppnå avkastning. Det finns inga ädlare mål när man handlar med noterade instrument. Enda gången jag kan göra en insats som privatinvesterare är när jag deltar i en nyemission eller satsar pengar i ett bolag som ska noteras. Då ställer jag upp med riskkapital. Att vara långsiktig för att det skulle vara ”finare” än att aktivt förvalta sitt kapital är bara dimridåer. Att vara långsiktig för att ”aktier på sikt alltid går upp” utsätter dig för stor risk och hög sannolikhet att du inte kan plocka ut pengarna när du vill utan när marknaden bestämmer det.

Sedan jag startade Onsdagsfonden i juni 2008 har kurserna på OMXS30 backat med ca 40%. Det innebär att det krävs en uppgång på 67% bara för att vi ska vara tillbaka på break-even. Om kurserna går ned med 50% så krävs det en börsuppgång som dubblar värdet. Kraften i erosionen av kapital accelererar och är en stark anledning till att skydda sitt kapital, att göra sig av med förlorare. Många förlitar sig på historisk utveckling som visar att aktier på sikt går upp och att börsnedgångar snabbt tas igen. Glöm dock inte att vi de senaste 26 åren haft en historiskt stark marknad, och att det tidigare i marknadshistorien funnits flera långa perioder av negativ eller svag avkastning. Även om mycket talar för en börsuppgång för eller senare är det ingen naturlag, framför allt inte att uppgången ska ske med en storlek och inom en tid som gör att dina placeringar ger gott resultat.

Den som stoppar aktier och fonder i byrålådan förlitar sig på turen och utsätter kapitalet för full risk. I det avseendet är den ”långsiktiga” strategin mer spekulativ än den aktive placerarens. Visst kan man vara duktig på att plocka ut rätt aktier som verkligen går bra på sikt, men även här måste man förlita sig till marknaden. En aktie stiger inte i värde för att du anser att det är ett bra företag med fina tillväxtutsikter. Det är först när marknadsaktörernas samlade förväntningar pressar upp priset som du får betalt för din analys. Fram till att det sker kan aktien sjunka så kraftigt eller uppgången ta så lång tid att du inte ens hinner nå break-even innan du behöver ta ut pengarna.

Att man placerar långsiktigt och passivt sitter kvar med innehaven oavsett utvecklingen förklaras också av den så utbredda rädslan för att missa tåget. Men lika lite som man helt kan skydda sig mot nedgång kan man helt utnyttja en uppgång. Köper du för tidigt kan det innebära att du ändå förlorat så mycket värde att uppgången bara blygsamt kompenserar för det. Köper du istället lite senare, när priserna stigit en del, så köper du dyrt men kan också sälja dyrare. Här håller jag med Warren Buffett som anser att det är ett tankefel att hoppas på lägre kurser när man ska köpa aktier. Istället borde man uppskatta uppgång, för det visar ju att placerare tror på aktien. Det svåraste för en långsiktig placerare brukar vara att sälja. Även om en aktie totalt gett en avkastning på 100% och sedan backar med 30% så håller många kvar den för att den ju gått så bra. Att veta när man ska sälja en vinnare är lika viktigt som att veta när man ska göra sig av med en förlorare.

Till sist, att angripa långsiktighet och passiv förvaltning är förstås betydligt lättare i tider av börsnedgång. I tider av uppgång tävlas det om att ligga fullinvesterad, och många får se och njuta av värdeökningar på 50% på ett år eller mer. Då är det betydligt svårare att diskutera aktiv förvaltning, men samtidigt är behovet lika stort, om inte ännu större. Jag misstänker att det finns rätt många som satt med riktigt fina portföljsiffror efter uppgången från 2003 till 2007. De som bestämde sig för att ta ut pengar för drygt ett år sedan hade tur. Tyvärr finns det nog en hel del som fått se värdeökningen smälta samman eller i värsta fall vända till en förlust efter det senaste dryga årets nedgång. Om man bara hade tillämpat en enkel glidande stoploss så hade man klarat sig mycket bättre. Det handlar inte om att förutse vart marknaden ska gå, eller att slå sig på bröstet för att man spådde rätt om finanskrisen. Det som räknas är vad du gör med ditt kapital, dina surt förvärvade pengar som jobbat för dig, den dag när prisutvecklingen börjar gå dig emot. Har du inget mål eller klara regler för hur du ska förvalta din portfölj kommer du med stor sannolikhet att segla vilse på den finansiella oceanen. Priset kan bli en sämre pension eller att du inte kan realisera den där drömmen du hade, i vart fall inte när du ville.

Onsdag 2009-01-21

Ny onsdag och därmed beslutspunkt för nya positioner. Trendindikatorn har skiftat och visar nu nedåtriktad trend för OMXS30, varför korta positioner är aktuella på denna marknad.

Onsdagsfonden OMX

• Säljer CFD i OMXS30 

Onsdagsfonden Sundry

• Säljer CFD i OMXS30 och US Natural Gas 
• Ignorerar säljsignaler i olja, EUR/USD, palladium och USD/JPY p.g.a. kombination av för stor volatilitet, dyr dollar, kontraktspecifikation och för litet kapital. Ignorerar köpsignal i 10 year T-note av samma anledning.

 

Onsdagsfonderna PPM, Exakt, Benchmark och Avanza tar inga positioner annat än den sista onsdagen varje månad.

Förändring i VA-utmaningen

Dagens kursnedgång tog Swedbank-aktien under den stoploss jag satt upp för Onsdagsvarianten av Veckans Affärers högriskportfölj. Därmed kommer aktien att avyttras i morgon, och försäljningskursen kommer att beräknas som medelvärdet av morgondagens högsta och lägsta kurs.

Hittills i VA-utmaningen så har ju Onsdagsvarianterna legat efter med en faktor två, vilket är naturligt när de endast placerat hälften så mycket som VA-portföljerna, och börsen gått uppåt. Undantaget är högriskportföljen, där Onsdags-varianten gått ned med hälften av vad VA-portföljen  har gjort.

Nu sker alltså en avyttring för att skydda kapitalet. Om kursen i Swedbank skulle inträda i en positiv trend framöver kommer Onsdagsportföljen åter att köpa in aktien, men till dess placeras försäljningssumman i Simplicity Likviditet. Det här är vad jag menar med aktiv förvaltning. Det är naturligtvis inte givet att Swedbank-aktien kommer att fortsätta att gå ned, den kanske t.o.m. kommer att gå upp kraftigt inom kort. Men genom att agera på prisrörelser är jag aktsam om kapitalet och förlitar mig inte på att marknaden ska vända upp. Likväl står jag beredd att åter köpa in mig om kursen börjar klättra uppåt. Det är att använda kapitalet effektivt!