Tisdag 2008-12-30

För andra gången i Onsdagsfondens historia så är veckans onsdag en helgdag. Och inte vilken onsdag som helst utan självaste nyårsafton!

Men nu finns det en kommande vardag, på fredag, så jag har bestämt att avvakta med veckans placeringar till dess.

God Jul och Gott Nytt År

Jag ber att få önska alla läsare och bloggkollegor en riktigt god jul och ett gott nytt år!

 

Bilden tagen från zimbio (http://www.zimbio.com)

Tisdag (!) 2008-12-23

För första gången i Onsdagsfondens historia så är veckans onsdag en helgdag. Och inte vilken onsdag som helst utan självaste julafton!

Normalt så skulle jag avvaktat till närmast kommande vardag, men det är ju svårt denna vecka.   Därför blir det i morgon tisdag som Onsdagsfonderna gör sina placeringar, och likadant blir det nästa vecka.

Trendindikatorn visar fortsatt neutralt läge för OMXS30, varför inga positioner är aktuella på denna marknad.

Onsdagsfonden OMX

• Inga nya positioner

Onsdagsfonden Sundry

• Säljer CFD i US coffee C, palladium och US sugar. 
• Säljsignal i US natural gas kan inte tas då fonden är fullinvesterad i denna marknad.
• Ignorerar säljsignaler i olja, sojabönor, USD/JPY och koppar p.g.a. kombination av för stor volatilitet, dyr dollar, kontraktspecifikation och för litet kapital. Ignorerar köpsignal i 10 year T-note av samma anledning.

 

Onsdagsfonderna PPM, Exakt, Benchmark och Avanza tar inga positioner annat än den sista onsdagen varje månad

Dyrt och dåligt

Dagens Nyheter skriver om en undersökning av fondavgifter som undersökningsföretaget Moneymate gjort. Slutsatsen är att avgifterna fortsätter att öka, från 1,32% år 2005 till 1,42 i år. Oavsett vad det finns för förklaringar till detta så är det bara att konstatera att fondverksamhet har osunt hög intjäningsförmåga. Det påminner om statens stämpelskatt för lagfart på 1,5% när man köper ett hus. Från början var skatten tänkt att täcka upp det administrativa arbetet, men nu när medelpriset för ett hus ligger runt 2 miljoner i storstadsområdena så ger skatten en intäkt på 30.000 kr per lagfartsregistrering. Ingen dålig timpenning för ett jobb som tar ett par minuter! Och ändå så saknas ett skydd för kapning av lagfarter…

Så kan också de feta storfonderna dra in hundratals miljoner i förvaltningsintäkter, därför att arvodet inte har någon koppling till de verkliga kostnaderna. Därför får vi alltid rådet att ha is i magen och spara mer, så att fondförmögenheten ökar. Det är sorgligt hur mycket pengar som fondsparare lämnar över till fondbolagens kassakistor, utan att konkret ifrågasätta det rimliga i konstruktionen. Fondkramaren Pia Nilsson, VD på Fondbolagens Förening, nämner lite halvhjärtat i en annan artikel på DN  att avgifterna kanske borde gått ned något. Jojo, det är väl så nära en känga hon skulle kunna tänka sig att komma när det gäller hennes skyddslingar fondbolagen, trots att hennes förening enligt egen uppgift ska tillvarata både fondbolagens och fondspararnas intressen.

Att det skulle vara dyrare med fonder i tillväxtländer stämmer säkert. Men ta till exempel en titt på Swedbank Robur BRICT. Med en fondförmögenhet på 1,2 miljarder drar man in nära 30 miljoner årligen i förvaltningsavgifter. Förvaltningsavgiften är nämligen på 2,4%, vilket i runda slängar är dubbelt så mycket som en ”vanlig aktiefond”. Om vi skulle jämföra med en fond som har samma fondförmögenhet tar alltså Swedbank in 15 miljoner mer för BRIC-fonden, vilket räcker till en hel del fördyrade kostnader… Framför allt ger det nog fint klirr i kassavalvet på kontoret på Malmskillnadsgatan! Då har jag inte nämnt utvecklingen för fonden, som i skrivande stund är -55% sedan årsskiftet.

Jag skulle förstås kunna ta andra fonder för att exemplifiera, Robur har gott sällskap av många andra förvaltare, men är i mina ögon en av de allra girigaste.

Veckans Affärer utmaning

Veckans Affärer har i sedvanlig ordning tagit fram tre portföljer som man tror på under 2009. Sedan år 2000 har man slagit index ordentligt, men facit för 2008 blev inte så muntert.

Som en lekfull utmaning tänker jag planka portföljerna men förvalta dem på Onsdagsfonds-manér. Syftet är återigen att konkret visa vad en placeringsstrategi har för betydelse, jämfört med att ”bara” plocka vinnare. Jag har all respekt för Veckans Affärers experter, de har säkert mycket på fötterna och har nog gjort sin hemläxa. Men det är likväl marknaden som avgör utvecklingen, och att möta den med en aktieportfölj som förvaltas enligt principen ”sitta på händerna” är för min del alltför riskfyllt.

Utmaningen går till så att jag köper in aktierna i de tre portföljerna på samma kurs som Veckans Affärer gjort. Varje portfölj får ett kapital på 100.000 kr och jag riskerar 3% per position. Jag sätter en initial stoploss på 25%, vilket också styr hur mycket jag satsar i varje aktie. Totalt kommer jag då att köpa aktier för 48.000 kr. Resterande 52.000 kr köper jag andelar i Simplicity Likviditet för. För varje aktie tillämpar jag en stoplossen glidande, det vill säga den följer kursen uppåt. Skulle en aktie säljas efter att ha träffat exitnivå så kommer jag att återköpa den när trenden är positiv. Naturligtvis köps aktien då in på en onsdag!

Om börsåret 2009 blir ett bra börsår så kommer troligen VA-portföljerna att gå bättre än Onsdagsfondens varianter. Det är logiskt och något att vara beredd på när börstrenden är positiv. Genom att begränsa risken begränsar man också den möjliga avkastningen. Min övertygelse är att en genomtänkt placeringsstrategi ändå vinner i det långa loppet, men jag gör förstås en chansning genom att utmana på endast ett års sikt! Kom också ihåg att Onsdagsfondens portföljer lämnar halva kapitalet kvar att utnyttja till andra positioner eller till att fylla på befintliga, vilket ger handlingsfrihet.

Onsdag 2008-12-17

Ny onsdag och därmed beslutspunkt för nya positioner. Trendindikatorn visar fortsatt neutralt läge för OMXS30, varför inga positioner är aktuella på denna marknad.

Onsdagsfonden OMX

• Inga nya positioner

Onsdagsfonden Sundry

• Säljer CFD i US Natural Gas och US Coffee C. 
• Ignorerar säljsignaler i olja,  feeder cattle, palladium, sojabönor, USD/JPY och koppar p.g.a. kombination av för stor volatilitet, dyr dollar, kontraktspecifikation och för litet kapital. Ignorerar köpsignal i 10 year T-note av samma anledning.

 

Onsdagsfonderna PPM, Exakt, Benchmark och Avanza tar inga positioner annat än den sista onsdagen varje månad

Den kloka långsiktigheten

Ett sätt att se på placeringar i aktier och fonder är att vara långsiktig. Det spelar ingen roll när man köper, bara man är tillräckligt långsiktig så kommer avkastningen ändå att bli god jämfört med andra alternativ som banksparande.  Det är huvudargumentet för denna strategi.

De som företräder långsiktighet som strategi lutar sig tillbaka på historisk utveckling där många studier visar att aktier gett 8-12% årlig avkastning om man räknar på långa perioder och breda placeringar. Men det är på sin plats att varna för olika sätt att dra slutsatser av historien. Vi har sedan början av 1980-talet levt i en bull-market, där aktiemarknaderna gått upp kraftigt, med endast kortare rekyler. Under denna period har finansindustrin utvecklats enormt, och kapitalet att placera likaså. Vi har lärt oss att aktier alltid går upp, bara man är långsiktig.

Bortsett från den allvarliga baksidan med långsiktighet, den att du utsätter ditt kapital för maximal risk och låter marknaden avgöra när du kan ta ut pengar, så finns det också anledning att nyansera analyserna av den historiska börsutvecklingen. Ta till exempel och skapa en graf över S&P 500 mellan 1950-1981 så ser du flera perioder med fin avkastning, men också långvariga perioder där kurserna legat och stampat i ett smalt intervall.

Några axplock från grafen med exempel på 10-årigt sparande:

• Började du placera i aktier september 1953 fick du en fin resa fram till september 1963 då S&P 500 gick från 23,35 till 71,7. En uppgång med 207%, eller 11,9% årlig avkastning. Well done.
• Köpte du aktier i oktober 1960 då index stod i 53,39 och skulle sälja av vid oktober 1970 vid index 83,25 så hade du fått en årlig avkastning på 4,5%, inte så mycket att hänga i julgranen.
• Lyckades du pricka botten i september 1966 vid 76,56 och sålde 10 år senare på 105,24 hade du fått en årlig avkastning på 3,2%, klent.

Exemplen är förstås tagna av mig i syfte att visa på olika utfall. Jag har också valt 10 år som lång sikt, för ärligt talat tror jag inte att särskilt många ser på sitt sparande i tidsperioder på 20 år eller mer. Men långsiktigheten vinner inte alltid bara för att man tar i med tidsperspektiv som blir enormt långa. Den som köpte aktier i S&P 500 vid botten juni 1962 på 54,75 och sålde 20 år senare på 109,61 fick en årlig avkastning på blygsamma 3,5%.

När det gäller riktigt långa tidsperioder på 30 år eller mer så är det lättare att se att långsiktigheten ger fördelar. Sätter du in pengar när du är 30 år så kan du förmodligen räkna med en god avkastning när det är dags att gå i pension. Men månadssparande och återkommande insättningar ökar risken då du undan för undan får mer kapital exponerat för börsens nycker och drabbas hårdare av en eventuell nedgång strax innan du ska ta ut pengarna.

Man kan välja många perioder att studera, en del blir lyckosamma, andra inte. Frågan är om man tycker att man vill lita så mycket på slumpen som den långsiktiga strategin gör, i vart fall för placeringar som avser tidsperioder på mindre än 20 år? 

 Det intressanta är att det inte är givet att börsen under din sparhorisont rör sig så att du får en vettig avkastning i förhållande till den risk du tar. Vi har blivit itutade att lång sikt alltid innebär garanterad god avkastning, men det finns anledning att ifrågasätta det.

Teknisk analys

I forumen för de inbitna placerarna liksom i den finansiella debatten nämns ofta termen teknisk analys, förkortat till TA. Uppfattningarna om TA är ungefär lika många som dess utövare. En riktigt bra blogg i ämnet är Teknisk Analys.Där hittar man citatet från två av Sveriges mest kända TA-gurus Torsell och Nilsson:

”Teknisk analys handlar om att finna samband på börsen och utvärdera hur bra dessa samband är, avgöra huruvida dessa samband kommer att bestå, och i handel utnyttja sambanden.”

Rent intuitivt känns det ju väldigt spännande att hitta en form av analys som med påtaglig säkerhet kan förutsäga kommande prisutveckling på börsen. Många ansträngningar har lagts på att hitta superindikatorn som med högsta tänkbara sannolikhet signalerar upp- eller nedgång. Det brukar betecknas som jakten på ”the Holy Grail”. På marknaden finns mängder av böcker med titlar som utlovar den bästa metoden att hitta vinnare, alltså jakten på den bästa entry-signalen.

Även de som ratar TA och hävdar att aktiers värde bara kan beräknas på fundamentala fakta (utdelning, vinst, omsättning, tillväxt, kassaflöde)  etc. ägnar sig åt en timingstrategi. Det är ju inte förrän en aktiekurs står lägre än det värde de beräknar som det kan vara aktuellt att köpa. Därför ser inte jag någon våldsamt stor skillnad mellan att placera med någon form av tekniskt uppbyggd entrysignaljämfört med att göra det baserat på fundamental analys. ”Teknikern” fokuserar på pris och volym för att hitta sin marknadstiming, medan ”fundamentalisten” riktar in sig på nyckeltal och prognoser. Precis som förutsättningarna för ”teknikern” kan ändras av en plötslig kursrörelse, kan ju ”fundamentalisten” också råka ut för en kalldusch i form av sämre rapport än väntat, makroekonimisk oro etc.

Oavsett vilken typ av analysmetod du använder dig av har du en entrysignal med viss nivå av träffsäkerhet. Det kan vara momentum-baserad TA-handel, slumpartade köp när du fått pengar över, månadssparande eller kyliga bokslutsanalyser. Men hur mycket ska du satsa vid varje signal om att ta position? Vilka marknader och instrument ska du handla? Vilken förlust ska du tolerera innan du stänger positionen? Och när ska du ta hem vinsten? Svaren på dessa frågor är otroligt viktiga för en framgångsrik placerare. Även om du har en signal som har en träffsäkerhet på osannolika 80% så kan dina placeringar gå med förlust om du låter de 20 procenten orsaka för stora förluster eller tar hem vinsten för snabbt i de 80% lyckade positionerna. Omvänt kan en trendföljande signal med kanske bara 40% träffsäkerhet ändå ge god vinst om övriga delar av placeringsstrategin är väl utformade. Van Tharp och Charles LeBeau har visat att en helt slumpmässig entrysignal som att singla slant kan ge överavkastning om övriga komponenter som position sizing, riskhantering och exitstrategier trimmas. En placeringsstrategi som innehåller regler för allt detta, och är utformad för att passa dina unika egenskaper och styrkor,  det är enligt Van Tharp vad ”the Holy Grail” innebär. En uppfattning som jag delar helt och hållet.

Bättre eller sämre än väntat?

Goldman Sachs redovisade i eftermiddags sin rapport för det fjärde kvartalet. Resultatet var sämre än väntat enligt bland annat E24, men bättre än väntat enligt TT som citeras bland annat på Veckans Affärer. Resultatet blev hur som helst att aktien stiger, och det är ju priset som räknas!

Det här med förväntningar är en spännande del av psykologin på börsen. De stora nyhetsbolagen sammanställer kvalificerade gissningar från analytikerkåren, och vips så har vi fått ett mått på vad marknaden förväntar sig. Vad utfallet i reda siffror egentligen har för betydelse när det gäller värdering av ett företag eller prognos för den fortsatta verksamheten spelar liten roll. Det är utfallet mot marknadens bedömning som gäller, alltså den bedömning som kommer från överbetalda räknenissar som fipplar runt i sina Excel-ark. Det sunda förnuftet får underordna sig.

Marknadspsykologi, som till exempel i form av fenomenet med förväntningar, är ett problem för de som placerar i aktier utifrån endast någon form av fundamental analys. Väger man inte in marknadens psykologi kan det ta väldigt lång tid för en aktie att nå den kurs som man har räknat ut borde vara möjlig. Att vara långsiktig kan visa sig innebära att man får vänta väldigt lång tid.

Oavsett vad man har för åsikt om marknadens förväntningar och det rimliga i att en aktiekurs går upp eller ned 10% på en rapport eller nyhet, så är det som placerare bara att gilla läget.  Reaktionen kan tyckas helt bakvänd mot vad du tänkt dig, men då är det du som går i otakt och inte resten. I alla fall just nu, hur det går i morgon vet ju ingen.

Kraftiga kursreaktioner på nyheter är ett gott bevis på att marknaderna inte är så effektiva som en del vill få det till. De visar också på nödvändigheten att ha en strategi så att man klarar av svängningar och inte låser fast sig vid en placering bara för att man själv har en bestämd åsikt. Det är alltid marknaden som har rätt, i varje givet ögonblick.

Pengar och positioner

Den som följt placeringarna i Onsdagsfonden Sundry vet att det i stort sett varje vecka genererats signaler som ignorerats. Anledningen är att fonden inte kunnat ta en position då minimistorleken CFD-kontrakt skulle utgöra en för stor risk. Varje position får ju inte riskera mer än 1,25% av fondvärdet och för en hel del marknader, för att inte säga de flesta,  hamnar risken betydligt högre än så genom kombinationen dyr dollar, volatil marknad, kontraktspecifikation och för lite kapital.

Jag ska villigt erkänna att jag underskattat svårigheten här. Det har lett till att fonden inte kunnat få den goda diversifiering som jag velat, och heller inte fått möjligheten att utnyttja det ökande antal trender som fler marknader innebär.

Det enda sätt jag kan påverka detta fenomen är genom att tillföra fonden kapital. De nivåer jag har för riskkontroll och position sizing känns nämligen fortsatt välbalanserade. I en fiktiv fond hade det inte varit några problem att skjuta till extra medel, men nu är det riktiga pengar som satsas, och då blir det verkligheten som styr. Jag håller på och undersöker möjligheterna att få fram pengar att sätta in och hoppas på en lösning inom kort. Någon som har telefonnumret till Stefan Persson eller Ingvar Kamprad..?