Vad är rätt pris?

Det finns bara ett rätt pris i varje ögonblick och det är det senaste avslutet på en öppen marknad. Det går inte att komma från detta faktum, oavsett vad man har för åsikter om värdering och utsikter. Ändå läser jag flera indignerade journalister i affärspressen som suckar när börsen sänker en aktie trots att kvartalsrapporten var bra eller i vart fall låg nära ”den samlade analytikerkårens förväntningar”, vad det nu betyder.

Många är ute efter det rätta värdet på en aktie, och räknar på antingen fundamenta som p/e-tal, kassaflöden eller substansvärde. Andra tittar på historisk utveckling och söker ett jämviktsvärde. Kan man hitta en aktie vars värdering förefaller låg i förhållande till resultat och/eller framtidsutsikter finns det många så kallade värdeinvesterare som hugger till. Men marknaden har faktiskt alltid rätt i det kortsiktiga perspektivet och även om man har gjort väl så grundliga analyser så drar inte kursen iväg förrän den verkligen gör det. Vad som är rätt värde är ibland intressant att diskutera i teorin, men i praktiken är det senaste avslut som gäller. Sedan är det en annan femma att bubblor och ras av och till uppstår. I sådana lägen är det ju svårt att säga att marknaden har rätt, men att identifiera en bubbla är väldigt svårt innan man har facit i hand. Hur många gick till exempel framgångsrikt kort i millenieyran med rätt timing?

Många aktörer på börsen verkar ha svårt att acceptera att marknaden styr, och sitter istället och önskar kurser upp eller ned. På sätt får de känslorna med i sina beslut och sina egon masserade av analytiker och affärsjournalister som också söker ordning och struktur på börsen och i stort sett konsekvent uttalar sig om varje nedgång som onaturlig eller märklig. Dags att läsa på lite om beteendevetenskap i allmänhet och gruppsykologi i synnerhet!

Stjärnsmäll och exits

De senaste dagarnas rejäla börsuppgång har förstås lett till att Onsdagsfonden redovisar en drastiskt försämrad värdeutveckling. Från starten är nu fonden upp 5%, efter att ha varit över 20% i början av veckan. Samtliga positioner har avyttrats efter att deras exits träffats.

Självklart hade det varit roligare om den fantastiska utvecklingen hade fått vara intakt, men sådana här motgångar får man räkna med om man handlar på börsen. Det viktigaste är att man har en placeringsstrategi som man följer. Sedan får man utvärdera om den håller. För en trendföljande strategi är värdeutvecklingar av följande slag något man måste vara beredd på och tåla. Ingen trend går spikrakt åt ett håll och kraftiga rekyler eller trendomslag kan på kort sikt försämra resultatet rejält.

Investering är fint, trading är fult

Att vara långsiktig, att satsa på bolag man förstår sig på och som har bra historik med omsättning och vinst, det är fint. Men att placera kortsiktigt, utnyttja prisrörelser och sälja av förlorare är fult. Varför är det så?

Svaret ligger, i mina ögon, på att kortsiktigt är liktydigt med spekulation, och spekulation är per definition fult, i vart fall utåt. Så länge man tjänar på det och ingen vet om det så är det ok. Men alla investeringar är ju egentligen spekulation: i högre vinster, kommande kursuppgångar eller goda utdelningar. Skillnaden mellan investering och trading blir då inte särskilt stor utan det handlar mer om tidsperspektiv.

När jag läser runt på ekonomisajter och bloggar så ser jag många som företräder linjen med att man ska sitta still i båten när det gäller börsen. Argumenten är oftast att börsen svänger men går alltid upp på sikt, det gäller att vara långsiktig och att man ska undvika transaktionskostnader. Vad jag inte kan förstå är oviljan att agera på en marknad där priset är kung. I varje givet ögonblick är en aktie, index, råvara eller ränta värd exakt det som marknadsaktörerna kommit fram till i senaste avslut. Ett iskallt, rationellt beslut om värde, som summerar alla tänkbara förväntningar och analyser av nuläge och framtid. I denna kliniska process av beslutsfattande ska man satsa sina pengar men sedan bara se tiden an? Vad för nytta har man av att argumentera sig blå för ett företag, sektor, eller börsen som helhet, så länge kursen går nedåt och värdet av ens innehav sjunker? Det om något är ett irrationellt beteende, och förklaringen stavas som jag ser det i lika delar av lathet, känsla av hopplöshet eller oviljan att erkänna misstag. Orkar man inte bry sig om börsen ska man inte placera pengar där. Blir man euforisk vid uppgång och likgiltig i nedgång, eller vägrar att ändra i portföljen för att marknaden är sjuk/översåld/irrationell/måste vända snart har man vävt in för mycket känslor i placeringarna för att kunna nå framgång. I bästa fall använder man sitt kapital ineffektivt och får lägre avkastning än man kunnat få, i sämsta fall följer man med en aktie ända till botten.

Själv har jag efter mycket möda och beska erfarenheter kommit till insikt om att trendföljning är en sorgligt underskattad filosofi, särskilt i kombination med en systematisk placeringsstrategi. Att köpa dyrt och sälja dyrare, och framför allt att kunna sälja billigt och sälja billigare är förvisso en mental utmaning, men det är ett koncept som bevisligen drar in stora vinster från många marknader. Det handlar inte om att se sig som långsiktig ägare med stor intresse för ett företags utveckling, utan om att på bästa sätt förvalta sitt kapital så att man når maximal risknivå med kontrollerad risk. Trendföljning och systematisk handel ska dra in pengar, det är det enda syftet. Och det räcker gott för mig när det gäller mitt kapital. Sedan kan jag ha mer ”ädla” mål att uppnå på andra sätt i livet.

Det jag mest vänder mig mot vad gäller standardargumentet att ha is i magen och ”se över sin risknivå” är det faktum att även den mest långsiktige aktie- eller fondsparare riskerar att få en riktigt dålig värdeutveckling på grund av ren otur. Den som månadssparat i en indexfond för OMX-index sedan 1999-12-31 hade till idag fått en genomsnittsvärde för index på 890. Hade man startat i juni 2003 hade snittvärdet varit 898. Idag står index i 826…

För mig är risk detsamma som att förlora pengar, och rådet att se över risknivån är förvisso välmenat men oftast felriktat. Det handlar om att veta när man ska överge förlorare till fonder och aktier, inte när man ska byta från en placering med hög volatilitet till en lägre. Det säger nämligen ytterst lite om den verkliga risken!

Visst kan man ha tur och växla över eller lösa in vinster från långsiktiga placeringar, men risken är för mig alltför stor att marknaden bestämt sig för att gå sur lagom till dess att man tänkt dra nytta av en längre uppgång. Ingen kan förutsäga hur börsen kommer att gå eller välja den bästa aktien eller fonden. Däremot kan alla dra nytta av en tydlig trend och framför allt lära sig att dra nytta av även en nedgång, vilket ju faktiskt är en naturlig fas i en väl fungerande marknad.

Läs även andra bloggares åsikter om långsiktig, kortsiktig, spekulation, investering, trading, börsen, aktie, index, pris, trendföljning, placeringsstrategi, risk, risknivå

Ännu en onsdag

Ytterligare en position med sålda CFD-kontrakt då trendindikatorn fortfarande säger ned och det var onsdag igår. Totalt har Onsdagsfonden nu sålt 139 kontrakt till ett värde av 125.000 kr. Värdeutvecklingen har varit synnerligen positiv, men fondinnehavet är förstås nu mycket känsligt för indexuppgångar. Till exempel så skulle en uppgång för OMXS30 till 884 innebära att värdeökningen sjönk från 14% till 5%. Det skulle bli en kraftig värdeminskning (drawdown), vilket man måste acceptera för möjligheten till fortsatt vinstutveckling. Drawdowns beräknar man utifrån en kurva över värdeutvecklingen, vilken för Onsdagsfonden ser ut så här.

Värdeutveckling Onsdagsfonden

Hur stor är då fondens risk idag? För tre av positionerna så ligger exitnivån, alltså den nivå på OMXS30 där jag avyttrar positionerna, under ingångskurs, vilket innebär att risken i teorin är 0. Med risk menar jag då risken för förlust. I praktiken finns det förstås en risk för förlust, om index skulle rusa uppåt och blåsa förbi mina exits. Då skulle jag få en förlust på grund av att jag inte kan avyttra till den kurs jag vill utan får acceptera en sämre.

För de två övriga positioner så har jag idag en sammanlagd risk på 4,3% av fondvärdet. Om index skulle gå upp till exitnivåerna så skulle Onsdagsfonden alltså förlora så mycket. Det är med andra ord inte 125.000 kr jag riskerar, utan max 2,5% av fondvärdet i varje position eller 7,5% av fondvärdet för alla positioner. Det är riskkontroll i praktiken. Att resultatet svänger skulle med en traditionell analys sägas utgöra en hög risk, men det är i mina ögon irrelevant. Vad som räknas är förmågan att generera avkastning och att kontrollera värdeminskningar (drawdowns) genom riskhantering.

En trendföljande strategi drar nytta av kurssvängningar och blir därför automatiskt påverkad av dem resultatmässigt. Det är något som man som andelsägare i en trendföljande fond måste vara beredd på att klara av, att man under kortare tider kan få se en väldigt god värdeutveckling snabbt minskas. Det sker framför allt vid trendomslag eller stillastående marknader med slagig utveckling. Vad man inte ska behöva se är en lång period av värdeminskning, som man får med en vanlig aktiefond i nedtrend. Drawdown för en trendföljande fond ska generellt återhämtas ganska snabbt, när fondinnehavet anpassats till en ny trend.

Läs även andra bloggares åsikter om CFD, trendföljande, drawdown, risk, riskkontroll, OMXS30, exits, trend

Semester

Det drar ihop sig till semester för mig och familjen. Inläggsfrekvensen kommer därför att sjunka markant de närmaste fyra veckorna, men jag fortsätter förstås att förvalta fonderna och uppdatera resultaten dagligen.

En fortsatt skön sommar önskar jag alla!

Buffett och hedgefonder

Jag snubblade över en artikel på nätet som beskriver en vadslagning som jag inte kände till. Warren Buffett, den välkände miljardären har slagit vad med hedgefondförvaltaren Protégé om att de inte kommer att lyckas slå index, eller mer precist indexfonden S&P 500 förvaltad av Vanguard, över en period av 10 år. I potten ligger en miljon dollar som ska delas ut till välgörenhet. Med ingredienser som prestige, stora pengar, hedgefonder, Buffett, vadslagning och välgörenhet kommer detta projekt med all säkerhet att nå all publicitet som Protégé tänkt sig!

I all ödmjukhet så ser jag en parallell till mitt eget experiment med Onsdagsfonden kontra Avanza Zero. Synd att jag inte kom på att utmana Buffett bara!

Oavsett vad man tycker om Buffett, hedgefonder eller vadslagning i största allmänhet så ser man i artikeln en intressant genomgång av de avgifter som en fond-i-fond tar ut. Först är det 1% i årlig förvaltningsavgift, sedan tillkommer årlig förvaltningsavgift på 1,5% från den eller de hedgefonder som fonden väljer. 2,5% av kapitalet bränns upp årligen oavsett utveckling. En hedgefond tar sedan normalt ut 20% av vinsten, vilket ger 80% kvar till investeraren, i detta fall fond-i-fonden. Av dessa 80% tas minst 5% ut som ytterligare provision, vilket innebär att den slutliga kunden, som investerat i fond-i-fonden, endast får 76% av den avkastning som skapats.

Jämför detta med Vanguards S&P 500 indexfond som kostar max 0,15% i årlig avgift.

Om Protégé ska vinna vadslagningen så kommer det att krävas att de valda hedgefonderna går bra mycket bättre än index. Dessutom ska de klara av detta under en lång tidsperiod, och flera studier visar att hedgefonder har en tendens att gå som bäst när de är nystartade alternativt när aktiemarknaden är i en nedåtriktad trend. Skulle Protégé vinna vadet är de värda all respekt, men jag kan ändå inte låta bli att känna en dålig smak i munnen över de otroliga intäkter de drar in i förvaltningsarvode under resans gång. Det är i mina ögon inte ett schysst sätt att dra fördel av investerade pengar, och man fördelar risken högst ojämlikt med investerarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Buffett, hedgefonder, index, indexfond, S&P 500, Avanza Zero, förvaltningsavgift

Att starta en fond

En av mina livsdrömmar är att driva ett fondbolag med fonder som är till för spararen.

Så lyder inledningen i min beskrivning av Onsdagsfonden. Dags att bli lite mer konkret med planen för att realisera drömmen. Har jag en tillräckligt vass affärsidé, kan jag leverera vad som krävs, hur ser vägen till att starta en fond ut ?

Ett förslag på affärsidé: att erbjuda en fond som ger andelsägare god avkastning oavsett marknadsklimat, och skyddar insatt kapital.

Tanken är alltså att en andelsägare ska kunna sälja delar av eller hela sitt innehav när han eller hon så vill, utan att riskera att kapitalet gröps ur av en börsnedgång som tar flera år att komma ifatt. Med god avkastning menar jag att fonden ska ge en årlig avkastning på minst 20%. Affärsidéen innebär att fonden blir en specialfond, eller hedgefond. Som jag tidígare skrivit så tror jag på en prestationsbaserad ersättning, där fondbolaget tar 20% av avkastningen. Ingen fast förvaltningsavgift ska utgå. Dessutom ska resultatmarginalen för fondbolaget bara få uppgå till en viss nivå, säg 15%. Överskjutande vinst, som ju indikerar för höga intäkter, ska delas ut till fondandelsägarna efter varje år.

En förutsättning för att affärsidén ska hålla är att min placeringsstrategi har en så kallad edge, att jag har en systematik som gör det möjligt att skapa den avkastning jag siktar på. Jag skulle kunna lägga ned tid och ansträngningar på att redovisa historiska test av strategin, men har istället valt att i bloggen visa hur den slår i verkligheten. Det ger en mer osminkad bild och alla har möjlighet att se hur placeringarna förvaltas dag för dag. 

Jag är novis vad gäller att starta och driva ett fondbolag. Men jag inser att det kommer att krävas investeringar, bra kontakter, tillstånd från Finansinspektionen, rådgivning, etc. Vägen till att starta ett fondbolag tror jag ser ut så här:

1. Utveckla och verifiera placeringsstrategin
2. Skaffa ett track-record
3. Söka kontakter och rådgivare
4. Paketera placeringsstrategin till ett fondpaket (modifiera investeringsstrategin till att passa en fonds storlek: lägre risknivå, fler marknader etc.)
5. Söka kapital för att starta fondbolag
6. Dra in löften om insättningar till ett första fondkapital
7. Bilda fondbolaget: få in folk med branscherfarenhet i styrelsen, köpa in tjänster som behövs, ordna nödvändigt regelverk
8. Söka tillstånd från Finansinspektionen
9. Starta fondbolaget: rekrytera eller konsultinköp, IT-system, lokaler, marknadsföring

Tidshorisonten för planen har jag bara vaga begrepp om. Just nu känner jag mig klar med steg 1 och i gång med steg 2. Rimligen tar det något år innan jag har ett track-record att visa upp för potentiella investerare och rådgivare. Så det får bli den närmaste milstolpen, att få fram ett resultat för utvärdering och ”införsäljning”.

Den som har kunskaper eller åsikter om fonder och fondbolag generellt och hur man startar ett fondbolag i synnerhet är väldigt välkommen att delge dem!

Läs även andra bloggares åsikter om affärsidé, starta fond, specialfond, hedgefond, placeringsstrategi

Å ena sidan, å andra sidan

Idag hittar jag två artiklar som analyserar den fortsatta utvecklingen för Stockholmsbörsen. Ett mycket bra och intressant exempel på hur man kan komma till två helt olika slutsatser om läget och om vi är nära botten eller inte. Läs Claes Folkmars artikel i E24  och Mikael Vilenius artikel i Dagens Industri.

Det är som sagt svårt att sia, särskilt om framtiden! För min del har erfarenheten den hårda vägen lärt mig att prognoser endast är intressanta som diskussionsunderlag. När det kommer till investering och trading så gäller det att lära känna mekanismerna och inte fäkta sig blå i ansiktet för sin uppfattning, när marknaden går åt andra hållet. En marknad kan gå ned till 0 eller rusa till himlen; det viktiga är att man förvaltar sina positioner så att man inte dras med av strömmen utan smidigt följer den. Därför tror jag på att följa trenden, men också på att skydda och effektivt utnyttja mitt kapital. Inte ens en trendföljare har ju rätt alla gånger!   I själva verket har vi normalt en ytterst medioker träffsäkerhet. Men av tio affärer kan vi ta sju mindre förluster och ändå gå bra med plus tack vare tre vinstaffärer p.g.a. väl uformade metoder för position sizing, exits och riskkontroll.

Med detta inte sagt att trendföljning är det enda koncept som funkar, självklart finns det många som tillämpar andra strategier och lyckas, till exempel swingtrading och värdeinvestering. Men vad vi alla har gemensamt är att det inte är konceptet i sig och de positioner vi tar som avgör framgången, utan hur vi förvaltar dem. Därför är min åsikt att ett passivt köp-och-behåll över tiden är underlägset aktiv och systematisk förvaltning. Och då menar jag inte vanliga aktiefonders skämt till förvaltning…

Läs även andra bloggares åsikter om investering, trading, position sizing, exits, riskkontroll, trendföljning, aktiv förvaltning, aktiefonder

Det kan svänga fort

Onsdagsfonden har nu tagit fyra positioner under fyra veckor av nedåtriktad börstrend, vilket innebär att värdet svänger ganska så rejält efter hur börsen rör sig. Stora svängningar är lika med hög volatilitet, något som traditionellt ses som synonymt med hög risk. Om OMXS30-index skulle studsa upp med 5% från gårdagens slutkurs skulle Onsdagsfondens avkastning sjunka från 13% till drygt 5%. En kraftig nedgång, men fortfarande en mycket god utveckling på bara en dryg månad. Vid en sådan uppgång skulle också tre av fyra positioner ha avslutas då nivåer för exits träffats, och framtida svängningar skulle reduceras radikalt.

Att hantera risk innebär för mig att se till att snabbt stänga positioner som utvecklas dåligt, och att vara aktsam med sitt kapital. För att uppnå resultatmålet måste förlusterna minimeras och vinsterna tillåtas växa. Och för att vinsterna ska kunna växa måste jag vara beredd att ge tillbaka en del av dem. Därför är det ofrånkomligt med svängningar.

Mitt mål är att uppnå 20% avkastning på ett år. Under den perioden kan alltså resultatet pendla en del, men fondspararen ska vara trygg i att uppnå avkastningsmålet över året som helhet. Hög volatilitet säger ju bara att det är svårt att prognostisera framtida värdeändringar. Det är i mina ögon ingen risk i sig, så länge resultatet utvecklas positivt på årsbasis. Den största risken, förutom att modellen skulle ge undermålig avkastning över ett år, är kraftiga värdeminskningar från en toppnivå till en bottenivå på avkastningskurvan, så kallade drawdowns. Ju större drawdown desto större risk, för det innebär att man det krävs mer för att komma upp till en förväntad avkastning igen, och det tär dessutom på kapitalet. För att uppnå avkastning måste man tolerera risk brukar det heta, och det här är precis vad det handlar om. För att vara med om ännu högre avkastning i Onsdagsfonden måste man vara beredd att tolerera ett hack i kurvan på till exempel från 13% till 5% som jag nämnde inledningsvis. Ett av mina mål är att minimera drawdowns för Onsdagsfonden, men det är omöjligt att eliminera dem.

Placeringsstrategin gör att Onsdagsfonden är ganska aggressiv i trender, särskilt när index huvudsakligen rör sig brant i trendens riktning utan några större rekyler. Modellen signalerar om ny position varje vecka i en stabil trend, och så länge utvecklingen går åt rätt håll så tillåter reglerna mig att ta den. Skulle börsen gå mot motsatt håll än bedömd trend så kommer mina riskbegränsningar att aktiveras och dra ned på insatsen alternativt nolla den helt. När börsen står mer och stampar eller rör sig lugnare kommer också Onsdagsfonden att bli mer defensiv.

Läs även andra bloggares åsikter om börsen, trend, volatilitet, risk, OMXS30, exits, avkastning, drawdown

I betraktarens öga

En intressant del av det mänskliga psyket är viljan att alltid ha rätt och att försöka hitta mönster. Det gäller inte minst inom finansvärlden, där det finns gott om så kallade tekniska analytiker som utifrån gammal kursdata försöker hitta mönster och samband som ska tala om hur börsen kommer att gå framöver. Jag har själv fuskat en hel del inom det området, men förkastat det mesta. Inte för att jag tycker att allt är rappakalja, utan för att beslutet om att ta en position inte är det viktigaste. Som jag skrivit om flera gånger tidigare finns det all anledning att lägga kraft på det man kan styra: exits, position sizing, val av instrument etc. Därmed inte sagt att entrysignalen inte är viktig, men den är inte allt, vilket man gärna förleds att tro när finansnissarna ger råd. När såg du senast en analytiker, mäklarhus eller ett marknadsbrev som rekommenderar köp också skriva ut stop loss, vinstmål och hur mycket man bör satsa..?

Ett problem med teknisk analys, precis som för fundamental analys, är att slutsatserna man drar beror helt och hållet på vem som gör analysen. En artikel i Dagens Industri visar detta med all tydlighet, där Dawid Myslinski från Redeye gör sin tolkning. Det är väldigt intressant att studera kommentarerna, som handlar om allt från att tekniska analys (TA) bara är hokus-pokus till att Dawid räknat eller tolkat fel.

Att presentera sådana här artiklar är förstås medvetet populistiskt, man masserar några mentala ”erogena zoner”. I mina ögon har sådana här resonemang ingen signifikans för de placeringar man gör. Väldigt få, om än någon har över tiden särskilt god träffsäkerhet om hur börsen ska gå de närmaste månaderna. Det vettigaste man kan göra är att utgå från att man inte gissar bättre än slumpen och anpassa sin handlingsplan efter det. Med andra ord, köper man aktier eller en fonder så är sannolikheten att de ska utvecklas väl bara omkring 50%. Då gäller det att snabbt kliva av de köp som utvecklas dåligt och låta vinsterna växa i de köp som går bra.

Till sist konstaterar jag att börsen gör en fullt naturlig rekyl idag, men att avståndet till exits för Onsdagsfonden fortfarande är betryggande. Fonden kommer idag att ta ytterligare en position genom att sälja CFD-kontrakt, eftersom trendindikatorn fortfarande signalerar nedtrend och det är onsdag! Återstår att se om den positionen utvecklas positivt eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om finansvärlden, teknisk analys, fundamental analys, exits, position sizing, TA, placeringar, aktier, fonder, CFD