Seriösa alternativ till långsiktighet?

I en artikel i Veckans Affärer , som också refereras i Dagens PS skriver Per Olof Lindsten en betraktelse över aktier som investering och ger enligt ingressen knepen som gör dig till en börsvinnare. Efter att ha konstaterat att aktier gett en synnerligen medioker avkastning för den som placerade pengar på Stockholmsbörsen för 10 år sedan fortsätter Lindsten muntert med att beskriva hur den som år 1900 satte en miljon kronor  i svenska aktier och bara återinvesterat utdelningar idag kan ståta med 2 miljarder. 7% avkastning per år, det är verkligen inte fy skam. Problemet är väl kanske att placeringshorisonten fick bli 109 år…

Långsiktighetsfalangens största pedagogiska problem är att vårt vanligaste sparande inte spänner över hela livet, utan snarare 5, 10, 15 eller kanske 20 år. Med sådana tidsperspektiv blir det direkt farligt att förlita sig på aktiers avkastning i extremt långsiktiga tidsintervall. Sannolikheten att ett börsfall ska punktera dina placeringar med 50% minst en gång under ett normalt sparande är historiskt mycket hög. Och då krävs det en uppgång på 100% för att nå tillbaka igen, vilket kanske inte alltid är möjligt. Du kan ju ha velat ta ut pengarna kort efter att det stora raset inträffat. Men borde du då inte ha satt pengarna i säkrare placeringar när du har så kort tid kvar till dess att du vill ta ut dem? Det kan man tycka, men tänk om raset inträffade just innan det var två-tre år kvar till mitt tänkta uttag och jag inte hann växla över till räntefonder?

Sedan ställer Lindsten en viktig fråga:

“Men vad finns det egentligen för seriösa alternativ till att investera långsiktigt i aktier? Att köpa och sälja aktier kortsiktigt och försöka tajma upp- och nedgångarna är en mycket svår uppgift. Att pricka toppar och bottnar exakt är omöjligt. “

Detta är den vanliga motståndslinjen bland förespråkare för långsiktigheten som den enda sanna vägen till framgångsrika aktieplaceringar. Att vara aktiv/kortsiktig med sina aktier innebär enligt dem bara att man ger sig in i ett spel man inte kan vinna, där man alltför ofta köper på toppen och säljer på botten.  Lindsten tar diskussionen vidare:

“Men det finns också något mellanting. Att vara långsiktig behöver inte betyda att man alltid, i alla lägen ska vara fullinvesterad på börsen, utan att man disciplinerat också realiserar vinster i goda tider för att sitta delvis likvid i sämre tider när de gyllene köptillfällena uppenbarar sig. När ”Mr Market” har ett vettigt pris att erbjuda som aktieanalysens fader Benjamin Graham skulle ha uttryckt det.

En annan viktig aspekt för den som lite bättre vill försöka tajma in börssvängningarna är att koppla bort känslorna. Det vanligaste felet som småsparare gör på börsen är att köpa aktier när de tillsammans med omgivningen känner sig tillfreds, upprymda och optimistiska, och säljer när allt blir dystert. Det är den som gör precis tvärtom som blir rikligt belönad. “

Visst är det viktigt att alltid ha handelsberedskap och ta hem vinster, men hur ska man göra det? Utan mer konkreta tankar är det ännu en meningslös floskel. Och att man ska köpa när det är dystert och sälja när humöret är på topp låter väldigt bra, men är ett synnerligen populistiskt råd. Den som tyckte att det var väl dystert efter den kraftiga nedgången i juni förra året fick vara med om en lång fortsatt resa nedåt innan det vände. Och den som tyckte att kurserna återhämtat sig väl mycket i början av 2005 missade en mycket fin fortsatt uppgång.

Alternativet till passiv långsiktighet stavas aktiv förvaltning. Det handlar till ytterst liten del om att pricka in sina köp och försäljningar. Istället är de viktigaste komponenterna  hur man kontrollerar sin risk, vad man ska handla med, hur man avgör hur mycket man ska satsa i varje aktie, hur man gör sig av med förlorare och hur man tar hem vinster. Jag saknar ens en antydan om dessa faktorer i artikeln, förutom en kryptisk skrivning om att ”man disciplinerat också realiserar vinster i goda tider för att sitta delvis likvid i sämre tider när de gyllene köptillfällena uppenbarar sig. När ”Mr Market” har ett vettigt pris att erbjuda som aktieanalysens fader Benjamin Graham skulle ha uttryckt det.”.  Så här är det helt plötsligt rätt att försöka göra en bra tajmning av sitt köp..?

Aktiv förvaltning handlar inte om att gissa när kurserna är uppe i det blå eller nedpressade i källaren. Inte heller om att tävla om att hitta den mest undervärderade aktien. Den som använder sitt kapital effektivt och aktsamt, och förvaltar sina inköpta aktier på ett systematiskt sätt är den som kommer att uppnå framgång. 

Jag invänder också kraftfullt mot Lindstens avslutningspoäng:

“Men det finns också risker med att stå utanför börsen. Missar du säg de tio bästa börs­dagarna under en tjugoårsperiod sätter det stora avtryck i din portfölj, precis som det naturligtvis gör om du likaså lyckas undvika de allra sämsta börs­dagarna.

På samma sätt riskerar du att missa en ansenlig del av avkastningen om du inte är med de första månaderna av ett nytt börsrally som ofta går snabbt. “

Vad spelade det för roll om man väntade till i början av 2005, när OMXS30 stod i omkring 700, efter en uppgång från ca 450 år 2003, när uppgången sedan gick vidare tilll ca 1300 i mitten av 2007? Det var en fortsatt uppgång med 85% ! Jag kan ta fram många exempel på långvariga trender där man tryggt kunnat utnyttja “mellanfasen” utan att behöva chansa i tider av volatilt trendomslag. Den långsiktige som varit med om hela nedgångsfasen under 2008 har trots en väldigt fin börsutveckling 2009 fortfarande en stor del av sitt portföljkapital eroderat. Var det värt det bara för att slå sig på bröstet och säga “jag missade i vart fall inte uppgången”? Efter en kraftig nedgång krävs det en ännu större uppgång för att hämta igen fallet, och i den processen finns det tid för alla att placera sina pengar i lugn och ro.

Förbättrade exits

Under året med Onsdagsfonden har jag fått oerhört värdefulla erfarenheter av att handla på andra marknader än aktier och aktieindex. Rörelserna för råvaror, räntepapper och valutor uppvisar förstås också fenomen som trender och abrupta prisändringar. En skillnad är dock att rörelserna på framför allt råvarumarknaden går snabbare. Här har placeringsstrategin för Onsdagsfonden Sundry innehållit exits som med facit i hand varit lite för trögrörliga. Goda vinster har vid flera tillfällen krympt samman därför att strategin inte tillräckligt aktivt sett till att stänga positionen vid nedgång.

Därför gör jag nu en modifiering av exitmetoden för att få den att stämma bättre med marknadsrörelserna:

• Den initiala exiten (stoploss) placeras närmare ingångskursen, närmare bestämt på ett avstånd av två gånger den aktuella volatiliteten, beräknad som Average True Range (ATR) över 22 dagar. Den initiala risken R blir alltså 2 * ATR istället för 3 * ATR. Jag ger varje position lite mindre svängrum, men riskerar fortfarande lika mycket av portföljkapitalet.
• Jag inför en exitmetod som kallas för Chandelier Exit (skapad av Charles “Chuck” LeBeau). Det är inget mer komplicerat än en glidande stopp som “hängs” från den högsta högsta-noteringen sedan positionen togs (omvänt för en kort position). När kursen rör sig uppåt kommer exitnivån att följa med . Ju mer vinst som upparbetas, desto snävare kommer sedan exiten att bli.
• Skillnaden mellan tidigare exit och Chandelier är att exitnivåerna generellt kommer att ligga lite närmare kursen och även reagera på dagar när kursen går upp kraftigt. Om priset sedan rekylerar finns det fog för misstanken att vi kommer att få en rekyl, och då finns Chandelier exit där och stoppar ut oss innan för mycket av vinsten försvunnit. Jag tar helt enkelt hem vinster lite tidigare. Skulle kursen fortsätta i “rätt riktning” har jag ju den fördelen att jag kan ha multipla positioner.

Exits och position sizing är det viktigaste man kan arbeta med i placeringsstrategin, förutom att man naturligtvis ska se till att alla delar är i harmoni med varandra. Genom små trimningar kan man få stor utväxling, och det förväntar jag mig blir fallet här. Läs gärna mer kloka tankar om exits av LeBeau.

How the finance gurus get risk all wrong

Jag har flera gånger kritiserat finansindustrin för det sätt som man definierar risk, och de standardråd utan substans man ofta får från rådgivare om att se över sin risknivå. Utgångspunkten för min del har varit att risk handlar om sannolikheten att förlora pengar och konsekvensen när man gör det, inte några statistiska begrepp som ska ge en prognos för att värdet kommer att röra sig si eller så mycket framöver.

I en artikel från 2005 som jag snubblade över så skriver Benoit Mandelbrot (japp, fraktalens pappa) och Nassim Nicholas Taleb om hur finansgurus envetet hävdar en vriden bild av begreppet risk. Mandelbrot och Taleb pekar på att aktiekurser inte är normalfördelade, och tar som bevis det relativt stora antal väldigt kraftiga upp- och nedgångar vi varit med om i modern tid. Även om artikeln är fyra år gammal så är det inte svårt att hålla med om hur vanligt förekommande extrema rörelser på marknader är, det har vi sett väldigt mycket av det senaste året. Om aktiekurser inte är normalfördelade så blir det heller inte möjligt att mäta risk i aktieplaceringar med standardavvikelse, vilket ju utgår från en normalfördelning. Författarna råder placeraren att diversifiera så mycket som möjligt, samt att vara mental inställd på att din verkliga risk är betydligt högre än den du förleds att tro på genom diverse finansiella statistikberäkningar. Det är något som många aktiefonder borde ta till sig, inte minst våra kära AP-fonder..!

Det var den engelskspråkiga bloggen Contrarian Investor’s Journal som fick mig att hitta artikeln, och där hittar man också intressanta inlägg om begreppet risk. De har en tid på nacken, men känns högaktuella.

Portföljuppdateringar 2009-06-03

Onsdagsfonden Sundry

• Köpte 12 kontrakt Eurodollar med ingångskurs 99,36. Aktuell exit 99,20.

Månadsuppföljning Maj 2009

Så snabbt ett år kan gå! Den andre juni förra året sjösatte jag Onsdagsfonden, och Onsdagsfonden OMX firar med andra ord ettårsjubileum idag.

Maj blev ännu en positiv månad för OMXS30, om än med mer beskedliga +1,65%. Volatiliteten minskade påtagligt, endast fyra dagar rörde sig index med mer än +/-2,0%

Även onsdagsfonderna har haft en positiv månad, i alla fall vad gäller OMX och Sundry. De mer långsiktiga fonderna Avanza, Exakt och PPM ligger i princip still beroende på att trendindikatorn för den långsiktiga trenden ännu inte signalerat tydlig positiv trend. Det ligger i långsiktighetens natur att det tar ett tag innan nya beslut tas, och även om börsuppgången varit synnerligen kraftig får man komma ihåg att den också skett på kort tid.  

Onsdagsfonden Sundry fortsätter att må väl av trimningen av entrysignalen i placeringsstrategin.

Onsdagsfonden OMX

Fondvärdet ökade under månaden med +0,8%. Fonden låg den siste maj på -4,9% sedan start, vilket förvisso är mindre dåligt jämfört med OMXS30 (-22,7%). Men fondens mål är ju absolut avkastning och dit är det långt. 

Onsdagsfonden Sundry

Fondvärdet ökade med +2,6% under månaden. Fonden låg den siste maj på -1,9% sedan start, vilket är mindre dåligt jämfört med OMXS30 (-12,7%). Marschen mot positiv avkastning fortsätter.

Onsdagsfonden Exakt

Fondvärdet var oförändrat under månaden, då inga positioner tagits. Fonden låg den siste maj på -4,2% sedan start, vilket är ungefär som OMXS30 (-4,9%). 

Onsdagsfonden Benchmark

Fonden steg med +2,0%, och svingade sig per den siste maj upp på +4,5% sedan start. Att jämföra med OMXS30 som backat med -14,7% under samma period. Här har det blivit god utväxling på de andelar som köptes billigt i höstas, vilket ju är huvudargumentet för månadssparande. Kom bara ihåg baksidan av myntet också, fonden har som mest varit ned -40% sedan start. Att månadsspara är definitivt ingen lågriskstrategi!

Onsdagsfonden Avanza

Fonden fortsätter att ligga still då trendindikatorn ännu inte signalerat långsiktig positiv trend. Jämfört med OMXS30 sedan start, med -14,7% så är det ändå en riktigt bra utveckling. Kapitalet är nu 12.000 kr, som ligger på bankkonto, och kommer att börja satsas när börstrenden vänt upp.

Onsdagsfonden PPM

Fondvärdet ökade under månaden med +0,11%. Fonden låg per den siste maj på +1,8%  sedan start, vilket är en fis i rymden jämfört med OMXS30 (+22,5%). Men målet är absolut avkastning och inte att i varje ögonblick slå index. Av samma anledning som för Onsdagsfonden Exakt och Avanza har inga positioner tagits annat än i räntefonden.

Balans i diversifiering

En av hörnstenarna i placeringsstrategin för Onsdagsfonden Sundry är diversifiering, det vill säga att placera i flera marknader som sinsemellan ska ha så lite beroenden till varandra som möjligt. Det är förstås svårt att hitta finansiella marknader som inte, åtminstone periodvis, rör sig på samma sätt. Men genom en väl utvald korg av råvaror, aktieindex, räntepapper och valutor kan man uppnå syftet med diversfiering som ju är att jämna ut värdeutvecklingen och skapa fler tillfällen till affärer. För en trendföljande strategi är det en uppenbar fördel och i vissa fall avgörande att kunna agera på flera marknader, då kursutvecklingen av och till rör sig i trendlösa, konsoliderande mönster som är svåra att utnyttja.

Om man diversifierar över marknader som uppvisar en hög grad av beroende till varandra, och alltså har en hög korrelation, innebär det att man skjuter ett grundskott mot tanken med utjämning. Istället blir det i princip som att ta dubbelt så stor position i en marknad. För aktier så är det till exempel ingen bra idé att diversifiera genom att välja flera skogsbolag, även om man tycker att de kan uppvisa stora, företagsspecifika skillnader. Aktiekurserna för skogsbolagen tenderar ändå att röra sig likartart. Om man däremot diversifierar genom att placera i olika branscher så minskar korrelationen, även om man förstås fortfarande har kvar det faktum att om börsen som helhet går ned så gör de flesta aktier det också. Den bästa diversifieringen får man med andra ord genom att blanda olika tillgångsslag.

Onsdagsfonden Sundry har en potentiellt mycket god diversifiering, med 20 marknader att handla på. I dagsläget kan positioner tas på 8-10 av dessa marknader. Storleken på portföljkapitalet är ännu för litet för att kunna handla på alla marknader. Ett problem är att två av de marknader som handlas uppvisar en hög korrelation: OMXS30 och S&P 500. Vid börsuppgång blir det starkt positivt, men vid en dålig dag så sjunker andelsvärdet högst markant. De övriga marknaderna förmår inte tillräckligt väl balansera upp dessa “dubbla positioner” i aktiemarknaden. Det är inte en hållbar situation, och redan när jag utökade diversifieringen med S&P 500 var jag införstådd med att jag skulle plocka bort någon av dessa marknader. Men som svensk placerare bär det emot att inte placera i OMXS30, och jag har ju också Onsdagsfonden OMX som uteslutande placerar i den marknaden. Dessutom är OMXS30 en intressant representant för Europa och teknikbolag. S&P 500 är å andra sidan ett av världens mest använda jämförelseindex och har en extremt hög likviditet och kraftig marknadspåverkan.

För att kunna behålla båda aktiemarknaderna i portföljen har jag infört en lösning där jag helt sonika delar på insatsen. Jag kan med andra ord ta en hälften så stor position i vardera OMXS30 och S&P 500, vilket gör att de tillsammans representerar en aktiemarknad i portföljen. Igår eftrermiddag gjorde jag den praktiska justeringen och sålde av halva innehavet CFD-kontrakt i bägge marknaderna. Nu ser jag fram mot en ännu bättre diversifierad portfölj, med jämnare värdeutveckling. Gårdagens kraftiga uppgång gav förstås en skjuts åt fondkapitalet, ibland har man tur med tajmingen!

Belöning kontra risk

När man sitter och försöker avgöra hur och i vad man ska placera sina surt förvärvade pengar är det mycket man ska ta ställning till. När vill man ta ut pengarna, vad har man för mål för avkastningen, vilken risk kan man acceptera. Alla placeringar innebär ju en risk, och standardrådet lyder att se över sin risknivå och sprida sina risker. Men vad betyder det egentligen?

Risk är i mina ögon ett enkelt begrepp när det gäller pengar, nämligen sannolikheten att förlora dem. Vad är då hög respektive låg risk? Om jag satsar 100 kr och har en sannolikhet på 75% att förlora dem tycker nog de flesta att min risk är hög. Men om jag hade 25% sannolikhet att vinna 1.000 kr kanske risken ändå skulle vara värd att ta. Om vinsten skulle uppgå till 100 kr blir det förstås mycket mer tveksam affär. En strikt värdeberäkning ger ett värde på 0,25*1000-0,75*100=175 kr i fallet med vinsten på 1.000 kr. Klart mer än min insats, och affären är sund. Med lågvinstalternativet blir det förväntade värdet 0,25*100-0,75*100=-50 kr. En förloraraffär som man ska avstå.

Att räkna med sannolikheter och förväntat utfall kan tyckas vara teoretisk när det gäller placeringar i till exempel aktier. Men faktum är att just sambandet mellan belöning och risk är bland det viktigaste du kan analysera och värdera för att få en placeringsstrategi som passar dig. Genom att uppskatta hur många affärer du kommer att göra per år samt hur många affärer som slutar med vinst eller förlust kan du bedöma om dina placeringar kommer att ge dig den avkastning du önskar i förhållande till den risk du tar. Nyckeln är att introducera begreppet risk per position, något som Van Tharp introducerade som R, och se allt resultat som en funktion av R. Risken är alltid det du riskerar att förlora. Köper du en aktie för 50 kr och sätter en stoploss på 40 kr har du en risk på 10 kr per aktie. Använder du inte stoploss är din risk 50 kr per aktie. Risken R är förstås risken per aktie multiplicerat med antalet aktier.

Jag ger ett exempel som förhoppningsvis belyser vad jag menar. Säg att jag handlar i aktier med en enkel trendföljande metod, till exempel glidande medelvärden. Normalt har trendbaserade köpsignaler en träffsäkerhet på 40-50%, alltså inte mer än slumpen. I varje affär riskerar jag R. Jag räknar med att göra ungefär 100 affärer per år. De affärer som går bra bedömer jag kommer att ge i snitt en vinst på motsvarande två gånger risken R. De affärer som blir förluster får jag ett minus på i snitt R. Med hundra affärer och 40% sannolikhet för en vinnare så får jag alltså 0,4*100*2-0,6*100*1= 20 R. Det ser ju bra ut, men vad har jag egentligen fått i vinst? Jo, genom att använda en riskbaserad metod för att beräkna hur många aktier du köper varje gång så vet du att R alltid motsvarar en viss del av din portfölj. Säg att du riskerar 1,0% av portföljvärdet i varje affär. Då skulle du med 20 R på ett år få en årlig avkastning på 20%. Om du skulle ha otur och inleda med alla förlustaffärer i följd skulle portföljvärdet minska med 0,6*100*1=60 R eller 60%. Klarar du av denna drawdown?

Naturligtvis bygger detta beräknande på uppskattningar och sannolikheter. Men det är likväl synnerligen viktig räkneövning. Du kan till exempel kräva 100% avkastning per år och se hur stor vinstprocent som krävs eller hur stor risk du skulle behöva ta. Inte minst vilken maximal värdeminskning du skulle behöva riskera. Eller kanske blir kraven på storleken av vinsterna i varje affär orimliga mätt i förhållande till den risk du tar? Om du tillämpar snäva stoploss, vilket kan passa din övriga strategi, kanske du siktar på riktigt höga multiplar av R som vinst. I gengäld kommer träffsäkerheten att dras ned, då du oftare blir utstoppad. Har du mer generösa stoploss så är du förmodligen nöjd med 2-3 R i vinst. Om du i dina kalkyler räknar med att en vinstaffär i snitt ska dra in 2 R så bör du nog satsa på att uppnå minst 3 R i varje affär. Då får du en bättre sannolikhet att nå vinstmålet. På detta vis kan du fortsätta och analysera olika kombinationer av metoder för att till sist hitta en som känns bra i alla avseenden.

Att studera sambandet mellan risk och belöning är nyckeln till att trimma din placeringsstrategi till harmoni och till att sätta realistiska mål.

Portföljuppdateringar 2009-05-29

Onsdagsfonden Sundry & Onsdagsfonden OMX

Köpte kontrakt OMXS30 på ingångskurs 783,8. Initial stoploss 720,56

Man får leken tåla, Mats Odell

I en artikel i DN refereras till en utvärdering av AP-fonderna som Finansdepartementet gjort. Finansmarknadsminister Mats Odell riktar kritik mot AP-fonderna, som ju tappade sammanlagt 194 miljarder kr under 2008.

– Det är alldeles tydligt att när det gäller den aktiva förvaltningen är resultatet minst sagt otillfredsställande, sa finansmarknadsminister Mats Odell vid en pressträff på torsdagen.

Men kan det gå på annat sätt med det uppdrag och den inriktning som AP-fonderna har? Läs till exempel lite om regelverket som regeringen beskriver det:

AP-fondernas övergripande mål är att förvalta fondkapitalet på ett sådant sätt att det blir till största möjliga nytta för pensionssystemet. Fonderna ska långsiktigt maximera avkastningen i förhållande till risken i placeringarna. Fonderna ska eftersträva neutralitet mellan generationer i sin placeringsverksamhet. Det innebär bland annat att fondernas risker inte får minimeras på kort sikt om det medför en ökad risk att pensionerna ska påverkas negativt för kommande generationer.

Upp till 70% av de fyra första AP-fondernas kapital får placeras i aktier, där man alltså inte får dra ned risknivån som man vill. Pensionsöverenskommelsen som ledde fram till AP-fonderna har haft orealistiska förväntningar på avkastningar, men så länge börserna utvecklats väl så har man inte klagat. Med ett år som i fjol blir det snabbt kalla fötter, men hur kan det komma som en överraskning att en aktiefond, som en AP-fond huvudsakligen är, kommer att gå dåligt när börsen gör det?

Jag har i tidigare inlägg kritiserat placeringsstrategierna för AP-fonderna och försökt konkret visa på vad lite Onsdagsfonds-regler för att förvalta kapitalet skulle kunna innebära. Snabbt fick jag på huvudet av kommentatorer som på olika sätt menade att jag inte förstod vad jag skrev om och att det är orealistiskt att avyttra de stora aktieinnehaven. Debatten kan följas i inläggen:

• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/01/15/ap-fonderna-behover-placeringsstrategi/
• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/01/15/en-onsdags-ap-fond/
• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/02/03/populisten-thomas-ostros/
• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/02/03/annu-en-populist/
• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/02/06/arets-bortforklaring/
• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/02/09/kapitalforvaltning-och-sunt-fornuft/
• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/02/11/respekt-forsta-ap-fonden/
• http://onsdagsfonden.wordpress.com/2009/02/20/se-och-lar-ap-fonderna/

 Jag menar fortfarande att det är huvudlöst att låta hundratals miljarder stå på spel för att söka maximal avkastning när man begränsar marknadsurvalet genom att till exempel inte tillåta råvaror och framför allt genom att inte tillämpa riktigt aktiv förvaltning. Det handlar om att kasta ut förlorare och behålla vinnare, inte om att behålla den förlorare som går minst dåligt. Tycker man att det är omöjligt att avyttra aktier när man äger stora poster i börsnoterade företag får man anpassa portföljen och sprida kapitalet över flera börser så att andelen per bolag blir mer lätthanterlig. Sunt placerande bygger på sunt förnuft, och inte en massa mumbo-jumbo om strategisk tillgångsallokering. Trots alla hundratals miljoner i förvaltningsarvoden som AP-fonderna betalat så hade det varit en bättre affär att sätta in allt kapital på till exempel Ikano-banken!

Till sist så tycker jag det är bra att Odell tar tag i debatten om AP-fondernas kostnader. I finansbranschen är ersättningsnivåerna vanligtvis bisarra, man kan ta hur mycket betalt som helst för i grund och botten enkla sysslor. AP-fonderna har alla möjligheter att utmana branschens konservativa dogmer och gå i bräschen för förbättrade ersättningssystem. Tyvärr lyser detta med sin frånvaro och anledningen är densamma som alltid: “vi måste följa branschens ersättningssystem, annars förlorar vi de bästa medarbetarna”. Med tanke på ett tapp på 194 miljarder under förra året och en förvaltning som sedan starten inte klarat målen är väl frågan om det inte vore bättre med en liten rotation på AP-fondernas kontorskammare.

Hur mycket är trenden?

Är börsen inne i en positiv, negativ eller trendlös rörelse? Ja, det är inte lätt att veta förrän efteråt…  Precis som alla sammanhang man söker förklaringsmodeller för så är aktie- och börskurser absolut enklast att analysera i backspegeln. Men för oss som ska fatta placeringsbeslut gäller det att veta vilken typ av marknad vi arbetar med (eller mot för den delen). Även för den mest inbitne fundamentalanalytiker så är marknadsklimatet en faktor att beakta, om inte annat så för att ge en viss mental förberedelse på att ett värdebaserat köp initialt kan fortsätta att utvecklas negativt.

Men hur avgör man då trenden? Det finns en uppsjö olika indikatorer och algoritmer som glidande medelvärden, MACD, ADX, trendlinjer, titta på kursgrafen etc. Alla har sina för- och nackdelar. Det viktiga är att använda en metod som passar med det sätt du handlar, med din tro på hur marknaderna fungerar och med den “edge” du bedömer dig ha. En av de mest väsentliga faktorerna är att anpassa bedömningen till ditt tidsperspektiv på tradingen. En daytrader som handlar på minutrörelser och stänger alla positioner innan dagen avslutats har förmodligen rätt lite nytta av ett veckodiagram, men kan utnyttja ett dagsdiagram för att studera den lite mer långsiktiga trenden. För daytradern är alltså långsiktig trend något man mäter på dagsbasis (ibland kanske också på timbasis). För den långsiktige placeraren är minutdiagram helt ointressant, där är det dags- och veckodata, kanske i kombination med månadsdata som ger en god bild av trenden.

Ett vanligt råd är att titta på trenden i olika tidsperspektiv för att få den bästa bilden och också för att öka sannolikheten att man handlar i trendens riktning och därmed ge den bästa förutsättningen för sina positioner. Jag kan hålla med om att det är en nyttig övning, men förleds inte att tro att du får det bästa beslutsunderlaget bara för att du tittat på trenden i två eller tre tidsperspektiv. Alla sätt att mäta trenden innebär manipulering av rent prisdata och introducerar därför brus och eftersläpningar i olika grad. Bara för att ett 20-dagars och ett 20-veckors glidande medelvärde visar samma riktning så innebär det inte att vi har en starkare trend, möjligen att den är mer bekräftad och entydig. Jag har tidigare fallit i fällan att kräva att trenden ska “peka åt samma håll” i både kort och långt tidsperspektiv. Mina erfarenheter av de övningarna visar tydligt att det är ett ineffektivt filter som lätt får en ur fas med marknaden.

En titt på trenden för OMXS30 i skrivande stund ger lite intressanta grafer. Här mäts trenden med den trendindikator jag använder mig av (Guppy Multiple Moving Averages). Det är ett knippe med glidande medelvärden, absolut inget häftigt med den, men jag gillar sättet den visualiserar trenden och den belyser utvecklingen mellan kort- och långsiktiga aktörer på ett bra sätt.

Pilarna med köp/sälj i diagrammen? Inget mer än en entrysignal lite på skoj, där man tar lång/kort position när trenden vänder till positiv/negativ. Betyder inget utan regler för position sizing och exits, men väcker kanske en del tankar om trendföljande handel.

OMXS30 i dagsdata

Uppåt värre sedan mitten av mars, då den kortsiktige gick in.

OMX i veckodata

Här var det lite mer oklart, trenden är vare sig upp eller ned, utan just det, oklar. Den långsiktige placeraren har inte gått in ännu.

OMXS30 i 5-minutersdata

Hur daytradern tar sina positioner får någon god representant för dem gärna återkomma med!