The definitive guide to position sizing

Jag har kommit en bra bit i Van Tharps senaste bok, som jag nämnde för ett tag sedan. Ju mer jag läser om position sizing, desto mer inser jag vilken stor inverkan det har på utfallet i trading/investering. Van Tharp är en erkänd auktoritet på området, och har en i mina ögon unik förmåga att kombinera matematiska och statistiska analyser med gedigen erfarenhet av hur tradingvärlden fungerar.

Boken är inte helt lättläst och jag tycker att herr Van Tharp kunde ha putsat lite mer på disposition och en tydlig röd tråd. Icke desto mindre så finns det gott om guldkorn att ta till sig. Position sizing är för Van Tharp i stort sett frikopplat från hur man tradar/investerar. Det handlar enligt honom om att beräkna sina insatser så att man når sina mål. Att sätta målen är inte så enkelt som det låter. Visst vill man till exempel tjäna så mycket pengar som möjligt på sin portfölj, men vilken risk är man beredd att ta? Är det ok att satsa på 100% värdeökning ett år och då samtidigt utsätta sig för en potential värdeminskning någon gång under året på 80%? Vilken sannolikhet för en sådan hemsk värdeminskning är man beredd att tolerera.

För att kunna utveckla en bra metod för position sizing gäller det också enligt Van Tharp att man verkligen känner sin placeringsstrategi. Inte genom att man kan reglerna för det, utan så att man förstår hur avkastning versus risk fördelar sig. Van Tharp använder sig ju flitigt av begreppet R för varje positions risk. Resultatet av varje affär kan sedan beskrivas relativt R, t.ex. en vinst på 3 R eller en förlust på 2 R. Tittar man på resultaten uttryckt i R över ett år kan man dra många statistiska slutsatser av systemets karaktär, vilka man sedan kan utnyttja för att optimera sin position sizing.

För min del har jag fått ett kvitto på att Onsdagsfondens strategi med positioner som jag adderar till när marknaden utvecklas i rätt riktning är effektiv och marknadslogisk. Problemet som jag upptäckte med den strategin var ju att det gick att ha ett stort antal positioner i samma instrument, något som gjorde värdeutvecklingen extremt känslig för marknadssvängningar. Juli månad var ju ingen höjdare milt uttryckt. De åtgärder som jag införde var helt rätt enligt Van Tharp: att införa ett vinstmål samt att snävare maximera tillåten risk per marknad. Men jag har också fått inspiration till ytterligare en regel som syftar till att begränsa den maximala totala risken per marknad.

Risk per position definieras ju som ingångskurs – aktuell exitkurs. Om marknaden utvecklas positivt så kommer risken efter ett tag att vara 0, när exitkursen överstiger ingångskursen (för en lång position, omvänt i en kort position). Men om då marknaden utvecklas väldigt positivt så kommer man att ha många öppna positioner och ändå låg sammanlagd risk. Här stod Onsdagsfonden OMX i mitten av juli, och sedan blev det ett dramatiskt fall när index brakade uppåt.

För att balansera adderandet av positioner krävs det ett genomtänkt sätt att ”subtrahera” positioner. Utöver det vinstmål jag redan infört så rekommenderar Van Tharp att man övervakar marknadens totala risk i portföljen. Den definieras som skillnaden mellan aktuell kurs och exitkurs, summerat över alla positioner. Denna risk kan alltså aldrig bli 0. Om man till exempel begränsar den risken till 3% av portföljvärdet så riskerar man inte att tappa mer än 3% av kapitalet om marknaden skulle tvärvända. Naturligtvis kan man förlora lite mer om det blir ett kraftigt språng, men risken är hur som helst begränsad.

Denna regel införs med omedelbar verkan i placeringsstrategin.

Läs även andra bloggares åsikter om position sizing, placeringsstrategi, risk, R, Van Tharp